Lina Thomsgård
Jag trodde inte att det längre var möjligt, men det var det. Blodtrycket har slagit alla rekord och jag måste kanske sätta mig ner och göra avslappningsövningar en stund efter det här inlägget för att överhuvudtaget mäkta med att åka till jobbet.
Nämnda blaska har nu begåvats med en ny krönikör och om någon trodde att det var dags för lite vädring på redaktionen och nya slags impulser tog den gravt fel. Det handlar om ingen mindre än Lina Thomsgård, grundare av Rättviseförmedlingen och innehavare av följande utmärkelser (enligt Wikipedia 140415):
- Stora PR-priset – Dagens Media (finalist)[förtydliga]
- Årets Stockholmshjälte – Dagens Nyheter På Stan
- Årets Wendela 2011 Aftonbladet
- Årets Lobbyist – Resumé (hedersomnämnande)
- Årets Sociala Kapitalist 2010 – Veckans Affärer (finalist)
- Årets Bråkigaste Kvinnor – Passion for Business (tredjeplats)
- Årets Uppstickare – Shortcut (tredjeplats)
- Sveriges Vassaste Kvinnor – Veckorevyn
- Gemensam Styrka – GS-facket
- Alternativa Nobelprisvinnare – Svenska institutet (finalist)
- New Faces of 2011 – Dagens Nyheter
- Göra Gott – Stiftelsen Göra Gott (stipendiat år 2010)
- Leva Bättre 2010, Årets Medvetna – produkt/projekt/initiativ som gör skillnad – tidningen Leva (finalist)
Thomsgård vill nu sätta sig själv på kartan som krönikör i Aftonbladet och har skrivit en misandrispäckad spya av sällan skådat format. Tänk så enkelt det är att göra karriär på av etablissemanget godkänt hat mot en grupp människor. (Hur det intersektionella perspektivet fungerar som det teoretiska ramverket för den metodiken har Tenebrism beskrivit utmärkt här.)
Själva sakinnehållet i Thomsgårds drapa vill jag för enkelhetens skull bemöta med att fråga henne vad som hände när t ex Pär Ström försökte driva jämställdhetsfrågor från ett manligt perspektiv? Delade inte Thomsgårds egna förmedling pris till Kawa Zolfagary, upphovsman till mobbarsidan Vita Kränkta Män som just hade udden riktad mot Ström? Thomsgård vill inte att män ger sig in i jämställdhetsdebatten eller deltar i jämställdhetsarbetet, hon vill att män ska bli och vara som feminister bestämmer att de ska, vilket extra tydligt framgår av det kommenderande tonfallet.
Mera på samma tema:
Alla svar och motargument som jag inte själv mäktade med i detta inlägg finns hos:
och
Dessutom:
Pingback: Allt är alltid mäns fel | WTF?
Jag tycker inte det är en spya, den är skriven i god ton och god anda. Men tyvärr bygger den på en väldigt enögd syn på jämställdhetsfrågor samt en tro på de feministiska myter som media fortsätter sprida. Lite komiskt att Thomsgård kallas jämställdhetsguru på annan plats i tidningen och sen uppvisar total okunnighet i männens jämställdhetsfrågor.
Och det blir extra komiskt när krönikan å ena sidan bjuder in män till samtal, å andra sidan saknar kommentarsfält.
Hon talar om att ’dansa in bollen i mål’, och det tänker jag göra också. Hennes mål. Mitt svar kommer på AVfM senare i kväll eller möjligen i morgon.
Jag tycker nog att antydningar i stil med ”har du slutat slå din fru” är att karakterisera som spyor. I första stycket låter det som att alla män slår och avslutningen är att ställer man inte upp på den feministiska definitionen av jämställdhet så vill man inte ha jämställdhet.
Texten är naturligtvis full med dumheter och – låt oss kalla det vinklad – fakta.
De 3.6 miljonerna i löneskillnad är ojusterad – dvs utan hänsyn till arbetstid, utbildning, tjänsteår mm. Tar man hänsyn till det återstår cirka 800.000 – en oförklarad skillnad som kan bero på diskriminering till någon del – men den summan göra sig naturligtvis inte lika bra i blaskan.
