Tala är silver, gnälla är guld,
tycks den nya devisen lyda
Att iklä sig offerrollskoftan är att skaffa sig sympatier. Vi uppfostrades nämligen till att helt automatiskt tilldela offerrollskoftan trumfens status. Det avkrävs av oss att mekaniskt hata den förmodade förtryckaren.
Pragkuppen i februari 1948 kallades officiellt ”Vítězný Únor” dvs. ”Segerkrönt februari”, och firades ända fram till år 1989 som en mycket betydelsefull nationaldag i Tjeckoslovakien. Hur kuppen gick till tänker jag inte beskriva här, men jag kan ändå nämna att den knappast hade något med demokrati och rent spel att göra.
Kommunisterna övertog makten och det viktigaste för dem var att ”leverera” och det var brådskande: alla människor skulle så snabbt som möjligt bli ”jämställda” med varandra. Den tidigare enligt kommunisternas propaganda renrakade arbetarklassen och bönder skulle inom kort äga lika mycket som de som fram till år 1948 var dess motsats, det vill säga perverterade krösusar.
Den snabbaste vägen till denna ”utjämning” var att beslagta det mesta från de skrupelfria kapitalisterna, och fördela röveriet mellan kommunisterna. Resten skulle förstöras.
De som ännu inte var kommunister tilldelades partimedlemskap och de som inte accepterade denna ”utsträckta hand”, fanns sig snabbt inkvarterade i tvångsarbetsläger som gärna pysslade med att utvinna uranmalm ur marken.
Detta är en förenklad beskrivning, men den förvränger i princip inte verklighetens resultat.
Att jag nu tänker på ”Vítězný Únor”, är på grund av att jag anar vissa likheter mellan den och den iver med vilken vissa SCUM-feminister vill förändra Sverige.
Visst är förändring nödvändig, visst bör jämlikhet råda mellan människor. Men vore det absolut oacceptabelt och en totalt felaktig taktik om man började förändra världen genom att ”förändra” sig själv?
De sociala strukturerna är cementerade, de är nästan omöjliga att förändra, hör jag och läser jag gång på gång. Arbetarklassen förblir arbetarklassen, både på grund av att den inte släpps fram och på grund av traditioner… Så låter förgårdagens, gårdagens och dessvärre även dagens mantra.
I det följande skall jag trassla till detta i grunden tvivelaktiga påstående genom att hänvisa till kontrollerbara fakta.
Elsie Johansson, Moa Martinson, Eyvind Johnson, Artur Lundkvist, Maria Sandel, Vilhelm Moberg, Harry Martinson, Ivar Lo-Johansson för att på måfå nämna några, hade det knappast fett under sin barndom och uppväxt och ändå ett par av dem tilldelades nobelpris i litteratur. De ”släpptes inte fram”, de tillkämpade sig sitt ”status” genom hårt arbete.
Sverige är ett land som nästan alltid öppnar alla sina dörrar om man bankar på dem tillräckligt länge, tillräckligt intensivt och tillräckligt högt. Det är min personliga erfarenhet och det är också vad exempel både ovan som nedan synliggör.
I Sverige kan vem som helst bli kulturminister och även statsminister. Var, och av vem man är född, spelar i regel ingen som helst roll. Det spelar ingen roll att man är född i minisamhället Horda utanför Värnamo med 370 invånare och fadern är från Gambia, så som Alice Bah Kuhnke, kultur- och demokratiminister i Sveriges regering, eller om man uppfostras av en hemsamarit och en skogsarbetare, som är två fosterföräldrar i Sunnersta i Boteå socken, och som tog hand om pojken Stefan Löfven, som sedermera är Sveriges statsminister.
Aida Hadžialić är född är 1987 i samhället Foča i nuvarande Bosnien och Hercegovina. Aida Hadžialić var fem år gammal när hon för första gången hörde ett svenskt ord och 22 år senare, utsågs hon till minister med ansvar för gymnasie- och kunskapslyftsfrågor i Löfvens regering.
Bosniak eller svensk med gambisks far eller ingen känd far över huvud taget, fattig eller flykting, kvinna eller man, ung eller medelålders, inget spelar någon roll, så länge man har en vision och ambitioner att förverkliga den. Sådant är Sverige, och det skall vi vara stolta över och försvara det, i stället för att lösa upp det i obefogat gnäll.
Sveriges statsskick och konstitution hindrar få att utvecklas, men det och den kräver av en att man anstränger sig. Att man visar framfötterna, att man har en vilja. Och den går ut på att man jobbar på och med sig själv utan att kräva och få det mesta serverat för sig.
