Winter wonderland och patriarkala järnvägsstationer

Ute på fotopromenad idag…Foto: Susanna Varis

Jag har vintersemester. Efter lunchen på den lokala pizzerian skiljdes vi åt, min älsklingshälft begav sig till arbetets inrutade hägn och jag tog en liten promenad i de snöspritsade omgivningarna. Allt, till och med miljonprogrammet härikring, blir vackert med den vispgräddelika garneringen.

Jag har även tränat på att teckna igen. I höstas blev inte mycket gjort på den fronten och jag känner mig ringrostig. Jag ska skapa några ”träningsverk” innan jag sätter igång med sådant som andra ska ha eller annat mera avancerat. Den första blir en Marilyn Monroe i akvarell, ett odödligt motiv.

Galenskapen tar inte semester. Den pågår och pågår, dag ut och dag in. Ett exempel i högen är förstås avhandlingen om de patriarkala järnvägsstationerna, som bloggen Ekvalist tog upp häromdagen.

Rum, rytm och resande – genusperspektiv på järnvägsstationer, heter alstret som tycks ha bräckt Genustrumpeten i avdelning pseudovetenskaplig dravel finansierad med skattemedel. Ansvaret för att den här sortens märkligheter kan passera som vetenskap finns antagligen att söka i högskolornas och universitetens finansiering (pengar för utexaminerade) och akademiernas stora expansion. Men först och främst hos till exempel Universitetskanslerämbetet, som ju har som uppdrag bland annat att övervaka kvaliteten inom den högre utbildningen. Inte helt oväntat stöter man på olika slags jämställdhetspolitiska mål i exempelvis regleringsbrevet till myndigheten och konstateras kan, att Sveriges kvinnolobbys idoga arbete för att osynliggöra alla andra offer än kvinnor och alla andra utövare än män gällande relationsvåld burit frukt:

”Universitetskanslersämbetet får i uppdrag att kartlägga hur frågor om mänskliga rättigheter beaktas i utbildningar som leder till följande examina; barnmorskeexamen, förskollärarexamen, grundlärarexamen, juristexamen, läkarexamen, psykologexamen, psykoterapeutexamen, sjuksköterskeexamen, socionomexamen, specialistsjuksköterskeexamen med inriktning mot hälso- och sjukvård för barn och ungdomar, tandläkarexamen, yrkeslärarexamen och ämneslärarexamen. Universitetskanslersämbetet ska särskilt kartlägga hur frågor om mäns våld mot kvinnor samt våld mot barn beaktas i dessa utbildningar och särredovisa detta. I uppdraget ingår även att redovisa goda exempel på hur mänskliga rättigheter och frågor om mäns våld mot kvinnor samt våld mot barn beaktas i de nämnda utbildningarna.”

Nåja, det var en utvikning…tillbaka till kvaliteten. I Ämbetsguiden beskrivs uppdraget bland annat på följande vis:

”Svenska lärosäten åtnjuter en hög

grad av autonomi. Medborgarna ska

samtidigt veta vad resurserna an

-vänds till, att utbildningen håller hög

kvalitet, att verksamheten bedrivs på

ett rättssäkert sätt och att resurserna

används effektivt. Det är huvudsyftet

med vår granskning, uppföljning och

tillsyn. Våra resultat ger en grund för

utveckling av högskolesektorn. Hög

kvalitet i högre utbildning stärker

det svenska samhället och Sveriges

konkurrenskraft.”

Alltihopa låter mycket fint och bra, men varför görs inte det som står i dokumenten? Hur kan discipliner grundade på ideologi och inte vetenskap ens existera i dagens Sverige? Hur kan postmodernistiska tankar om subjektivitet passera som vetenskap? Hur kan en uppsats som den ovan överhuvudtaget förekomma på doktorsnivå?? Ur förordet:

”Först och främst vill jag sända mitt varma tack till Drude Dahlerup vid Statsvetenskapliga institutionen på Stockholms universitet som jag mötte under min grundutbildningstid. Tack för att du öppnad mina ögon och mitt hjärta för feministiska teorier och vikten av att se historien och samtiden ur ett

perspektiv som blottlägger köns- och genusmaktordningar.”

Feminism är en I_D_E_O_L_O_G_I. När får vi kommunistiska eller nyliberala  akademiska discipliner?

”I detta sammanhang vill jag även tacka Banverket/Trafikverket, som finansierat doktorandprojektet och som varit en del av den referensgrupp som diskuterat dess utveckling.”

Jag kan tänka mig ett oändligt antal användningsområden för dessa pengar inom järnvägstrafiken som skulle vara mer angelägna. Norrköpings kommun har uppenbarligen bidragit med pengar till en resa till USA också. Tora Friberg, Bodil Axelsson och Carina Listerborn heter handledarna.