Har inte kvinnor tillträde till omklädningsrum? Eller mikrofoner? Eftersom hon sedan kommer in på styrelser antar jag att att hon menar att det finns färre kvinnor på dessa områden – fast återigen ser det inte lika fräckt ut att nyansera texten.
Vad gäller styrelser är rekryteringsbasen ledningsgrupper i företagen – och där är andelen kvinnor LÄGRE än i styrelser, dvs kvinnor har LÄTTARE att hamna runt det där bordet. Sedan kan man naturligtvis rekrytera på andra ställen – om man hittar någon bättre eller lika bra plats. Den feministiska ”logiken” tycks vara att man ska leta där det finns kvinnor – bara för att.
76% mediautrymme? Tja, med tanke på att media belyser verkligheten, där män för tillfället dominerar styrelser, vore det väldigt konstigt om börssidorna skulle visa någon annan fördelning. Samma sak gäller för andra områden. En siffra som vore någonting värd skulle givetvis vikta utrymmet i media gentemot könsfördelningen i de saker som nyheterna handlar om.
Påven? Intresserar mig inte, så här lämnar jag walk over.
Våld är alltså en ”rimlig killgrej”? Säger vem?
Killar borde undvika mörka promenader i ännu högre grad än tjejer – eftersom de drabbas oftare av våld (bortsett från våldtäkt).
Resten orkar jag inte kommentera…
Alldeles riktigt. Jag orkade själv inte skriva dit alla invändningar, men det har du nu gjort på ett utmärkt sätt, tack! 76 % medieutrymme har sina förklaringar. 70 % av de studerande på universitetsnivå är kvinnor, men det är ju förstås inte något jämställdhetsproblem.
Samma generaliseringar som alltid i den här typen av artiklar och jag orkar snart inte ens bli förbannad över hur många direkta faktafel de medvetet smyger in. Precis som Kjell skrev, vilken lönediskriminering? Vilken våld som en rimlig killgrej? 76% av mediautrymmet? Ja, man kan börja undra över var de får allt ifrån, men framför allt var de får sina talesmän och kvinnor ifrån. Undrar om det inte finns en hemlig grotta någonstans uppe i vitabergsparken på pk-malm där de odlar upp allehanda typgodkända genusivrare och som får sin ideologiska uppfostran borta på den lokala ABF-avdelningen men det är bara en obekräftad teori.
Sanningen är ju återigen som Kjell påpekade, att lönediskrimineringen är betydligt mindre än de påstår, att våld drabbar män lika mycket som kvinnor och är INTE något typiskt för en manskultur. Inte heller de där magiska 76% stämmer sedan alla dessa gnomer har klättrat ut ur den där grottan och börjat invadera media i form av tidningar och inte minst juvelen i kronan – SVT. Men vad mer kan man förvänta sig i segregeringens pk-malm där en väldefinierad grupp, massmediapersonligheter och kulturarbetare, är de två marginaliserade grupperna som huserar i dessa slumkvarter. Att deras attityder och tankevärld båda formas av denna inavelsmiljö är knappast möjligt, ont förtal och inget annat.
Den här artikeln visar ett flertal saker. För det första kan inte denna segregering pågå så mycket längre. Vi bör kräva att nytt friskt blod bussas in till Södermalmsskolorna och att flertalet förfördelade grupper som arbetare och överklasspersoner med adelsnamn, tillåts skaffa lägenheter där. Flytta folk från Botkyrka och Djursholm för att se till att det blir lite mer balans.
För det andra bör andra yrkesgrupper också de kvoteras in på pk-malm. Sopåkare, lågstadielärare, sjuksystrar, tulltjänstemän och andra bör alla beredas plats i lägenheter. Allt för att bryta det utanförskap som håller på att skapas.
För det tredje bör vi kräva att fler personer kvoteras in på tidningar som inte har en feministisk agenda. Det är förskräckligt att se hur denna kategori kan vara så dominerande och det bör därför ses till att fler med en annorlunda syn på denna företeelse också de kan representeras.
Sist men inte minst bör någon rulla för den största jävla stenen och täppa till den där grottöppningen i vitabergsparken. Fler grottdväljare än vi redan har kan tyvärr inte ens pk-malm ta emot.
Utmärkta förslag. Segregeringen på pk-malm har tydligt och klart börjat urarta i extremism. :) Något måste göras!
När man inte tror att man kan komma djupare står det någon där med en spade.