”Flera kvinnor än män studerar på högskolan. Andelen kvinnor och män bland studenterna har legat på ungefär samma nivå under läsåren 2002/03–2012/13, på omkring 60 procent kvinnor och 40 procent män”, står det att läsa på (http://www.scb.se/sv_/hitta-statistik/statistik-efter-amne/utbildning-och-forskning/befolkningens-utbildning/utbildningsstatistisk-arsbok/64475/64482/behallare-for-press/379597/)
”En betydande del av alla som kammade hem en yrkesexamen under förra läsåret – 69 procent – var kvinnor, visar siffror från Universitetskanslersämbetet, UKÄ. Och vid en närmare titt på de enskilda utbildningarna blir kvinnornas dominans ännu tydligare. I runt hälften av de sammanlagt 51 olika yrkesexamina som delades ut på svenska universitet och högskolor under samma period gick det tre kvinnor på varje man.
Aija Sadurskis, utredare på UKÄ, förvånades när hon läste igenom statistiken.
– Kvinnorna dominerar en väldigt stor andel av alla yrkesexamina, det är inte bara vårdyrkena. De dominerar också i sådana yrken som man normalt kanske inte tänker på som kvinnodominerade, som juristutbildningen och psykologutbildningen, säger Aija Sadurskis.” (Metro, 2015-02-09)
Antje Jackelén är ärkebiskop, Eva Brunne är biskop i Stockholms stift, Eva Nordung Byström är biskop i Härnösands stift, Caroline Krook, är biskop emerita i Svenska kyrkan.
Sveriges regering: Åsa Romson (MP), Klimat- och miljöminister samt vice statsminister, Margot Wallström (S), utrikesminister, Magdalena Andersson (S), finansminister, Åsa Regnér (S), barn, äldre- och jämställdhetsminister, Kristina Persson (S), strategi och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete, Ylva Johansson (S), arbetsmarknadsminister, Alice Bah Kuhnke (MP), kultur- och demokratiminister, Isabella Lövin (MP), biståndsminister, Annika Strandhäll (S), socialförsäkringsminister, Aida Hadžialić (S), gymnasie- och kunskapslyftsminister, Helene Hellmark Knutsson (S), högre utbildning- och forskningsminister, Anna Johansson (S), infrastrukturminister.
Socialdemokraterna: Carin Jämtin, partisekreterare, Partiledningens sekretariat, Avdelningschef: Madeleine Harby Samuelsson, Kampanjchef: Lisa Hedin, Internationell sekreterare: Andrine Winther, HR-chef: Helena Wiberg, HR-generalist: Malin Anderson, S-kansliet: Eva-Lena Kapanen, kansli- och presschef, Ann-Sofie Hermansson, organisationsombudsman, Lisbeth Kleczewski, ekonomiansvarig, Helena Luthi, besöksansvarig, Emilie Apell, politiskt sakkunnig, Frida Eriksson-Tall, politiskt sakkunnig, Blerta Hoti…
Socialdemokrater i Europaparlamentet: Marita Ulvskog, Jytte Guteland, Anna Hedh.
F!: partiledare Gudrun Schyman och Sissela Nordling Blanco, Soraya Post jobbar i EU-parlamentet.
Nya Moderaterna: Anna Kinberg Batra, partiledare, Beatrice Ask, ordförande i Justitieutskottet, Karin Enström, vice ordförande i Utrikesutskottet, Ulrika Karlsson, Gruppledare i EU-nämnden…
Kristdemokraterna: Ebba Busch Thor, partiledare, Emma Henriksson, 2:e vice partiordförande, Acko Ankarberg Johansson Partisekreterare…
Centerpartiet: Annie Lööf, partiledare, Anna-Karin Hatt, andre vice partiledare, Hanna Wagenius, ordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund…
EU: Marit Paulsen, Cecilia Malmström, Anna Maria Corazza Bildt, Åsa Westlund, Kristina Winberg…
Harriet Wallberg-Henriksson är Sveriges universitetskansler…
Annika Falkengren, född i Thailand är vd för SEB, Riskkapitalisten Helena Stjernholm är vd för Industrivärden… Kerstin Brunnberg är styrelseordförande i Statens Kulturråd. SVT styrdes mellan åren 2006 och 2014 av verkställande direktören Eva Hamilton. Numera är Eva ersatt av Hanna Stjärne. De övriga i ledande positioner på SVT innehas av Lena Glaser (programdirektör för interaktivt utbud), Sabina Rasiwala (kommunikationsdirektör), Helène Sahlin (HR-direktör), Safa Safiyari (tf programdirektör allmän-tv), Ylva M Andersson är chef för SVT i Göteborg …
Sedan 1 oktober 2012 är Cilla Benkö vd för Sveriges Radio, Sveriges Radios kanalchef i Malmö är Anne Sseruwagi, Bibi Rödöö är programchef för SR:s ”flaggskepp” Sommar i P1, Ginna Lindberg är utrikeschef SR Ekot, Helena Sträng är kanalchef för Sveriges Radio Örebro, Päivi Hjerp är kanalchef på P4 Dalarna, Hanna Toll är kanalchef för Sveriges Radio Göteborg, Sveriges Radios områdeschef är Lena Tideström-Sagström, Gunilla Sax är SR:s områdeschef Väst… Cecilia Bodström är SR:s biträdande programdirektör, Eva Sahlin är vik presschef på SR… Nina Glans är utbudsansvarig för Sveriges Radios kanal P1 och så vidare.
