Utsikt från DN:s kontor?
Noterar i förbifarten att DN:s chefredaktör Wolodarski kastar ovanligt stora stenbumlingar i sitt glashus idag. Bortsett från ett stort fokus på delning i sociala medier och andra parametrar som i förlängningen genererar (allt mer minskande) intäkter för medier som den som Wolodarski styr över, behandlar artikeln tiggeri och näthat.
”Är inte invandring och tiggeri legitima samtalsämnen? Självklart. Men det får aldrig bli legitimt att demonisera andra människor. Det kan aldrig vara acceptabelt att ägna sig åt hat eller missaktning – eller sprida åsikter från personer som viger tiden åt hätska utfall.”
Jag rekommenderar Wolodarski att sätta sig med de senaste 10-15 årens upplagor av den egna tidningens kultursidor (ta förresten med helgbilagorna också). För att saken ska bli riktigt tydlig rekommenderar jag honom att förse sig med en gul överstrykningspenna och markera alla avsnitt där innehåll som den som beskrivs ovan finns. Ett tips är att det i DN:s fall inte handlar om vare sig invandrare eller tiggare, om dessa inte råkar falla in i den för tidningen misshagliga kategorin vita, medelålders, heterosexuella män förstås. Ty DN har, slagen möjligen enbart av publikationer som Nyheter24 och Metro, på sina kultursidor dag ut och dag in, i radikalfeminismens namn, just ägnat sig åt demonisering av människor. På denna blogg finns inlägg efter inlägg i en aldrig sinande ström på detta och ändå har jag knappast lyckats få med allt.
”Man ska inte ha några illusioner om hur hat kan förgifta ett samhällsklimat. Men den svenska debattens snabba skiftning har överraskat.”
Men säg mig, bidrar inte den hat och missaktning som sprids från DN Kultur alls till detta förgiftade samhällsklimat? Ursäktar den intersektionella tesen om den vite mannens överordning demoniserandet? Jag antar att det är på detta vis, eftersom det enbart finns vissa grupper som Wolodarski ser som skyddsvärda i sammanhanget:
”Det kan inte vara rimligt att internet är en frizon för dem som ägnar sig åt att sprida lögner och missaktning, vare sig måltavlan är asylsökande, romer eller som vi berättar på nyhetsplats i dagens DN – unga flickor.”
Det må ha klirrat fint i kassan med det kittlande och klick-genererande hatet mot den vite, heterosexuelle mannen, men som ett etablerat och anrikt, fordom dessutom respekterat medium har man ett tungt ansvar i vad det är för förebild man visar upp. Om landets ”finaste” tidning tycker att hat och förakt mot människor, enkom baserat på deras medfödda egenskaper, är accepterat och dessutom en långvarig ingrediens i den ännu lite ”finare” kulturdelen, vad sänder det för signaler för oss andra i medielandskapet? Var, hur och när är man beredd att axla detta ansvar?
Tack för ett mycket bra inlägg! Tycker också att det ligger i linje med Marika Formgrens senaste: http://www.marikaformgren.se/#post78. Värdegrundsdemokrater och den ”värdegrundsliberalism” som Wolodarski ger uttryck för ger mig kalla kårar.
Tack och tack för länken (har inte läst inlägget ifråga,men ska göra det)!
Jag reagerade precis likadant när jag läste eländet. Om inte DN och andra ”feministiska” hatmånglare börjat relativisera hatet och låtsas som att det finns ett ”gott” hat och att det är okej att ”sparka uppåt” hade det kanske inte blivit lika legitimt att sprida hat över huvud taget.
Traditionell media har i sin jakt på intäkter en stor del i detta. Alla minns väl Alex Schulman och hur mobbning blev på modet i samma jakt? Ett inlägg om detta, skriven då det fortfarande fanns öppna kommentarsfält lite överallt: http://www.susannavaris.com/blogg/2011/09/nathatet/
Märkligt och ganska typiskt – talar bara till egna hejarklacken som garanterat inte påpekar hur inkomplett verklighetsbeskrivningen.