På sidorna 3 och 4 i uppsatsen blir vi upplysta om ytterligare anledningar till varför denna doktorsavhandling alls existerar:

Redan år 2001 då ett sjätte transportpolitiskt delmål om ett jäm-ställt transportsystem antogs påpekades vikten av att analysera transportsektorn ur ett genusperspektiv för att nå målsättningen (Prop. 2001/02:20, SOU2001:44). Sedan år2009 existerar skrivningarna om jämställdhet inom funktionsmålet om tillgänglighet.Transportsystemets utformning, funktion och användning ska medverka till att ge alla en grundläggande tillgänglighet med god kvalitet och användbarhet samt bidra till utvecklingskraft i hela landet. Transportsystemet ska vara jämställt, det vill sägalikvärdigt svara mot kvinnors respektive mäns transportbehov.(Prop. 2008/09:93).”

 Genusvetarna från år 2008 har skapat arbetstillfällen för genusvetarna av idag, något som knappast lär minska om man ska utgå från dagens debattartikel i DN, signerad Stefan Löfven och Åsa Regnér.

Vidare ur avhandlingen:

”Jämställdhet är ett prioriterat område inom transportpolitiken. De preciseringar som rör jämställdhet som ett prioriterat område slår fast att såväl genomförandet, arbets-formerna som resultaten av transportpolitiken ska medverka till ett jämställt samhälle. Det gäller såväl kortsiktiga åtgärder som syftar till att skapa jämställdhet i den aktuella transportsituationen, som mer långsiktiga åtgärder vars syfte är att bidra till att förändra de könsmönster som råder i samhället(Prop. 2008/09:93).”

Transportpolitiken syftar alltså numera till att förverkliga en radikalfeministisk utopi. Gode tid. (Mera om de transportpolitiska målen på s. 17 i avhandlingen.)

”Poängteras bör att det finns en skillnad mellan de båda begreppen jämställdhet och genus. Medan jämställdhetdefinierar ett normativt politiskt begrepp som relaterar till ett jämställt samhälle där kvinnor och män har lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter, så utgör genusett mångfacetterat vetenskapligt begrepp där maktordningar irelation till sociala dimensioner av kön undersöks.”

Hur skulle begreppen jämställdhet och genus kunna förväxlas? Jämställdhet definieras ibland som ovan, ibland som lika utfall, dvs 50/50-fördelning av män och kvinnor (den numera vanligare förståelsen). Jag trodde att genus var det sociala könet…?

”Genusvetenskapliga studier, som den här avhandlingen, kan används för att synliggöra de maktrelationer som råder mellan kvinnor och män på ett samhälleligt plan. De kan även bidra med att lyfta fram kunskapsmässiga och språkliga redskap för att hantera frågor som rör genus (Wittbom 2009:11–21).”

Synliggöra eller fastslå, finns det någon skillnad…? Här har vi de språkliga redskapen igen, den medvetna agendan med nyord som hen.

”Syftet med avhandlingen är att undersöka hur genus kommer till uttryck i resenärernas vardagliga vistelser på järnvägsstationer.”

Ok, fair enough. Sidan 5:

”Genus upprepas och uttrycks dels i resenärers agerande och upplevelser, dels genom hur fysiska platser utformas av myndigheter men också hur andra sociala strukturer återskapargenusrelationer. Individerna och de strukturer de agerar inom tar intryck av och påverkar varandra. Trots att strukturerna dominerar lämnas möjligheter till individerna att förändrastrukturerna.”

Vad är det för strukturer? Hur kan man veta att de dominerar?

”Genom att se genus som en social serie går det att föra resonemang om kvinnor och män som kollektiv, utan att det för den skull leder till antaganden om att alla kvinnor respektive alla män besitter samma egenskaper, liknande förutsättningar eller delar målsättningar i livet. Serialitetsbegreppet lämnar även öppet för att människor kan ingår i flera sociala serier samtidigt genom multipel serialitet. På så sätt kan genusanalysen länkas till analys av andra serier exempelvis klass, etnicitet och ålder.”

[…]

”I denna avhandling analyseras genus med hjälp av Iris Marion Youngs definition av genus som en social serie (Young 1997: 12–37). Sociala serier kännetecknas enligt Young av att de

är oorganiserade och passivt förenade. Young beskriver individerna i serien som isolerade från varandra, men att de har en förståelse av sig själva som serialiserade och som deltagare i ett kollektiv. De gemensamma dragen i en serie är alltför ytliga för att bilda en enhetlig identitet bland deltagarna. Ibland accentueras dragen och blir mer synliga. Vid dessa till

-fällen kan serien organiseras till en mer medveten grupp.” (s. 5)

 Jag är verkligen ingen humanist och önskar att någon med den bakgrunden skulle ta sig an att utvärdera den svenska genusvetenskapen av idag, men låter inte ovanstående som ett fiffigt sätt att äta kakan och ha den kvar? man kan hänvisa till kategorierna män och kvinnor, men utan att behöva fastslå några gemensamma nämnare eller fasta egenskaper för dessa kategorier. S. 6:

”Medan de observerade beteendena enbart återger skeenden på

järnvägsstationer, färgas resenärernas egna beskrivningar av deras handlingar av deras egna upplevelser. Till upplevelser räknar jag också tankar, känslor och minnen vilket fångas

in i den sista frågeställningen. På detta sätt läggs en extra dimension till resenärernas upplevelser, eftersom även minnen, reflektioner och tidigare erfarenheter inkluderas däri.”

