Åsa Regnér Socialdepartementet
Barnminister
Äldreminister
Jämnställdhetsminister
Bild tagen juni 2016. Foto: Kristian Pohl/Regeringskansliet
I föreställningen ”#Metoo-kampanjen och dess efterbörd” har vi nu nått fram till de politiska lösningarna. Barn-, äldre- och jämställdhetsministern Åsa Regnér sätter sin tilltro till den kommande Jämställdhetsmyndigheten och ett förslag om regel om samtycke i sexuallagstiftningen. Detta innebär att det kommer att krävas uttryck för frivillighet vid alla sexuella handlingar. Jämställdhetsmyndighetens själva existens motiverar hon så här:
”På alla andra politikområden finns det myndigheter som håller koll på att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt och att politikernas mål uppfylls.” (SvD).
Skattebetalarnas pengar ska alltså användas till att kontrollera att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt. Hon fortsätter:
”Vi har tidigare avsatt medel för att minska våldet mot kvinnor, men effekten när det gäller att påverka våldsnivåerna har tyvärr uteblivit, därför att arbetat har varit väldigt splittrat på oerhört många aktörer. Med den här myndigheten blir arbetet samlat och mer systematiskt”
Regeringen har avsatt en miljard de kommande fyra åren för myndighetens arbete. Jag kan inte uttala mig om hur mycket pengar en ny myndighet kostar i uppstart och drift, men troligen handlar det inte om en struntsumma. (Btw var kommitén som höll i utredningen om den nya myndigheten nästan helt jämställd enligt moderna, feministiska mått mätt.) En myndighet under politisk överhöghet är självklart ett utmärkt sätt att samla makten där den hör hemma, dvs hos S-politiker. Nu kommer man försäkra sig om att allt ”jämställdhetsarbete” följer den rätta, radikalfeministiska läran och sköts av betrodda medlemmar av det genusindustriella komplexet. Eller som Maria Grönroos, vikarierande föreståndare för Nationella sekretariatet för genusforskning uttrycker det:
”Det är spännande tider. Vi ser att våra tjänster efterfrågas i allt större utsträckning, samtidigt som den nya myndigheten tar ett övergripande ansvar för jämställdhetspolitiken.”
Källa: Genussekretariatet
Lillemor Dahlgren, verksamhetsledare för JiM (Jämställdhetsintegrering i myndigheter)i samma artikel:
”Att dessa uppdrag nu överförs till den nya myndigheten är logiskt. Jag tycker det är fantastiskt att det äntligen startas en nationell aktör, en permanent verksamhet, som kan samordna och mer strategiskt utveckla jämställdhetsarbetet och jämställdhetspolitiken. Det skapar helt andra förutsättningar för jämställdhetsarbetet än när det, som hittills, drivs som tillfälliga projekt. Det skapar också ett ännu större behov av forskningsbaserad kunskap på området, vilket innebär att sekretariatets roll stärks.”
(Den som betvivlar den feministiska inriktningen eller sammanflätningen med genusforskningen bör läsa utredningens Kommitédirektiv). Dessutom: medel för att minska våldet mot kvinnor har inte gett effekt, därför avsätter vi mera medel (förvisso med tillägget av en ny myndighet då).
Källa: SvD
Vad en samtyckeslagstiftning i praktiken innebär är höljt i dunkel och jag antar att vi får vänta på förslaget för att se hur det är utformat. Enligt det som står i SvD-artikeln ovan kommer det att innebära att det ska krävas ”uttryck för frivillighet vid alla sexuella handlingar”. Inte helt glasklart vad detta innebär. Krävs det att den fråga ställs muntligt? Handlar det om ett klart uttryckt ja? Räcker det med kroppsspråk? I den digra palett av känslor, viljor och inte minst nykterhetsgrad som händelser av den här arten ofta utspelar sig och där ord ofta står mot ord vet jag inte vad ett sådant tillägg kan tillföra. Alldeles bortsett från att det redan nu pågår en katastrofal nedprioritering av utredning av bl a våldtäkter. För mig personligen framstår en kraftig satsning på att utreda och pröva de brott som anmäls som en mera prioriterad åtgärd.
”You go girl” enligt regeringen? I vanlig ordning, när den moderna, svenska radikalfeminismen problemformulerar, räknas inte alla offer och utövare för relationsvåld. Bild från The Telegraph
Men vad vet jag, den nya myndigheten kanske kan ta fram ett formulär för umgängessituationer med potential för sexuella handlingar där datum, tidpunkt, deltagare och art samt grad av sexuell handling kan noteras för de inblandade att underteckna, för att raljera en smula. Med tanke på övervaknings- och datainsamlingshysterin kan ju blanketterna i samma anda skickas in till den nya myndigheten för registrering, uppföljning, arkivering och statistikbearbetning. Alltid sysselsätter det några genusvetare.
Jag förstår inte heller vad en ny samtyckeslag skall åstadkomma. Eftersom våldtäkt är ett brott i detta nu så har vi ju i praktiken redan en sådan.
De som är förövare kommer naturligtvis att strunta i vad en lagtext säger, både i nuläget och efter införandet av en ny. Ord kommer att stå mot ord när teknisk bevisning inte finns precis som det gör idag.
Precis som du säger är ett interaktionen mellan könen när det gäller sex komplicerad och innehåller en massa faktorer samt ett stort mått subjektivitet. Jag tror inte att man kan spalta upp detta i en torr text, ja jag vet inte ens om det är önskvärt.
Ytterst är jag rädd att det är första steget mot att placera sexualbrott i ett särskilt fack där man sänker beviskraven jämfört med andra brott och då påverkar rättssäkerheten.
Ja, ofta hörs motiveringen att så få blir fällda för en skärpt lagstiftning. Tänk om man satsade på ordentliga utredningar istället?
På tal om samtycke (fast det var egentligen bilden som fick mig att minnas) kan jag påminna om mitt gamla inlägg Ursäkta, knullar fröken?