Femen vid aktionen i moskéen på Södermalm. Foto från GP
Med en gummimänniskas smidighet lyckas DN på ledarplats nu krumbukta sig igenom den delikata ekvationen feminism/islamkritik. Eller lyckas och lyckas, det man visar upp är en formidabel dubbelmoral. På ledarplats kommenteras idag aktionen i moskén på Södermalm i Stockholm, som genomfördes av den feministiska aktionsgruppen Femen, Respektera Fristaden är rubriken (så lät det inte riktigt när Pussy Riots aktion i Vasilj-katedralen i Moskva beskrevs):
”Lördagens aktion var också direkt kopplad till ettårsdagen av Muhammad Mursis presidentskap i Egypten. En taleskvinna för Femen, ”Jenny”, uttalade i Rapport sitt stöd för kampen mot ett starkare religiöst inflytande och sharialagar i den arabiska vårens spår.
På reporterns fråga om det inte är respektlöst att protestera i en moské svarade hon med att efterlysa proportioner och poängtera att det verkligt respektlösa är kvinnoförtrycket.
I sak har hon och Femen naturligtvis rätt. Det stora problemet i sammanhanget är hur kvinnor behandlas, inte minst i muslimska länder. Ändå är aktioner som den i lördags en tveksam metod för opinionsbildning.
Det är inte första gången som Femen angriper religiösa rum och symboler. Medlemmar har huggit ner kors, protesterat i kyrkor och konfronterat den rysk-ortodoxa kyrkans högste ledare, patriarken Kirill, med budskapet ”Döda Kirill”.
Sådan opinionsbildning är förknippad med flera problem. Framför allt när den sker i människors heliga rum. En besökare kan ha många skäl att söka sig till en kyrka, moské, synagoga eller en annan helgedom. Kanske vill man minnas en död anhörig, kanske bara nå en stunds sinnesfrid. Det är ingen lämplig arena för slagord, talkörer och mer eller mindre nakna kroppar.”
Pussy Riot bra, Femen dåligt?
”Det är också tveksamt att koppla ihop besökaren i Stockholms moské med behandlingen av kvinnor i Egypten. Lördagens aktion ger intrycket att Femen anser alla muslimer medskyldiga till de övergrepp som begås mot kvinnor i muslimska länder. Det är en syn som andas fördomsfullhet och kollektiv skuld. Hur många deltagare i en genomsnittlig gudstjänst vid Medborgarplatsen är för sharialagar? Eller för Muhammad Mursi?”
Läser ledarredaktionen överhuvudtaget kulturdelen i sin egen tidning? I DN Kultur har nu, år efter år, bedrivits ett kollektivt skuldbeläggande av män och manlighet (jag antar att man här då måste räkna bort de muslimska männen, som inte får skuldbeläggas kollektivt och så fungerar det också i praktiken; den vite, heterosexuelle och helst medelålders mannen ses som roten till all ondska i världen och som en fri måltavla för demonisering på dessa sidor). För exempel, läs mina DN-relaterade inlägg under de senaste åren (och där är inte ens allt med).
””Jenny” har som sagt rätt i att det religiöst motiverade våldet mot kvinnor, inte nakenheten, är det verkliga brottet. Men två fel gör inte ett rätt. ”Ni är ännu värre” är ett dåligt argument, speciellt när det tycks riktas mot muslimer i allmänhet.”
Något helt annat är det ju förstås när man spottar och sparkar på män i största allmänhet i sant välmenande, feministisk anda på kultursidorna?
”Men det innebär inte att alla protester är berättigade. Att klä av sig i ett heligt rum är också en kränkning.”
Rånarluvor ok, bara bröst förkastligt? (Ja, alla har vi våra uppfattningar om vad som är kränkande).