(För övrigt tycker jag att man skall säga ”Frysbox” till Wolodarski varje gång man träffar honom. Inte för mycket, det är mobbning. Vi slutar när han går i pension.)
Välkommen tillbaka i debatten Susanna !
Håller helt och hållet med dig om att Wolodarski är en hycklare.
Det går som sagt var jättebra i hans värld att hata och förakta vita,medelålders,heterosexuella svenska män men att kritisera den havererade invandringspolitiken och den så kallade integrationen är hat i hans värld.
Det är väl lite som när radikalfeministerna i V tycker att det är hat och rasism att ifrågasätta hederskulturen medan dom själva ägnar sig åt manshat mest hela tiden…
Tack! Ja, de dubbla måttstockarna står som spön i backen…
Just DN Kultur hade en lång och i och för sig oväntat intressant intervju i helgen med Linna Johansson, för ett dussin år sedan känd som argast-i-stan-feministen, sedan borta från offentligheten i flera år och nu tillbaka med en roman om tjejer på drift i förorten. Jag har personligen aldrig fattat vad som var grejen med henne, men tilhör ju inte heller hennes målpublik. Hur som helst, två ganska slående enskildheter med den här intervjun, där Linna hela tiden beskrivs som den svenska feminismens unga stjärna, Fittstim-gängets mest ljusstarka och sexiga komet:
– Hon deklarerar att många andra i gänget (de kring Fittstim och deras nära efterföljare, alltså) svek genom att de ville vara journalister i stället för att först och främst vara feministiska kampskribenter. Undrar hur Linnas (och DN:s?) bild av en modern journalistisk yrkeskodex ser ut?
– På en fråga om hur hon klarat sig ekonomiskt under nästan tio år som hemmamamma och i stort sett utan jobb (och dessutom stannat kvar i Stockholm) svarar hon ”Jag sålde min lägenhet. Och sedan är jag gift… Så jag behöver åtminstone inte svälta.” med andra ord, hon har försörjts av sin man – som f ö också är hennes förläggare. Intervjuaren skippar helt att gå vidare med frågan hur det här passar ihop med att ha bilden av att kvinnor lever i en ständig hård konflikt med den manliga ordningen, utsätts för strukturellt manligt våld och att de ska visa sig starka och kompetenta på arbetsmarknaden. På den tiden det begav sig gick Linna i främsta ledet med att sparka på heteromannen och att idealisera lesbiska tjejer och homo-män i alla lägen (det är också påfallande att intervjun inte innehåller några frågor om hur hon ser på kulturmannendebatterna i samma tidning).
http://www.dn.se/dnbok/varlden-ar-elakare-mot-unga-kvinnor/
Hahaha…herregud. Jag började läsa den artikeln, men pallade bara en tredjedel.
Som jag förstår det så är (var) Dn uppskattat för sina kulturbilagor , kanske fortfarande är ? Är inte själv Stockholmare. Men DN läste jag under 90 – talet, då den var den skarpaste tidningen av alla.Kulturbilagan i DN har blivit våldsamt Stockholmscentrerat (Alla kulturjournalister från Södertörn ?) , så där talar/skriver många kulturskribenter över huvudet rent automatisk. Kultursidorna skrivs i universella gällande kapitaler , någon slags allvetande hybris hopvävd med pop-politiska triggerord.
Men inte ens Wolodarski själv kan stoppa huvudet i sanden. Han förstår inte sin egen kulturredaktion. Han förstår inte Kultur. Han förstår inte ens sitt eget publicistiska ansvar.
Håller verkligen med om att DN Kultur är mycket mer instängd i sin egen glaslåda (och ekokammare) än samma sektion var under Arne Ruth på 90-talet. Och hela tidningen har blivit oerhört mycket mer 08-centrerad och lokal – dessutom mer ideologiserad och agendadriven. Det är bisarrt övermod när DN och dess journalister framställer sig som någon slags svensk Le Monde eller The Guardian.