Dagens nya konstverk är fortsättning på Curse of the Crows serien. Århundraden gamla förbannelser som förs vidare genom generationerna för att plåga fler och fler. Förbannelser som förs vidare genom gener och blod och lämnar få bärare ro. Vissa drabbas värre, andra kommer lindrigare undan. En smärtans urådra, som bara kan kapas genom att den inte förs vidare.
Ghosts of the Cursed Ones (Curse of the Crows series), mixed media 2011.
Inte vidare muntert alltså. Men jag känner mig inte omunter. Spökena och förbannelserna har sin plats i konsten och plågar mig inte i min vardag, som tur är. För just den här och Haunted House serien finns det en verklighet bakom, som i mitt liv spelat en smärtsam roll, men den är bearbetad så gott det går och resten får sitt liv i fantasins och konstens värld.
Dagarna flyter på fortfarande, ibland har jag lite mer ont. har slutat äta smärtmedicin regelbundet, men tar en tablett om jag behöver det. Jag längtar efter att komma ut på lånpromenader och känner mig instängd. Jag orkar inte röra mig så långt än, det känns spänt och uppsvällt i magen och det blir mest lite vankande av promenaden. Men det ger sig nog snart…hoppas jag.
Idag blir det entrecôte! Jag äter väldigt lite kött i vanliga fall och fläsk undviker jag helt. Jag tycker om grisar för mycket. Jag har inget emot köttätande i sig, men jag önskar att djuren kunde ha ett bättre liv och att slakten var så barmhärtig som möjligt. Barmhärtig…vilket ord. Mänsklig låter ju fel också. Ja, du förstår säkert vad jag menar.
Tjusigt konstverk som alltid.
Tack!