Grattis till H.K.H. Prins Carl Philip och Prinsessan Sofia!!
Bilder från det vackra bröllopet igår:
Bilderna är från Chic.
Foto: Frankie Foughantin/Wikipedia
Som den inbitna rojalist jag är satt jag förstås klistrad framför tv-sändningarna igår större delen av de nio timmarna de pågick (vi hade tänkt att åka in, men prognosen av 300 000 människor på Stockholms gator och min fortsatt ledbrutna kropp gav vid handen soffposition hemma istället):
En skål för bröllopsparet!
Noteras kan att Kronprinsessan Victorias klänning kom från HM:s Conscious collection:
då tyckte jag nog inlägget om Marilyn Manson var bra mycket intressantare.
Det kommer alltid några praliner man inte gillar jättemycket i asken… ;)
Är väl inte direkt en pralin jag ogillar. Den är mer som spagetti utan ketchup. Smakar ingenting. Min smak är mer åt det kryddiga hållet.
Va? Har jag hamnat i Svensk Damtidning? Oväntat och trist.
Det har alltid förvånat mig att de mest reaktionära och patriarkala av institutioner som kungahuset och kyrkan alltid har omhuldats av kvinnor. Nu kräver kvinnorna också hederskultur vid bröllopsceremonin i form av brudöverlämning. Den, förment, omyndiga bruden skall alltså överlämnas av sin gamla förmyndare, fadern, till sin nya förmyndare, maken.
Nu med alla prinsess- och prinsfödslar så blir det väl rena fotbolls-vm för kvinnorna. Tal om klänningar, smycken och kärlek dagarna i ända. Man undrar hur det här går ihop med allt tal om jämställdhet och normkritik. Inte alls kan man tänka. Backlash, någon?
Prinsessdrömmarna försvinner nog inte bara för att socialkonstruktivisterna vill det. Överlämnandet tror jag är influerat av amerikanska filmer.
Klokt svar, Susanna. Förlåt att jag brusade upp lite. Det har dock förvånat mig att kvinnor i min närhet som normalt är väldigt självsäkra feminister nu låter som prenumeranter av Svensk Damtidning.
Jag håller med om att det inte verkar särskilt logiskt. Jag tror nog att de där idéerna hör mer till känslornas domäner. Apropå Svensk Damtidning; jag har själv alltid lett lite i mjugg åt dem som läser nämnda publikation, allt för sedermera ha införskaffat en prenumeration själv. Jag skyller på att jag sakta börjat närma mig tantåldern. :)
Får man lov att loda lite angående prinsessdrömmar och identifieringen med drömmen ?
Sedan Lady Di dog har jag haft en fråga,som ingen (tjej eller kvinna) har kunnat förklara närmare. Hur kommer det sig att majoriteten av tjejerna går igenom ”prinsessfasen” i livet trots att förebilderna varken gjort,eller sagt ,någonting anmärkningsvärt. När jag ser prinsessorna i Sverige uppstassade till tiaran och vars enda ord till menigheten är ”Tack så mycket” , ” Roligt att vara här ” , ”Tack för kaffet” , ” Vad duktiga ni är ” osv.
Visst förstår jag fascinationen ,glamouren och glittret ,men jag förstår absolut inte varför. Varför är prinsessdyrkan så stark ? Prinsessorna bara är. De har inte gjort någonting, de får inte ens uttala sig hur som helst och de sitter där i sina klänningar .äter middag och ler sött ??? Jag fattar nada :-)
Jag är nog ingen expert på det här, men glittret och glamouren – absolut. Familjen och de sociala relationerna är ju kvinnans maktsfär (ofta) och kungligheterna och deras familjer blir en slags galjonsfigurer, en slags symboler varigenom det sociala- och familjelivets riter kan upplevas gemensamt. Männens konkurrens kanske manifesteras i säg, olika sporter och det brukar ju vara populärt att både se på tv och uppleva på andra sätt för den manliga befolkningen. På samma sätt blir kungafamiljens liv den sociala sfärens manifestation på nationell nivå. Kvinnor söker evolutionsbiologiskt efter en man som har de bästa förutsättningarna att sörja för och trygga en avkommas uppväxt och en hög social position är förstås här lockande. Högre än kungen eller en prins kan man inte komma. Prinsessan har alla fördelar, men har inte en regents ansvar. Prinsessdrömmen innebär kanske en dröm om skönhet och lyx, hög social rang, men inget tungt ansvar. Dessutom indikerar prinsessa ungdom, medan drottning indikerar en äldre kvinna (med mer ansvar). Ungdom innebär för en kvinna åter att man är attraktiv för potentiella partners. Jag tror att det finns en avhandling om just det där med lockelsen i prinsessan, minns nu inte av vem eller vad den hette. Jag tror att prinsessdrömmen just är en dröm, en prinsessas verklighet är kanske inte alla gånger alls så lockande om man fick prova på det.