Artikeln på ledarplats idag visar med all önskvärd tydlighet beröringsskräcken med kulturellt och religiöst relaterat förtryck. Det går alldeles utmärkt att bespotta, demonisera och kollektivt skuldbelägga den vite, heterosexuelle mannen; det slungas dagligen ut den här typen av skuldbelägganden angående allt från våldtäkter och kvinnomisshandel till de ekonomiska kriserna och vilket valfritt tema som helst, men att försöka uppmärksamma det förtryck som sker i religionens (läs; islams) eller kulturens namn (läs; den muslimska) går inte för sig. När skrev DN Kultur senast om t ex hedersrelaterat våld? När problematiserade man de kulturella normer som påbjuder sådant? Antagligen är man alldeles för rädd för att bli anklagad för rasism (precis som man blir stämplad som kvinnohatare när man kritiserar feminism med DN:s benägna hjälp) och väljer istället att blunda. Bättre då att gläfsa mot den ofarliga och oskadliggjorda måltavlan. Genom den marxistiskt färgade, feministiska maktanalysen har den vite, heterosexuelle mannen deklarerats definitionsmässigt vara på toppen av makthierarkin och därför fritt villebråd för allehanda angrepp. I samma maktanalys befinner sig den muslimske mannen någonstans under den vita kvinnan (eller…? rätta mig om jag har fel) och då blir plötsligt all form av kritik att ”sparka nedåt”. (Fast kvinnor är ju definitionsmässigt alltid förtryckta enligt samma profeter så jag är lite osäker på var den vita kvinnan ska placeras i relation till den muslimske mannen). När fick vi förresten läsa en problematisering av den marxistiskt färgade maktanalysen som genomsyrar till exempel allehanda företeelser med prefixet genus på DN Kultur?
Observera nu att jag inte har någonting alls emot vare sig islam eller muslimer. Det jag vänder mig emot är förtryck och jämställdhetsproblem, oberoende av personers etniska -, religiösa -, sexuella – eller könstillhörigheter.
Andra artiklar:
Men Femen och Pussy Riot är inga feminister. De utmanar ju elitens smak om vad feminismens innehåll och mål borde vara. .-) Alla avvikelser från etablerade könsmaktsaxiom och andra mål än den vita heterosexuella (och sekulära) mannen är nota bene för alla trångsynta ideologer.
Annars tycker jag personligen att både Femen och Pussy Riot passar in i det inte så ädla formatet ikonoklasm. Men vem kan bedöma att livet i Ryssland och Ukraina inte är just så, under ytan. Ikonoklastiskt. – Att Femen och Pussy Riot är allt annat än jippon – utan är en autentisk reaktion mot konservativa makter . Dessutom har jag fått intrycket (Efter googlande på både Femen och Pussy Riot) att den anglosaxiska feminismens tankegods står i låg kurs hos de ryska feministerna.
Och hur många länder kan just nu ansluta sig i kaosflödet där Femen och Pussy Riot är en faktor att räkna med ? Jag kan komma på ett dussin länder , varav några i Europa , som av ren förskräckelse över sämre tider vinner anhängare till fascistiska och nationalistiska idéströmningar.
Man vill gärna tro att ljuset kommer från öst. Den typen av feminismen från Ryssland och Ukraina gör gärna att man blir nyfiken …
Men nu är det bara att vänta ut och lyssna/läsa våra kära mediapersonligheter här i Sverige som kvickt kommer att stänga diskussionen och kanske t.o.m slänga lite arroganta tillmälen omkring sig. Så är ordningen återställd. I smurflandet där inget kan gå fel .
Nej, de är inga feminister av den typen som är godkända och formanpassade feminister i Sverige. :)
Ja, jag väntade med flit tills idag för att se om det blev några kommentarer i tidningarna kring lördagens aktion och det blev precis som jag väntat mig… ;)
Europadomstolen har i ett fall utdömd skadestånd till föräldrar till barn som tvingats se ett krucifix i klassrummet.
Ett intressant fall därför att religionsfriheten , som den är nertecknad stipulerar både rätten att utöva religion OCH friheten att slippa religiös påverkan.
Lagen, som i sin helhet nästan alltid verkat för religionsutövare, men som nästan aldrig tolkats till förmån för massan av icketroende. Kanske vår enda lag inom FN som inte har fått något större genomslag, givet den potentiella verkan den kunde få.
http://katolskobservator.blogspot.se/2009/11/manga-har-sakert-redan-noterat-den.html
Kanske lite OT. Men i.a.f. är det offentliga snacket om den ” heliga” Religionsfriheten – Bara snack och inget annat. Det du och jag och andra anser om en uppspikad 33 åring på ett kors och en ”profet” som talar om att lemlästa otrogna – och vi tycker att detta är hatideologier. Så är det så.
