Biograferna Bio Rio (Stockholm), Roy (Göteborg), Spegeln (Malmö), Röda Kvarn (Helsingborg) som tillsammans med WIFT (Women in Film and Television) och Rättviseförmedlingen står bakom lanseringen.
I kvällens kulturnyheterna och på SR rapporteras ikväll om att en jämställdhetsmärkning för film ska införas. Jämställdhetsmärkningen utgår från det sk Bechdeltestet, dvs att en film ska innehålla minst två kvinnor (namngivna) (1) som har en dialog (2) om något annat än män (3).
”– Det är otroligt enkelt, och märkligt att nästan inga filmer klarar det här testet, säger Ellen Tejle, biografföreståndare för Bio Rio och en av initiativtagarna till märkningen.”
[…]
”– På bioduken innan varje film börjar, kommer det vara en vinjett. Om filmen klarar Bechdeltestet så kommer det en stämpel. Den innebär att det finns ett kvinnligt perspektiv någonstans i filmen. Och det är jätteviktigt.”
Propagandaministeriet på Svenska Filminstitutet:
”En av filmerna som klarar Bechdeltestet är lättklädda ”Burlesk” – en titel som har kallats kvinnofientlig. ”Spring Lola”, däremot, klarar inte testet. Trots att det är en film som enligt många är revolutionerande i sitt sätt att vända på könsrollerna.
Filminstitutets vd Anna Serner försvarar ändå den nya märkningen:
– Det är klart att det finns svagheter även i Bechdeltestet. Men vad är alternativet? Att inte göra det och fortsätta som man alltid har gjort? Det är väl upp till dem att göra ett annat test, då. Och tills det har kommit, tycker jag att Bechdeltestet räcker ganska långt.”
Jag vet inte om tvång, förbud, tester och kvotering är rätt vägar att få fler kvinnor att göra film (om man ponerar att kvinnor generellt gör film med kvinnoperspektiv och män med mansperspektiv). Dessutom förstår jag inte riktigt poängen; förväntas jag som potentiell biobesökare eller filmtittare välja film på grundval av att filmen har rätt jämställdhetsperspektiv (läs: rätt, feministiskt perspektiv)? Jag tycker att det återigen vittnar om en motbjudande instrumentell syn på film och konst: det enda som spelar roll är vad skaparen av verket (eller det som framställs) har mellan benen.
– : – : – : –
Ja en stämpel leder alltid till fler stämplar som måste vara rätt för att stämplas rätt.
Förövrigt tycker jag om din konst.
Javisst blir det så. Tack, vad trevligt att du tycker om min konst! :)
Undrar om de skall inrätta ett propagandaministerium som i de gamla öststaterna
där Maria Sveland, Moira Von Wright, Tiina Rosenberg,Gudrun Schyman,Lady Dahmer och Fanny Åström med flera skall sitta och bedöma vilka filmer som är tillräckligt feministiska och jämställda ? Är detta sedan bara början till en tid när filmer som inte uppfyller propagandaministeriets kriterier skall förbjudas ?
Gillar också din konst.Hoppas att det går bra på utställningen :-).
Ja, det är ditåt det barkar…
Tack! Kula att höra att du tycker om konsten… :)
Äntligen! Som feminist har jag länge efterlyst mer tvång, förbud, tester och kvotering i filmer. För som Anna Serner och jag vet, så är vad skaparen av verket (eller det som framställs) har mellan benen det enda som spelar roll inom film.
Jag tänkte väl det. :)
Häpnadsväckande att de politiska vägarna är så korta ibland. Rättviseförmedlingen ? Slog dom inte upp sina pärleportar på gavel typ förra året ? Jag har många gånger besökt biografen Roy, där lärde jag känna Von Trier, Hal Hartley, Tod Solondz, Jim Jarmusch och retrospektivfestivaler av de största regissörerna på djupet från den tiden då ingen annan kommersiell biograf ville .
Frågan är om denna rättvisestämpel även gäller retroaktivt. Om ja, då har vi en smärre kulturrevolution i smyg, som heter duga.
Och då är det väl lika bra att fundera på att ansöka till dansk medborgarskap – Igen.
Man vet aldrig hur illa det kan bli när ministeriet för folkets korrekta ideologiska uppfostran får fria tyglar.
” Man vet aldrig hur illa det kan bli när ministeriet för folkets korrekta ideologiska uppfostran får fria tyglar.”
Jodå, det vet vi visst.
Maoismens Kina, Kubanska familjen Castro, Honeckers DDR, Kim Il Sungs Nordkorea, Kambodjas röda Khmerer, Vladimir Putins nyornamentala röda fascismen, Rumäniens diktator Caeucesku. Som jämvikt i den politiska skalan måste man ovillkorligen lägga till högerfascistnationer som gamla Nazisttyskland, Chile, Mussoliniitalien, Bothasydafrika, samt alla andra regeringar som har skaffat sig inflytande över ” Rättvisemärkt” offentlig konst till populasen, och som i sin tur fått glimrande recensioner i media.
Ja, det är lite det jag menar; det kan bli hur illa som helst just med tanke på tidigare försök på området.
Pingback: Livstecken | Bashflak
Jag för min del tycker naturligtvis att ingen film borde få spelas upp om det inte var minst 50% kvinnor bland publiken, eller 50% män för den delen.
Det kommer, var så säker…
Jag gissar att formuleringen kommer bli minst 50% kvinnor så att allt från 50% till 100% kvinnor i publiken är jämställt där 100% är det ultimata.
Är det inte lite märkligt hur ett institut som ska arbeta för lika värde nu tillskansar sig ett verktyg som SKULLE kunna användas för att skapa det motsatta?
Som skattebetalare och därmed arbetsgivare åt bl a Anna Serner vill jag se hennes omedelbara avgång, hon har gjort bort sig en gång för mycket. Men se där sket jag mig ju på tummen, i Sverige är ju staten storsossen och i den värld dom lever i (inte samma som jag kan jag tilägga) är ju medborgarna bara kritter som ska betala sin skatt och vara glada över vår fina enpartistat. Sluta sov Svensson och kräv din rätt!
Pingback: Avgå Serner | Susanna's Crowbar
Pingback: Anna Serner: en klok feminist som sätter Lou Reed och andra gubbslem på plats. | Jämställdhetsfeministerns blogg
Pingback: Två steg framåt och ett bakåt för agendasättarna och lite om DN, SVD och Axess, och om svensk genusmärkning av film | Tanja Bergkvists Blog
En tanke slog mig, att introducera en B-märkning, baserat på Bremertestet. Jag vill undersöka hur många filmer som passerar att ha 1) minst två namngivna män som 2) har en dialog om något annat än 3) kvinnor. Det slog mig att väldigt få filmer har män i huvudrollerna där kvinnor inte diskuteras. Jag skall undersöka vidare – och kanske kan vi därmed slå fast hur bedrägligt denna märkning faktiskt är.
Bra initiativ!
Pingback: Franska kvinnor förstår inte sitt eget bästa | Jämställdhetsfeministerns blogg