Som konstaterades i förra inlägget har jag så smått kommit igång med att skapa igen. Utöver de senaste skräckisarna har jag vältrat mig i balett, Dita von Teese, nostalgisk glamour och de vackrare sidorna av kvinnligheten. Vi kan kalla det för anti-menskonst och verklighetsflykt i en salig blandning. Sköna ting och skönhet är ju som bekant inte bara trevliga, men åtminstone för mig mycket viktiga att ha omkring mig och jag tänker inte berätta hur långt jag har gått för att omvandla mitt sovrum till en vintage budoir. Redan som liten blev jag besatt av Hollywoods klassiska filmstjärnor i allmänhet och Marilyn Monroe i synnerhet. Jag minns ett reportage i en damtidning med make up-artisten Helena Lindgren som gjorde reklam för underkläder i en budoirmiljö. Det där skulle jag också ha! Först nu kan jag säga att det börjar likna den vision jag haft i huvudet här hemma.
Jag har seriöst funderat på att börja dansa balett också. Samt rida. Jag antar att det är någon form av 50-årskris som härjar med mig, jag vill göra de sakerna som jag inte fick göra när jag var liten. Rida fick jag förvisso, men allt för lite. Mormor satte mig på hästryggen redan när jag var 4 år gammal, men efter att hon gått bort och mamma och jag inlett vår flyttkarusell blev det väldigt sporadiskt tillfällen till ridning. 50 och 50 förresten, om vi nu ska arbeta tills vi är 67 eller 70 eller 75 så är jag ju egentligen inte ens medelålders.
Tillbaka till de nya verken:
The Cloud, akvarell 2018, ca A3 / 4500 SEK
Burlesque Ballerina Legs (Dita series), water colour 2018, 18 x 24 cm, 2600 SEK
