”Tro, hopp och kärlek” i Uppsala

Fortsättning från föregående inlägg om utflykten till Uppsala.

Efter kyrkogårdsfotografering, gudstjänst och lunch blev det dags för utflyktens andra, huvudsakliga mål: utställningen ”Tro, hopp och kärlek” på Upplandsmuseet.

Sjömanstatueringar, således. Jag planerar att utvidga min konstnärliga verksamhet till att även innefatta tatuering och då blir självklart en utställning som denna än mer intressant. Här följer en bildkavalkad med ett urval texter. Ett tydligt, modernt genusperspektiv genomsyrade hela framställningen och fixeringen vid genus, kön och sexualitet var minst sagt tydligt närvarande, men jag har koncentrerat mig mer på det jag fann intressant för min egen del. Vill ni få er genuspekpinnarna till livs, får ni bege er dit själva. Inträdet är ”gratis”.

Här nederst en bild ur en dansk stumfilm, där en femme fatale (bokstavligen) snärjer en man. Illustrerar fresterskan som en av de kvinnliga arketyperna som förekommer i många tatueringsmotiv. Vad konstapeln och de andra gör i faggorna framgick inte.

De äldsta, ofta handknackade tatueringarna, är oerhört charmiga i mitt tycke. Old school-motiven som fanns som exempel likaså. Planen är att jag ska sikta på att lära mig fotorealistisk framställning, men även göra bilder i Old school-anda. Jag ska framställa en egen bildkatalog, men tanken är att kunna vara flexibel med stilar. En kombinerad konstgalleri/tatuerarsalong är målet som hägrar. Det har visat sig något trögt att snacka in sig som snart 50-årig lärling hos en studio, men jag har en back up-plan…

Vi passade också på att titta lite på den fasta utställningen på Upplandsmuseet:

Kakelugn i genomskärning.

Uppsala domkyrka verkar ha blivit av med en del av sin ornamentik och även en del små torn under åren…

Tiggarbössa anno dazumal.

De mer handfasta publiceringsverktygen från förr…

Lite kaffe, smoothie och godsaker före hemfärden…

Jag skulle verkligen kunna tänka mig att bo i Uppsala. Kontrasten mellan en gammal universitets- och kulturstad och en bruksort när man jämför Uppsala med Södertälje är markant. Kulturlivet i Södertälje är minst sagt modest och utbudet av mysiga restauranger, caféer, butiker och miljöer går inte att jämföra. Uppsala är förstås också dubbelt så stort befolkningsmässigt och har sin charmiga gamla stad och de fantastiska kulturmiljöerna kring universitetet, Carolina Rediviva och domkyrkan som starka konkurrensfördelar. I Södertälje kunde man kanske ändå förvänta sig att de stora industrierna skulle kunnat dra till sig tillräckligt med människor för att även kulturlivet skulle fått sig ett uppsving, men nej. I Södertälje finns inte en enda biograf. Det omfattande kulturella utbytet med omvärlden har resulterat i ett abnormt överskott av frisörsalonger och affärer för bröllops- och festklänningar extra allt. Samt en hel del exotiska livsmedel som finns att köpa framför allt på livsmedelsaffärerna i förorterna. Södertälje är en industristad där människorna främst verkar vara intresserade av sport. En cool tatueringsstudio och konstgalleri är precis vad Södertälje behöver, eller…? Det kanske är bättre att sikta in sig på ett annat läge?