Paulina Neuding om miljöpartiet och genusdagis

11 svar på Paulina Neuding om miljöpartiet och genusdagis

1. Pelle2 skriver:

   12 oktober, 2013 kl. 14:37

   Artikeln var bra och det förvånar mig att hon fick den publicerad. Visserligen är Svenskan mindre genusinfluerad än DN men det finns ju tendenser till att även
   SVD har blivit smittade av galenskapen. kanske man skall ha lite hopp om Svenskans nye chefredaktör ?

   Tycker dock Paulina kunde ha varit mera uttalat kritisk i sin artikel. Nu räknade hon mest upp de galenskaper som miljöpartiet förespråkar.

   Sedan är jag ju inte speciellt förvånad att det är just miljömupparna som slår in på genusspåret. Det passar väl deras något sekteristiska tänkande.

   Svara
   • Susanna Varis skriver:

     12 oktober, 2013 kl. 14:41

     Det är ändå bra att den här formen av högst relevant kritik får plats på ledarsidan i SvD, vi är inte bortskämda med sådant direkt.

     Svara
2. Kjell skriver:

   12 oktober, 2013 kl. 14:55

   För något år sedan såg jag ett TV-program där någon från V försvarade genustänket på dagis, just med hänvisning till SOUs formulering om att ”jämställdhet inte är frivilligt”. Dock diskuterade man två varianter av dagis, dels den där pedagogerna inte försökte ge alla bilar till pojkar och alla dockor till flickor utan lät dem välja fritt (helt OK), samt dels den ”kompensatoriska” varianten som artikeln handlar om (pojkar FÅR inte leka med bilar och flickor FÅR inte leka med dockor). Kvinnan från V tyckte faktiskt att den senare varianten kanske inte var så lämplig… Följdfrågan från reportern, som aldrig kom, borde då ha varit ”Men tycker du då att föräldrar ska kunna protestera mot den kompensatoriska varianten utan att hänvisas till ’jämställdhet är inte frivilligt’?”.

   För övrigt tycker jag att SvD är den vettigaste rikstidningen på området feminism/kulturrelativism/antirasism. Visst skrivs feministiska artiklar, men det är helt OK eftersom kritiska också dyker upp. Min gamla tidning läser jag inte längre just pga den totala obalansen.

   Svara
   • Susanna Varis skriver:

     12 oktober, 2013 kl. 16:10

     ”Jämställdhet är inte frivilligt” – och då ska man alltså acceptera en definition på vad jämställdhet är som ett gäng socialkonstruktivistiska feminister totat ihop (50/50)?

     Svara
     • Kjell skriver:

       12 oktober, 2013 kl. 16:56

       Inte jag! Vad jag dock funderar på hur vanligt socialkonstruktivism är bland ”vanliga” människor… hur många som fortfarande tror att människor föds som oskrivna blad (har du läst ”The Blank Slate” av Steven Pinker?). Man kan ju tänka sig att medfödda skillnader (medan individer eller kön) ses som orättvisa, eller leder till ett ”spelar ingen roll vad jag gör, allt är ändå förutbestämt”-beteende. Detta kan då upplevas så jobbigt att man hellre förnekar skillnader. Då ses 50/50 mellan kön som en enkel lösning.

       Dock har tydligen EU satt upp någon praxis om att allt mellan 40/60 och 60/40 är ”jämställt”. Bättre förstås, vad jag dock undrar är om detta spann är till för att man inte ska hamna i millimeterrättvise-diskussioner (som man gör i Sverige när talartiden i riksdagen fördelar sig 53/47, katastrof!) eller om man har ”tillåtit” biologiska skillnader på upp till 10%.

       Svara
       • Susanna Varis skriver:

         12 oktober, 2013 kl. 17:04

         Jag tror att det är problematiskt att utgå från givna procentfördelningar över huvudtaget, viktigast borde väl ändå vara att alla har rimliga möjligheter att syssla med det de vill och är kapabla till?

         Svara
         • Kjell skriver:

           12 oktober, 2013 kl. 17:56

           Jepp. Dock håller jag med om en sak: Grupptryck kan göra att vissa människor inte gör det andra könets typiska val fast de egentligen skulle vilja det. Om man då tvingar ihop fördelningen mot 50/50 så är det en fördel för dem, men en nackdel för dem som kvoteras bort. Samtidigt blir kvoteringen ett ”grupptryck” i sig, som dessutom är reglerat i lag eller policys. Problemet vänds alltså 180 grader, men är dessutom officiellt sanktionerat vilket gör det värre. Plus att man då frångår principen om meritokrati, dvs samhällets ”utförandekvalitet” sjunker.

           Slutligen så kallas världen där grupptryck inte existerar för Utopia. Den finns inte.
         • Susanna Varis skriver:

           12 oktober, 2013 kl. 22:03

           Grupptryck ingår som en ingrediens i formandet av de sociala normerna och vissa normer behöver vi. Genom att normerna bryts tvingas gruppen/samhället att ständigt omformulera dem och resultatet torde bli ett alltid mera anpassat normsystem för de omständigheter som råder. (Kastar fram en tes här). Men normer är så klart inte alltid av godo. Normen i Tyskland år 1943 var förstås att vara en god nazist.
         • Kjell skriver:

           13 oktober, 2013 kl. 08:34

           Visst är det så, normer är långt ifrån alltid av ondo. Den här idén om att ”lösa upp normer” går egentligen ut på att införa nya istället (som att man får sparka uppåt [satir] men inte neråt [förtryck], jag tycker inte man ska spara åt något håll alls).

           Mitt resonemag ovan om utjämning med hjälp av kvotering byggde dessutom på att man vet vilken den ”naturliga” balansen är (50/50 eller något annat). Det vet man inte, så idén faller redan där.
         • Susanna Varis skriver:

           13 oktober, 2013 kl. 11:03

           Exakt, man kan inte ha en susning om vad en sådan naturlig balans skulle kunna vara.
3. Uffe skriver:

   20 oktober, 2013 kl. 21:45

   Jag önskar att man kunde skratta bort alltihop som en dålig fantasi, en surrealistisk dröm eller förklara det hela med att de här debila dårarna som vanligt har ätit jäst linsgryta eller spelat bongotrummor en gång för mycket. Tyvärr fungerar inte den förklaringsmodellen. Detta är nämligen ett parti som är mycket målinriktat och som dessutom är erkänt skickliga på att få samarbetspartners att dela deras världsåskådning (läs: oerhört skickliga på att tvinga storsossen att dansa efter deras pipa). Nästa år kan deras otäcka visioner vara mer än just bara visioner och allt detta med svenskens benägna hjälp. Jag säger INTE att svensken är lurad eller korkad, men däremot jävligt omedveten om vad det är man egentligen väljer när man röstar på natursekteristerna från Södermalm. Dags att dra ner brallan på dem och visa vad de egentligen är nämligen en vattenmelon – Gröna på utsidan och djupröda på insidan.

   Svara

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.