Jag fortsätter genomläsningen av utredningen Integritet och staffskydd SOU 2016.7 (länk) i detta inlägg. Del 1 hittar du här (och WP fortsätter att leva sitt egna liv…):
Genomläsning och kommentarer till ”Integritet och straffskydd” SOU 2016:7
.
”Vi föreslår att bestämmelsen om olaga hot i 4 kap. 5 § BrB ändras i två avseenden. Dels anges i vårt förslag att ett hot blir straffbart om det är ägnat att framkalla allvarligoro, i stället för som tidigare allvarlig fruktan.
Dels föreslår vi att bestämmelsens tillämpningsom-råde vidgas genom att det blir straffbart att hota med fler slag av brottsliga gärningar än i dag.” (s.24)
Bestämmelserna om olaga hot föreslås mao utökas till fler slags hot och hot av en lägre grad: en som är ägnat att framkalla allvarlig ”oro”. utredningen hänvisar till att det behöves ett straffrättsligt skydd mot ”hot som går ut på att utsätta någon för brott mot integriteten”.
”Tillämpningsområdet för bestämmelsen omolaga hot bör därför utvidgas till att avse hot om brott mot denenskildes frihet eller frid.” (s.24)
”Frihet och frid” tycks för åtminstone mig också vara väldigt luddiga och vida begrepp som i värsta fall kan innefatta lite vad som helst.
Avsnittet Ofredande (s.25):
”Vi föreslår att bestämmelsen om ofredande i 4 kap. 7 § BrB ändras i några avseenden.”[…]”Vi har bedömt att bestämmelsen om ofredande bör modernise-ras på så sätt att den tydligt omfattar även nya sätt på vilka människor kan kommunicera och närma sig andra på sådant sätt att det kränker andras frid.”[…]”Bedömningen ska utgå från omständigheterna i det enskildafallet. Straffansvaret måste dock avgöras utifrån en allmänt hållen norm för vad som utgör ett oacceptabelt beteende och vad man som enskild inte bör förväntas tåla.”[…]”Den tidigare exemplifieringen av olika straffbara handlingar ibestämmelsen utgår. Genom bestämmelsens nya lydelse omfattas olika slags hänsynslösa ageranden mot någon annan som innebär angrepp på den andres privata och fredade sfär. Det innebär att straffbestämmelsen inbegriper en rad olika hänsynslösa beteenden somangrepp på den fysiska och rumsliga sfären,andra angrepp som stör någons lugn, harmoni och sinnestill-stånd ochageranden som tvingar någon att tåla olägenheter eller utföradispositioner inom den privata sfären.”[…]”Vårt förslag innebär också att ett enstaka yttrande under vissa förhållanden ska kunna innebära ett straffbart ofredande, i de fall innehållet och sättet meddelandet framförs på kan anses utgöra en kännbar fridskränkning. Detta innebär i viss mån en utvidgning av det straffbara område.”
Vilken är denna ”allmänt hållna norm”? Den allmänt hållna normen om att det är helt i sin ordning att hetsa mot exempelvis vita, heterosexuella män, men helt otänkbart att göra detsamma mot dito kvinnor? Eller är det en allmänt hållen norm inom någon minoritet? Eller en allmänt hållen norm inom den allestädes närvarande genusvetenskapen? När nu normkritiken är dagens hetaste företeelse inom snart sagt alla samhällssektorer?
Exemplifieringen utgår – till förmån för mera luddighet?
”Angrepp som stör någons lugn, harmoni och sinnestillstånd”? Finns det inte väldigt mycket i livet som gör detta?
”Ageranden som tvingar någon att tåla olägenheter eller utföra dispositioner inom den privata sfären”? Jag skulle mycket gärna höra exempel på vad man menar med detta?
Avsnittet Förtal och grovt förtal (s.26):
”Bedömningen av vilka uppgifter som bör vara straffbara att lämna – och även tillämpningen av åtalsprövningsregeln –måste enligt vår bedömning tolkas i ljuset av hur samhällsvärderingarna ändras över tid.”
Här konstateras att samhällsvärderingarna ändras och då måste man ju även anse att den ”allmänt hållna normen” ovan ändras. Förtal och grovt förtal ska helt enkelt följa de värderingar som råder i ”samhället”. Redan nu har vi en spricka mellan den mediala, politiska och kulturella eliten i framför allt Stockholms innerstad och stora delar av landet i övrigt i fråga om normer och värderingar. Än fler normer och värderingar kommer med allt ökande takt in i landet till följd av den omfattande immigrationen. Går det ens att säga att det finns någon ”allmän norm” eller allmänna ”samhällsvärderingar”?
”Enligt den nya lydelse som vi föreslår, ska den som lämnar uppgift om att någon är brottslig eller annan nedsättande uppgift om någon dömas för förtal, om uppgiften var ägnad att skada anseendet hos den som uppgiften avser.” (s.27)
Ingen betydelse tillmäts om uppgiften om brottslighet är sann eller inte? ”Annan nedsättande uppgift”, som kan vara vad som helst negativt.
”Det ska liksom tidigare inte dömas till ansvar om det var för-svarligt att lämna uppgiften och den var sann eller den som lämnade uppgiften hade skälig grund för den. Det innebär att domstolen i det enskilda fallet har möjlighet att göra en avvägning i förhållande till intresset av yttrandefrihet.” (s.27)
Jodå, här fanns en brasklapp om uppgiftens riktighet. Formuleringen om försvarlighet att lämna ut uppgiften – har den funnits där tidigare mån tro? Domstolen har åtminstone här, i det enskilda fallet, möjlighet att göra en avvägning i förhållande till intresset av yttrandefrihet. Vad trevligt att man ändå tänker på yttrandefriheten också (Obs! Sarkasm.)
