Dödens Teater i Livrustkammaren

Senaste två veckorna har varit mycket hektiska med tvära kast i dygnsrytmen och många spörsmål att uppmärksamma. Jag har därför inte haft tid eller ork att blogga vidare mycket, för att inte säga alls. Det saknas ju i vanlig ordning knappast ämnen att blogga om, men det politiska läget och den utstakade kursen för Sverige gör mig som lägst deprimerad och som mest både stum och handlingsförlamad. Allt medan galenskapen galopperar vidare i allt större fart. Det är som att sitta i en accelererande bil med händerna bakbundna och en klippavsats framför sig. Min skyddsmekanism i dessa tider har hetat och heter verklighetsflykt.

Vi har även varit i Finland en kort sväng för att titta på det spruckna avloppsröret under bastun:

Enda bilden från stugan – min snok, som även denna år spenderar sin tid på bryggan. Den blir större för varje år och betraktar nog bryggan mer som sin. Det gör mig inget, den får gärna bo där. Det är bara när jag barfota och näck ska ut i sjön från bastun som jag inte vill trampa på den stackaren i mörkret…

Moster Tiittis sötnos till jycke blir masserad av Uffe…

Igår besökte vi utställningen Dödens Teater i Livrustkammaren på Kungliga slottet i Stockholm:

Erik XIV och Katarina Stenbock. Utställningen tar avstamp i de ritualer och manifestationer i form av exempelvis processioner vid begravningar som framför allt Gustav Vasa införde under sin tid som kung. Förebilderna hämtades från de europeiska furstehusen som Gustav Vasa i egenskap av något av en uppkomling ville hamna i sällskap av. Exempelvis Habsburg-kejsaren Karl V var en stor inspiration. För att manifestera sin makt som av Gud given var den habsburgska dynastin mästare på den här slags marknadsföring och Gustav Vasa hoppades uppnå samma effekt genom att plagiera metoderna från kontinenten.

Landskapsfana för Åland.

Kyritzryttaren (den som red i kyrasset), en ryttare klädd i gyllene rustning, fanns också i Gustav Vasas sorgeprocession. Han symboliserar den döde kungen eller herremannen i sorgetåget.

”Sambandet mellan rustning, häst och begravning har sina rötter i förhistorisk tid. En vapenför man begravdes med sin rustning och det fanns en antik tradition med att bränna den dödes häst för att på så sätt transponera hans själ till den andliga världen.”

(Ur utställningsboken Dödens Teater – Kungliga svenska begravningar genom fem århundraden av Lena Rangström.)

Storfinlands provinsvapen från sorgschabrak använt vid Karl X Gustavs begravning.

Östergötlands och Livlands uttrycksfulla drake respektive grip.

Överst: Drottning Kristinas begravningsregalier från 1626. Nederst: Karl IX:s krona, utförd till begravningen 1612 av Antonius Grott.

Bild av Gustav Vasas gravmonument i Uppsala domkyrka. På kungens båda sidor ligger hans båda tidigare avlidna drottningar Katarina av Sachsen-Lauenburg och Margaretha Leijonhufvud.

Karl XII:s blodfläckade skjorta.

Pappfigur med teckning från Ulrika Eleonora d.ä:s begravning av Nikodemus Tessin d.y.

Dödens teater. Drottning Ulrika Eleonora med sina fyra söner i himlen på tavlan.

Olika slags sorgschabrak.

Fotografi från öppnandet av Karl XI:s grav.

Dito från Maria Eleonoras grav.

Maria Eleonora, Gustav II Adolfs gemål, av Jakob Elbfas

Karl XII

Karl X Gustav med ett gigantiskt klot och det svenska lejonet (?) som lurpassar i hörnet.

På barnavdelningen, där den enda genuskorrekta formuleringen (”stiliga prinsar och modiga prinsessor”, eller något i den stilen…) gick att hitta denna gången (vilket vi tackar särskilt för – att inte utställningen var nedlusad med de sedvanliga genuspekpinnarna, vill säga). Här en plansch om mouche och de budskap dess placering kan bära på.

En liten smyckesutställning pågår också i Livrustkammaren, här en vargtand från 1600-talet som de kungliga barnen lekt med och som även använts av kungen som amulett.

”Karl IX lät inför sin kröning i Uppsala den 15 mars 1607 tillverka en stor ordenskedja. Den kallades Jehovaorden och på ordenstecknet finns de hebreiska bokstäverna för Jehova.” Källa: Livrustkammaren

Föremål och dräkter från den fasta utställningen.

En mycket spännande utställning, helt i min smak. Vill ni se den så får ni skynda er; 6. juni är sista dagen!