Kan någon förklara vad den första meningen betyder? Och ursäkta, men vad är upplevelser om det inte är tankar, känslor och minnen?

Genusintegrering av transportpolitiken under andra världskriget? Foto: Horace W. Nicholls – SSPL/Getty Images

”I de fyra analyskapitlen prövas de skilda temana i förhållande till en idé om att se genus som rytm.”

Genus definierades alltså först som maktrelationer, sedan som en serie och under arbetet blev det rytm? Kristallklart.

”Kapitel 9

inleder analysdel II undersöker representationen av den arbetspendlande resenären som ”portföljbärare” analyserar hur genus kommer till uttryck i denna representation. Utifrån att se genus som rytm går kapitlet även in på resenärernas resonemang kring SJ:s Lounge på Stockholms Centralstation som en ”kostymklädd” miljö och hur olika kroppar ”tar plats” på stationen och i SJ:s Lounge.”

Jaha.

Jag avstår från att kommentera stora delar av texten och nöjer mig med att plocka ut det jag omedelbart har reflektioner kring. Ambitionen är alltså inte att bedöma avhandlingen i sin helhet. Sidan 24:

”Det gemensamma i deras studier är hur maskulinitet skapas och görs i förhållande till risktaganden och höga hastigheter vid fordonsanvändning (Balkmar & Joelsson 2010).”

Det socialkonstruktivistiska biaset gör att tesbildningen blir på något vis bakvänd, enligt min mening. Män som kollektiv är mera riskbenägna, eftersom det har gynnat arten människa under evolutionen. Maskuliniteten har skapats eftersom den här slags maskulinitet har varit gynnsamt.

Under punkt 3.4 Risk och otrygghet i resans offentliga rum tas enbart kvinnors upplevelse av trygghet och främst i relation till rädslan för sexuella trakasserier eller övergrepp upp. Män figurerar med på en kant (utöver som förövare), också i relation till kvinnors upplevda trygghet. Varför finns inte mäns trygghet med alls? Det är trots allt män som drabbas av den absoluta merparten av allt våld utomhus. Sitter föreställningen om kvinnliga offer och manliga utövare så djupt att tanken inte ens tänks? Var, när och hur börjar genusvetenskap handla om riktig jämställdhet?

”Denna forskning ger vid handen att mäns och kvinnors mobilitet i samhällets offentliga rum skiljer sig åt, samt att de har olika strategier och förhållningssätt inför att kvinnor riskerar att utsättas för sexualiserat våld av män när

de vistas på allmänna platser.”

Wanna Svedberg har identifierat lagrum som fortfarande saknar jämställdhetsperspektiv (s.30):

”Svedberg undersöker hur rätten kan användas som styrmedel för att integrera jämställhet i transportsystemet. Studien visar att medan jämställdhet uttalas i de transportpolitiska riktlinjerna, så återfinns inte krav om jämställdhet på samma uttalade sätt i vare sig kollektivtrafiklagstiftningen eller plan- och bygglagen. Svedberg finner det anmärkningsvärt och menar att detta leder till svårigheter att implementera jämställdhet, eftersom uttalade krav och explicita jämställdhetsregler inte återfinns i samtliga lagrum som reglerar transportsystemet.”

 Svedberg uppmärksammar dock att mäns ojämställdhet inte alls uppmärksammas i det sjätte transportpolitiska delmålet, något hon ska ha en eloge för! (Att syftet sedan verkar vara att möjliggöra för män att ge omsorg på lika villkor med kvinnor gör det hela åter till en sedvanlig, genusvetenskaplig produkt, dvs målsättningen är 50/50 och likformighet).

Ett genusgodkänt transportmedel? Foto: Desirée Burenstam

Nu är vi framme vid punkt 3.6 Mobilitet, pendlarrytm och kroppsliga upplevelser (s. 31):

Medan Kim Kullman och Charlotte Palludan (2011)

utgår från Lefebvres definition av linjära- och cykliska rytmer för att undersöka barns aktörsskap vid skolresor (2011) använder Tim Edensor (2011) detsamma för att undersöka hur pendlare skapar mobila upplevelser av rum som de passerar under sin vardagliga pendling. Han nämner att pendlare ingår i olika pendlarrytmer och i studien särskiljer han makt- dimensioner bland pendlarna, där vissa pendlarrytmer framstår som priviligierade medan andra underordnas och lämnas att omformas.”

Jag lämnar er med denna cliffhanger och återkommer till den spännande fortsättningen snarast möjligt…

Fortsättningen finns här