”Vid avgörandet av om ett förtalsbrott ärgrovt ska enligt vårt förslag uppgiftens innehåll, sättet för spridning av uppgiften och omfattningen av spridningen beaktas.” (s.27)
Innebär troligen att spridning på internet bedöms som grövre.
Avsnittet Förolämpning (s.28):
”Bestämmelsen om förolämpning bör uttryckligen straffbelägga endast gärningar som kan vara kränkande för någon annans självkänsla eller värdighet. Bedömningen ska utgå från omständigheterna i det enskilda fallet. Straffansvaret måste dock avgöras utifrån en allmänt hållen norm för vad som utgör ett oacceptabelt beteende och vad man som enskild inte bör förväntas tåla. Detta kommer till uttryck genom att det i bestämmelsen anges att gärningen ska vara ägnadatt kränka någons självkänsla eller värdighet.” (s.28)
Återigen luddigheten med den ”allmänt hållna normen”.
”Enligt den lydelse som vi föreslår ska straffansvar förutsätta att någon genom beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende agerar mot någon annan påett sätt som är ägnat att kränka den andres självkänsla eller värdighet.” (s.28)
Programmet Debatt på SVT skulle, om något gjorde motsvarande utan skydd av tryckfrihetsförordning, bli totalt omöjligt. Likadant med lejonparten av innehållet i kvällspressen. Jag är nu inte säker på i vilken omfattning formuleringarna i den här utredningen skiljer sig från sådant som redan förekommer i lagstiftningen, eftersom jag inte är någon expert på den juridik som berörs. En del är kanske gammalt skåpmat. Men det kan kanske vara på sin plats att reda ut även invanda begrepp och fundera kring vad de betyder i dagsläget.
Nu hinner jag inte mer denna gång och det får bli ytterligare (minst) ett inlägg om detta senare…
.
Pingback: Genomläsning och kommentarer till ”Integritet och straffskydd” SOU 2016:7 | Susanna's Crowbar
Tack för genomgången!
Med vänliga hälsningar,
J.G
Tack själv!
Hej.
Skräckstämning infinner sig när man plöjer denna utredning. Vaga och oerhört vitt tolkningsbara fraser frodas och florerar frivolt, närmast Fridolinskt.
Efter att ha upptäckt gammelmedias massiva ointresse att diskutera eller problematisera detta tvingas jag konkludera att etablerade journalister och kulturarbetare inte oroas. Varför inte? är inte en fråga som gör mig lugnare. Var är PEN-klubbens medlemmar? Var är diverse proffstyckare som alltid sagt sig värna yttrandefrihet? Med den här lagen behövs inte censurlagar eller blasfemi-dito; bedömningsmallen är någons upplevelse, inte en konstaterad och avsiktlig händelse. Så vems kränkning är viktigast? Vems känslor tillmäts störst betydelse?
Otydlighet, oförutsägbarhet och obegriplighet skapar rädsla, och är ett passivt vapen för förtryck. Se till att vara tillräckligt duktig, tycka tillräckligt rätt och bara kritisera och protestera enligt mall. Annars kanske du upptäcker i efterhand att du begått ett övertramp. Kanske rentav att det var i efterhand det blev ett övertramp.
Vilket lagområde blir nästa att mjukas upp till att bli ett villigt redskap?
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Ja, det är relevanta frågor man kan ställa sig. Jag delar din oro.
Tack för att du ger dig på en aktuell och ”otäck” fråga. Jag blir så glad av att få möjlighet att läsa dina funderingar igen.
Tack själv! Roligt att höra att du uppskattar det jag skriver.
Lagstiftningstexten påminner om genomläsningen för mitt SDN:s riktlinjer kallat ”Den röda tråden” En fälla av försåtliga dimgranater planterade i texten. Mycket snubbeltrådar och en elitär ton av ” Det är inte meningen att du ska greppa detta”
Frågade min chef (Som varit medförfattare) angående ”Den röda Tråden” utifrån ett annat perspektiv än den rent obegripliga för den som behärskar det svenska språket , och undrar varför man plötsligt känner sig dum i hela huvudet när man läser dessa slumpgenererade texter med trippelsäkrade +++ skydd mot all språklig logik och uppbyggnad
Svaret : DET ÄR MENINGEN ATT DET SKA BLI LITE LUDDIGT SÅ TOLKNINGEN SKA NÅ ALLA DEMOKRATISKA INSTANSER ,FRÅN GOLVET OCH UPPÅT I HIERARKIN.
OK.
Fair enough. Det betyder ”Jurister” som kan arbetsrätt. Inte ”Folk” som är delaktiga någon form av medbestämmande. Det krävs nit , bestämdhet och jobb för att orka ta itu med tolkningen av riktlinjerna.
Den Kafka-aktiga känslan bara tilltar.
Kan tillägga att jag har slutat på mitt jobb alldeles i dagarna. P.g.a. av ett egenhändigt ihopsparat Fuck-off-kapital.
Ord kan inte beskriva hur lättad jag är nu. Och ska påbörja en annan karriär, med mindre inkomster men med betydligt större markkontakt med verkligheten. Annars hade jag blivit helt cocobello i den retarderade miljön som jag befann mig i.
Grattis! Som en låglöneslav är det ganska omöjligt att spara ihop ett dylikt kapital med skrattretande räntor och en notoriskt opålitlig börs (om nu inte politikerna lagt beslag på dina slantar innan). Det är ett skatte, låne- och låglöneslaveri. Men som sagt, grattis till din nya tillvaro!
Pingback: Var finns ni nu? | Löjesguiden