Kakan – hatpredikant i feministkyrkan

Kakan Hermansson. Foto: Charlotte Wells/IKON

Allas vår Kakan Hermansson har åter (Nöjesguiden 150116) utmärkt sig i den mest kärleksfulla tolkningen av feminismens tecken:

”och till er som alla hatar porren
gå hem och slipa eran kniv
slint så att han mister hela snorren
så har du räddat en medsysters liv”

…lyder en strof i den dikt som hittas i inlägget. Bifogat finns bilder på kastreringsverktyg (varav en med ett mänskligt, manligt könsorgan i) som tydligen används för djur. Senast i september var hon ”djupt ångerfull” angående vissa av sina formuleringar på twitter, något som inte verkar ha haft någon bestående inverkan. Uppenbarligen finns inga som helst gränser för vad en medarbetare inom public service kan spy ur sig i form av hets mot folkgrupp (och ja, jag vet att den lagstiftningen antagligen inte går att tillämpa på en grupptillhörighet baserad på kön), bara det är mot rätt folkgrupp. I den absurda verklighet vi lever i numera är det dock helt i sin ordning att hetsa mot vissa människor på grundval av deras medfödda egenskaper, medan vissas religiösa känslor ska kunna skyddas mot kränkningar. I en debattartikel på SVT Debatt menar exempelvis lektorn i etik, Ann Heberlein, att yttrandefriheten är absolut men att vi inte ska yttra vissa saker:

”I mina ögon är Vilks inte en mysig konstnär på Bjärehalvön. Lars Vilks umgås i fascistiska kretsar och hetsar mot muslimer. Det har jag liten tolerans mot.

I helgen fick två människor sätta livet till som en konsekvens av hans rätt att tänja på konstens gränser. Vilket värde har konsten? Vilket värde har en människas liv?”

Ann Heberlein, två människor satte inte livet till på grund av Lars Vilks tecknade rondellhund, de satte livet till på grund av fanatism i kombination med ”fel” individ. Ponera att någon nu utförde ett attentat mot Nöjesguidens redaktion, skulle du då skriva att attentatet var en konsekvens av Hermanssons dikt? Jag anser inte att Kakan är en ”mysig konstnär”. Hon umgås i vänsterradikala kretsar och hetsar mot män. Vems norm ska gälla när det gäller det fria ordet? Den lättkränktas? Terroristens? Åsiktskorridorens? Tycker man att Kakans hetsande är i sin ordning, bör man också tycka att exempelvis hets mot kvinnor, transpersoner och personer med utländsk bakgrund är i sin ordning. För att inte tala om religion, något som ändå i vuxen ålder är (eller bör vara) ett fritt val för individen. Kom nu inte dragandes med intersektionalistpyramiden, den är en ideologisk konstruktion som har diskutabel bäring i verkligheten.

Olika religioner och ideologier utgör starka maktstrukturer för många människor och därmed måste de vara öppna för exakt så hård kritik som krävs. Frågorna kring yttrandefrihet är inte enkla, men ett sluttande plan som den som Heberlein förespråkar är inte ett alternativ. Självklart bör makten med yttrandefrihet följas av ett ansvar, men vi kan aldrig börja skylla på den som testat yttrandefrihetens gränser som konstnär och friskriva den som därpå tagit till våld. Den ena har gjort en teckning, den andra har dödat människor. Att i ett klimat där två horribla terrordåd på samma tema upprepats med kort mellanrum börja glida åt att skylla på tecknarna är inget annat än ett första steg mot nedmontering av den yttrandefrihet som Heberlein kallar för absolut.

– : – : – : –

Jämställdhetsfeministern gör en sammanställning av Kakan Hermanssons fina kärleksbudskap i feminismens namn här.