Richard Söderberg, mannen som flitigt valsat runt i media i olika nöjesprogram, morgon- och kvällssoffor och allt du kan hitta i samma väg har nu begåvats med en position som kolumnist i Metro. Söderberg har på senare tid beklagat sig över all hat han fått utstå i samband med vad-det-nu-var-för-skitprogram på tv. I ljuset av detta blir det en mycket märklig känsla att ta del av ”gaytenorens” (Metros beteckning) kolumn nummer två.
Jag vet inte vad som är värst med den här texten; den påhittade historieskrivningen, uppeldandet av ett destruktivt könskrig eller det goda, fina och sanktionerade hatet. Söderberg positionerar sig som gay i sin första kolumn (http://www.metro.se/kolumner/rickard-soderberg-jag-kommer-att-vara-totalt-uppriktig/EVHoeB!DDNWhCOUVtE/), vilket ju ger honom ett frikort att skriva de patetiska, lögnaktiga och hatfulla raderna i den andra kolumnen.
Söderberg känner sig tvungen att i karriärshatandets namn bygga upp en grotesk halmgubbe av ”den manlige forskaren”, en depraverad och lömsk figur som givetvis i patriarkatets namn profiterar på den änglalika, överlägset duktiga och undanskuffade kvinnliga forskaren. Jag kommer att ha dålig smak i munnen året ut. På vad sätt gynnar sådant här jämställdhet eller jämlikhet, Söderberg? Om det nu är sådana tjusigheter du vill kämpa för?
Kommentarerna till artikeln är väl enda ljuspunkten i mörkret och jag lyfter fram särskilt en där även den besynnerliga söderbergska historieskrivningen bemöts:
Här kan vi se Söderberg prata om hur han vill bemöta näthatet med kärlek i Malous morgonsoffa:
Hur får man ens allt detta att gå ihop som person? Är Söderberg så hjärntvättad av den rådande diskursen inom Åsiktskorridoren att han inte ens förmår att förstå vad han säger och skriver? Är det karriärsmotiv? Vad? För en utomstående framstår ju detta som hyckleri av den magnitud att ett nytt ord måste hittas för att beskriva det hela, men hur får RS alltihopa att gå ihop inombords?
RS är som Jonas Gardell och Malena Erman, jag tyckte bra om dem från början, men ju mer jag ser och hör av dem i debatten, desto sämre tycker jag om dem.
Precis samma utveckling här.
+1
Jag tror de alla har en talang men också ett enorm bekräftelsebehov. Det är därför de kraschar och blir outhärdliga i sin pompösa, uppblåsta självgodhet.
Kanske omges de också av lismare. Det förvärrar garanterat situationen.
En del gaydebattörer är experter på aggressiv guilt-tripping och känslomässig manipulation av läsarna, och Söderberg hör uppenbart dit – liksom Linna Johansson för 10-15 sedan. Även om hon personligen nog var/är hetero använde hon ständigt den här speciella tekniken och retoriken för att positionera sig som den argaste tjejen i stan och HBT-lobbyns bästa vän.
Pingback: Oj, Var Tog Feministerna Vägen? | Löjesguiden