SD:s framgångar i valet

5 svar på SD:s framgångar i valet

1. Fredrik skriver:

   15 september, 2014 kl. 12:06

   Efter en sömnlös natt la jag min röst till slut på SD, jag som röstat på C och M hela mitt liv. Varför gjorde jag det?

   I mitt fall var det på grund av energifrågan och klimatfrågan som drabbats av en precis lika snäv åsiktskorridor som invandrings och genusfrågan. Till viss del styrdes det av invandringspolitiken ur ett personligt perspektiv. I min by på 100 invånare vill man ha ett asylboende för minst 50 pers (immigrationsverkets minimikrav för att få ställa upp i upphandlingen).

   När kommer man att bygga asylboenden på Södermalm så att befolkningsmängden ökas med 50% i relation till den befintliga över en natt?

   På informationsträffen fick vi veta att detta var ett tillfälligt boende. De asylsökande kommer direkt dit från sina länder i väntan på att riktiga bostäder skall frambringas åt dem. En del kommer att ha psykiska problem.

   När vi frågade hur upplägget var så fick vi veta att endast en städare och en kock skulle finnas där. Kl. 16.00 går de hem och då är problemet bybornas.

   Då vi frågade hur säkerheten skulle kunna garanteras för både boende och bybor blev svaret att spetskompetens finns. Denna spetskompetens var en pensionerad dansvakt som skulle kunna köra 10 mil till vår by. Polisen skall givetvis kontaktas först men med två bilar och en enorm area så kan polisen vara ännu längre bort.

   Politiker, tjänstemän samt ”mini-bert” som ägde företaget som skulle ha boendet stod bara och hånflinade åt våra frågor och farhågor. Skall man ha ett boende så anser jag att man skall ha adekvat personal både gällande kompetens och personalstyrka. Allas säkerhet skall kunna garanteras det måste vara en grundförutsättning.

   Nu är säkert det flesta ofarliga och hjälpbehövande människor men vem tar ansvar om det nu händer något? Inte politiker, inte tjänstemän och verkligen inte ”mini-bert” det kan ni vara säkra på.

   Det slog mig att inavlade bonnläppar som jag kanske inte röstar på SD för att vi är inavlade bonnläppar som hatar andra utan för att vi till slut inte ser något annat val när de goda människorna kör över oss gång på gång och hela tiden viftar bort farhågor och synpunkter med ett hånflin.

   Politiker som inte hånflinar åt sina väljare vore kanske en bra start för att börja arbeta med problemet.

   Svara
   • Susanna Varis skriver:

     15 september, 2014 kl. 12:21

     Tack för din kommentar! Jag tror att precis den här sortens spörsmål är en stor ingrediens i framgångarna för SD. Invandrings- och integrationspolitik har varit stört omöjligt att behandla och debattera på ett seriöst sätt och det enda som har hänt när försök gjorts är att tonläget har skruvats upp om rasism och kampen mot SD. De andra partierna och mediaetablissemanget har inte tagit människors oro och frågeställningar på allvar. Istället har man skrivit människor på näsan om vad som är ”moraliskt korrekt” att rösta på och tycka.

     Svara
   • dolf skriver:

     15 september, 2014 kl. 12:36

     Som sagt, finns flera goda anledningar att rösta på SD helt oavsett invandringsfrågan. I flera viktiga frågor avviker SD från det allmänna konsensus (lite lustigt ibland tillsammans med V, men är man inte uttalad kommunist kommer nog inte heller V på fråga):
     1. Det verkar bara vara inom SD som det förekommer någon kritik mot AGW-hypotesen
     2. Förutom V är det bara SD som motsätter sig EU
     3. Jag tror bara det är SD (och eventuellt V) som säger nej till svenska trupper utomlands
     4. Det finns visserligen en feministisk gren inom SD, men av riksdagspartierna är det väl bara SD och i någon mån KD som kan sägas inte vara feministiska.
     Jag tycker att de lägger lite för mycket fokus vid invandringen ibland, vilket ger mig lite dåliga vibbar, men samtidigt är det bara SD som överhuvudtaget verkar bry sig om elefanten i rummet.

     Svara
2. Magnus skriver:

   16 september, 2014 kl. 02:21

   Det är onekligen svårt att inte se det här valet – både kampanjen/pressbevakningen de senaste månaderna och SD:s stora lyft – som en bekräftelse på att åsiktskorridoren finns där i många frågor, och att den är orimligt trång. Media, etablissemang och andra partier har inte haft något annat sätt att hantera SD och dem som röstar på partiet än förlöjligande, retoriska blockeringar, rasiststämpel och plojiga argument av typen ”men ni äter ju också pizza ibland eller hur? ni gillar det! och din farmor vårdas av en polsk undersköterska? HÖHÖHÖHÖ. så får man inte ha det om man är främlingsfientliga som ni!”. Sverigedemokrater struntar nog fullständigt i frågor om pizza, falukorv eller sushi så länge de som lagar käket har verkliga och vita jobb, betalar skatt och inte ligger Sverige till last. ;)

   Många frågor som är brännande, svåra och aktuella ges inget utrymme alls att diskuteras i gammelmedia eller inom den etablerade politiken. Det gäller inte bara invandring utan också t ex försvar, säkerhetspolitik, bistånd, energipolitik, kriminalitet och polis, frågor med EU-koppling. EU/Europafrågor t ex är helt frånvarande och hålls sorgfälligt utanför varenda riksdagsvalkampanj och tv-debatt, och till vardags nästan varenda ledarsida, trots att Bryssel idag många gånger är viktigare än diskussionerna i riksdagen, och det beror helt enkelt på att de större politiska partierna inte vill ha någon öppen debatt nerifrån på det området, inte heller något demokratiskt ansvarsutkrävande, och media är till stor del införstådda med den saken. Alltså blir det ingen debatt. Det är klart at det är ett underbetyg åt både politik och medier, men vänta er inte att någon på elitnivå ska våga säga detta högt.

   Svara
   • Susanna Varis skriver:

     16 september, 2014 kl. 10:26

     Sant och det är bedrövligt. Följer man mainstreammedia så är det allvarligaste problemet i Sverige det monumentala, patriarkala förtrycket av kvinnor på område efter område. Därefter kommer hotet från nazisterna som verkar kunna ta över vilken dag som helst. Försvaret är en ickefråga, för att citera Marianne Lindberg de Geer (SvD i veckan): Ingen fiende anfaller väl oss om vi viftar med vit flagg (minns inte exakta orden, men innebörden var detta). Vad ska vi ha för sorts energisystem i framtiden? Vad ska vi leva av, vilken sorts branscher ska vi satsa på? Vad ska vi göra åt de katastrofala skolresultaten (detta har ju förstås varit uppe på tapeten, men inget konkret kommer någonsin ur något, märkliga utläggningar om ”antipluggkultur” är det som behandlas)? Hur ska integrationen fås att fungera? Det finns, som du skriver, hur många frågor som helst som behöver dryftas, men som aldrig talas om.

     Svara

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.