Igår besökte vi utställningen Skräck och Skrock på Hallwylska muséet i Stockholm. Jag är ju, som bekant, barnsligt förtjust i spöken, vampyrer, ockultism och annat. Dessutom ingår det i researchen för ett projekt vi har på gång.
Jag hade inte systemkameran med mig och då var det självklart tillåtet att fotografera, även med blixt. Utställningen var dock så trevlig att jag planerar ett återbesök…
Rundturen börjar i stallet…
Utställningen behandlar skräck, skrock och ockultism samt hur dessa bland annat sammanflätats med den vetenskapliga nyfikenheten och experimenterandet.
Ett rum för ockulta sessioner, något som var populärt i borgerliga kretsar under 1800-talet och 1900-talets början.
Ockultism och den här slags sessioner förekom ju redan under renässansen på olika håll i Europa. Det är fascinerande hur sökandet efter kunskap i alla dess former under århundradena förädlats till de vetenskapliga metoder och de vetenskaper vi idag känner till. (Oroväckande är ju förstås hur vissa krafter vill vrida klockan tillbaka till tiden före den vetenskapliga metodiken.)
Vlad III Dracul (i bakgrunden alltså…). Originalet ska finnas på Kunsthistorisches Museum i Wien, som vi ju besökt ett antal gånger vid det här laget. Undrar just var de har gömt undan honom i samlingarna…?
Vampyrdödarkit och röd dryck till förtäring. Utställningen kompletteras också med mycket suggestiva ljudeffekter…
Varulvar…
Avgjutningar av varulvsspår med mera…
Luigi Galvanis experiment kring den ”animaliska” elektriciteten.
I utställningen kan man läsa om en släkting till Galvani, som 1803 ska ha utfört liknande experiment med en dömd mördares kropp och vid dem fått nämnde mördare att till exempel öppna ett öga, skaka hand med en åskådare och andra finurliga saker. Jag antar att etik kring forskning inte var något större samtalsämne under den här tidsperioden.
Diverse föremål för häxkonster. En staty av Baphomet och vitlök, som både använts mot vampyrer och gastar av allehanda slag (samma sak i gammal folktro på många håll).
För samma pris kunde man även se en utställning med olika samlingar. Här Ulrica Hydman-Valliens dockor. Den understa har ett ormskinn omlindat kring sig (varför den har det missade jag).
Hallwylska är verkligen slottslikt.
En samling med PEZ-figurer.
Grevinnan Hallwyl.
Selfie tillsammans med Vlad, jojo, damen vet att välja sitt sällskap.
Någonsin besökt The London Dungeon?
Nej, faktiskt inte, men planerar att göra det. Vad finns det för skojsigt där?
Jag kommer inte ihåg så där jättemycket, tror det var slutet av 70-talet när jag var där. I princip så är det väl ett vax-kabinett i stil med Madam Tussauds fast det har Englands blodiga förflutna som tema. Jag kommer ihåg att det fanns nån scen med druider som offrade, något annat med ett skelett i nån bur, som tydligen var en bur där man spärrade in folk i och lät dem hänga utefter någon klippvägg där tidvattnet då steg upp och dränkte dem. Tror det var med något med medicinska experiment också. Eftersom det var så länge sen så har säkert mycket ändrat sig sen dess. Du kan alltid googla och kolla på bilderna
Det som dock gjorde ett väldigt starkt intryck på mig där var att det var under jorden, jag tror att det faktiskt att man har inrättat det i riktiga före detta fängelsehålor. Det ligger precis invid Themsen, och jag undrar om det inte till en del faktiskt går in under Themsen också. Det gjorde att atmosfären verkligen matchade temat, väggarna var slemmiga, mossiga och dröp av fukt. Tunnelbanan gick i närheten. Vilket gav ett verkligt surrealistiskt intryck. För samtidigt som de hade ljudinspelningar med skrik och liknande som illustrerade scenerna, så blandades det med det dova mullret och vibrationerna från tunnelbanetågen som gick förbi. Det började lite svagt och blev starkare och starkare tills det då nådde höjdpunkter precis när tågen passerade för att sedan dö ut. Det hela gav helt oavsiktligt en väldigt stark och ödesmättad undergångsstämning.
Inte ett ställe jag skulle vilja tillbringa natten ensam.
… kommer förresten ihåg att jag skickade hem ett vykort till morsan med en bild på just det där skelettet i metallburen. Tror jag skrev något om att, ”hej mamma, vi var på London Dungeons. Arne-Bengt var obstinat så jag och Gamas låste in honom i en bur där för att sätta lite pli på honom, och så här såg han ut när vi kom tebaks, en uppenbar klar estetisk förbättring.” Eller nåt sånt.
Verkar som ett trevligt ställe. Fin Remington… inte lika evil som en Oliver No.3 eller 5 dock :) Hmm ett Vampyrdödarkit kanske inte vore så dumt heller.
Ja, mycket trevligt! Vampyrdödarkit kanske går att finna på antikmarknaden. Sant, vore trevligt att ha. :)