I kvällens kulturnyheterna framträdde två olika konstellationer av konstnärer som bygger sin karriär på feminism och misandri. Allas vår Kakan med medkonstnär har utställning där konstverken tillverkats i garanterat mansfria rum. Dramatikern Christina Ouzounidis:
”I skottgluggen finns de dolda hierarkierna och den vita heterosexuella mannens oreflekterade självgodhet.
– Där kommer normaliseringen och maktstrukturerna in och de provocerar mig extremt mycket.
Vad ska vi göra?
– Jag vet faktiskt inte, säger hon och skrattar.”
Tror de här damerna verkligen att de sätter fingret på någon slags brännbart tema och att deras kamp handlar om någon slags fina värden om rättvisa och jämlikhet? Manshat har varit mainstream inom de feministiska delarna av media och kultur sedan länge, numera är det bara tecken på höjden av konformism att i flock gapa om patriarkat och spy galla över vita, heterosexuella eller cis-män. Vari de konstnärliga värdena i den här verksamheten ligger i får någon mera indoktrinerad gärna förklara. Det är inte ofta jag ser på kulturnyheterna, men ingenting i kvällens propaganda ger mersmak.
jag brukar titta på kulturnyheterna just för att det är en utmärkt påminnelse om hur åt helvete den offentliga debatten och samhällsklimatet är. Det är som regel åtminstone en nyhet med feministiska förtecken varje dag.
En daglig predikan, med andra ord.
Kakan är ju en känd könsrasist och hatare som otroligt nog får jobba för t.ex Sveriges radio. Hon uppmanar dessutom till plankning på t-banan vilket gör henne till en medbrottsling till brott. Helt otroligt att hon får vara en medarbetare på SR.
Det säger ju en del om den sk public service.