Ja, Aftonbladet behövde verkligen ytterligare en extremfeministisk krönikör. Det räcker inte med Åsa Linderborg, Johanna Frände’n och feminismens vita riddare Fredrik Virtanen och Anders Westgårdh.
Det är som sagt var komiskt att hon kallas för jämställdhetsguru när hon startade ”Rättviseförmedlingen” som enbart handlar om att gynna kvinnor. Visserligen erkänner dom inte det på sin hemsida men om man tittar på de personer de erbjuder så hittade jag endast en man, med reservation för att jag inte kunde utläsa om ett fåtal personer av utländsk härkomst var man eller kvinna. Förvisso tittade jag enbart under kategorierna för bokstaven A men jag inbillar mig att alla dom kategorierna är representativa för urvalet. Detta inte minst eftersom Thomsgård alltid bara talar om att lyfta fram kvinnor när hon pratar om ”Rättviseförmedlingen”.
Undrar vad Thomsgård skulle säga om någon startade en förmedling som enbart förmedlar män till kvinnligt dominerade sektorer ? Något säger mig att hon skulle kalla det patriarkalt förtryck och diskriminering….
Vad gäller hennes så kallade krönika så består den enbart av extremfeministernas bild av hur samhället och män fungerar men det var förmodligen därför hon blev anställd…
Konstigt nog(o.b.s ironi) så vågade inte Aftonblaskan ha ett kommentarsfält öppet till krönikan. Det är ju alltför påtagligt hur mycket mothugg extremfeministerna får när en sådan möjlighet ges och det passar ju inte extremfeministerna att bli emotsagda.
Ja, som konstaterats så är det lite talande att krönikören efterlyser mäns deltagande i jämställdhetsarbetet, men man vill inte ha in några kommentarer. Feministfuriren pekar med hela handen och kommenderar män att göra si och så, inga invändningar tolereras. Det kanske är det som feministerna menar är dialog?
Visst skulle man kunna kalla hennes krönika djupt tendentiös men ”misandrispäckad spya” är nog mer rakt på sak! Det som måhända förvånar mig är bristen på originalitet eller eget språk i texten. Den ena unga, arga feministen låter exakt som den andra. I slutändan är det nog så att det här mansföraktet backas upp av chefredaktörskan Karin Petterson på Aftonbladet. Mansförakt går in under hennes identitetspolitiska agenda. Det ses som något fint och karaktärsdanande.
Om det här med att undvika mörka promenader: Det verkar som om män är mindre försiktiga än kvinnor… vilket då kan förklara en del av överrepresentationen bland manliga våldsoffer. Jag skulle aldrig för mitt liv kalla det för ”ojämställt” – eftersom ”jämställdhet” inte betyder ”likadant”.
Man läser ibland att män borde vara mer försiktiga för att jämna ut siffrorna – varför det? Det skulle bli samma utjämning om kvinnor blev mindre försiktiga. Hur försiktig ska man vara, utan att bli trygghetsnarkoman? Detta är ju ytterst en balans mellan frihet och trygghet – är kvinnor ”bättre” på den balansen? Varför då, hur går det att bestämma var på skalan man ”ska” befinna sig?
Dessutom finns ju devisen ”man slår inte den som är mindre än en själv” – som många kvinnor. Jag tycker iofs att devisen är tveksam – är det OK att slå den som är större då (vilket dessutom är ganska dumt – då åker man på stryk själv)? Dock innebär den att kvinnor klarar sig bättre – ändå får de höra att just de ska vara mer försiktiga. Var finns logiken? Och, är det inte ganska naturligt att man blir räddare ju mer varningar man får?
Slutligen något självklart: Om man inte undviker det skumma kvarteret en kväll och blir misshandlad eller våldtagen – så är det självklart inte ens eget fel. Att minska risken för sig själv har inte ett skvatt med skuld att göra.
Män är överlag mer riskbenägna än kvinnor vilket ju kan förklara varför män är mindre rädda för att röra sig utomhus nattetid. Sedan är det ju så att risktagande har såväl positiva som negativa konsekvenser, feministerna kräver ju att de positiva följderna av mäns ska delas lika mellan män och kvinnor, de negativa följderna däremot får männen själva stå för.
Pingback: Bevare oss från salongskommunisterna | Susanna's Crowbar