Religion kan vara en god och konstruktiv kraft och den kan vara dess raka motsats. Allt är avhängigt hur den används och av vem. De heliga skrifterna är så dunkelt utformade att det går att tolka in precis den ideologi man själv vill hävda. Friheten från religion är precis lika viktig, om inte viktigare, än religionsfriheten. Borde vi inte kunna få en frihet från den feministiska religionen också?
Ja, har vi då ringad in både feminismen och teism som en transcendent , ej möjlig att förstå eller uppfatta, så är vi på samma våglängd.
” De heliga skrifterna är så dunkelt utformade att det går att tolka in precis den ideologi man själv vill hävda”
Utom de ideologier som reflekterar den hävdade ideologin till en annan. Och särskilt dem som är belagda med dödstraff.
” I samma maktanalys befinner sig den muslimske mannen någonstans under den vita kvinnan (eller…?) ”
Såklart. Den muslimske mannen är av tradition familjens talesman och i mötet med svenska kvinnliga tjänstemän (för några andra svenska kvinnor lär han inte känna till, om han tillhör majoriteten gudstrogna) så säger han exakt det hon vill höra.
Hur kommer det sig att jag är så cynisk ? Därför att jag mer än en gång hört snacket om hur man lägger orden med en svensk myndighetsperson. Därför är också synen på den muslimske mannen tämligen likartad och stereotyp. Och bara det skvallrar om en stor brist på fantasi och enfald.
Jag menar snarare hur den marxistiskt färgade maktanalysen som är så populär hos genusvetarna klassificerar den muslimske mannen och den svenska kvinnan, inte hur de verkliga maktrelationerna kan se ut. Som bekant befinner sig ju inte varje vit, heterosexuell man på toppen av makthierarkin heller.
Och Ecce Homo är fortfarande helt rätt?
Ecce Homo-utställningen genomfördes i samarbete med kyrkan men det blev en hel del debatt och upprörda känslor om den också. personligen tycker jag att de bilderna är bra, till skillnad mot det som Elisabet Ohlsson-Wallin sedan åstadkommit. Men om det skulle visas i en kyrka är upp till andra att bedöma. Konsten ska kunna kritisera även religion, men det måste inte nödvändigtvis ske just i de sk heliga rummen enligt min mening. Däremot tycker jag att DN hycklar duktigt när man hyllar Pussy Riots aktion, men tycker att man i Femen-fallet plötsligt ska respektera det heliga rummet.
Fullständigt brilliant spaning och analys, Susanna! Både detta och tidigare inlägg. Det är både upplyftande och glädjande att få ta del av din klarsynthet.
Tack tack, Kimhza! Alltid roligt att få kommentarer från dig! :)
Din jämförelse av Femen med Pussy Riot är mycket träffande, i båda fallen en slags anarkistisk ickevåldsdemonstration i form av provocerande men ”konstnärligt” uttryck, men för DN är det ju roligare när någon gör narr av Putins Ryssland. På det glada 70-talet ansågs det radikalt och frigjort med nakenhet men idag blir ukrainska avantgardistiska kvinnokämpar som tar ställning kallade för ”imperialister”.
http://anti-imperialism.com/2013/04/08/an-open-letter-to-femen-and-the-irony-of-western-feminism/
Ja, se där. Ytterligare exempel på hur omöjligt det är att påstå att en ideologi kan företräda hälften av mänskligheten. :)
Saxat från länken :
” before FEMEN came along, there have been and will continue to be women all over the world dreaming and fighting for their own emancipation, and WE DON’T NEED YOU!
SMASH THE WHITE SUPREMACIST CAPITALIST PATRIARCHY! POWER TO THE MUSLIMAHS! ”
Hoppsan, det finns Muslimahs som pappegojar samma smörja som härhemma.
Och Femen är alltså en otidsenlig postkolonial privilegierad grupp.- Eh?
Pingback: Ivar Arpi om Femen-aktionen på Södermalm | Susanna's Crowbar