Stiftelsen Svenska Filminstitutets styrelse: Anna Bråkenhielm, Josette Bushell-Mingo, Charlotta Denward, Maaret Koskinen, Katarina Krave. Anna Serner är vd för Svenska Filminstitutet, Elisabeth Bill är Svenska Filminstitutet bolagsjurist, Johanna Blückert är HR på Svenska Filminstitutet, Rebecka Ioannidis Lindberg är kommunikationschef på Svenska Filminstitutet, Jenny Wigge är ekonomichef på Svenska Filminstitutet, Tove Torbiörnsson är Svenska Filminstitutets chef för omvärlden.
Birgitta Svendén är VD och chef på Kungliga operan. Ann-Mari Nygren är hennes assistent. Helena Sköldborg är chefsjurist på samma institution. Anna Kyhlberg-Boström är chef för musikbiblioteket, arkivet och ansvarig för upphovsrätter. Anna Karinsdotter är konstnärlig chef Unga på Operan. Vd för Folkoperan är Pia Kronqvist, Marit Strindlund är musikalisk ledare och chefdirigent på samma ställe och Mellika Melouani Melani är Folkoperans konstnärliga ledare. Marie Nyman är teaterchef på Borås stadsteater, Mia Carlsson och Daniel Rylander, teaterchefar på Byteatern dvs Kalmar Läns Teater. Tilde Björfors är cirkusdirektör på Cirkus Cirkör. Dalateatern leds av Lisa Hugosson. Dansens Hus konstnärliga ledare och vd heter Annelie Gardell, Ända tills nyligen hette Dramatens chef Marie-Louise Ekman, Unga Dramatens konstnärliga ledare är Agneta Ehrensvärd. Estrad Norr, det vill säga f.d. Jämtlands Läns Teater har Åsa Ekberg som konstnärlig ledare för teater. Folkteatern i Göteborg har Anna Rosengren som vd och Frida Röhl som konstnärlig ledare. Ordförande på Göteborgs stadsteater är Hillewi Werring och Anna Takanen, var vice vd och konstnärlig ledare på samma ställe. Sedermera är hon chef för Stockholms stadsteater. Anna Novovic är teaterchef och konstnärlig ledare på Helsingborgs stadsteater. Länsteatern i Örebro: vd Petra Weckström. Konstnärlig ledare för Operaverkstan på Malmö Opera heter Maria Sundqvist.
Ada Berger är konstnärliga ledare för Malmö Stadsteaters Unga Teatern, vd och teaterchef för Malmö stadsteater heter Petra Brylander. Norrbottensteaterns teaterchef är Karin Enberg. Mira Helenius Martinsson är danschef för Norrdans. Lena Engqvist Forslund är teaterchef på Teater Västernorrland.
Norrlandsoperans danschef är Birgit Berndt. Danschef på Riksteatern är Mia Larsson. Konstnärlig ledare på Oktoberteatern är Ninne Olsson. Regionteater Västs vd heter Susanna Dahlberg. Smålands Musik & Teaters musikchef är Helle Solberg och administrativ chef är Anne Lene J Henning. Östgötateatern ung scen/öst har AnnaLina Hertzberg, som konstnärlig ledare. Dansensemblen Regionteater Västs konstnärlig ledare är Camilla Ekelöf, Josette Bushell-Mingo, är konstnärlig ledare för Tyst Teater, Södra Teaterns vd och konstnärlig ledare heter Ingmari Pagenkemper, Skånes Dansteaters vd och konstnärlig ledare heter Åsa Söderberg, Anna Takanen, teaterchef på Stockholms Stadsteater, Linda Zachrisson är chef för Parkteatern, Carolina Frände är chef för Skärholmens scenkonst, Francesca Quartey är vd och konstnärlig ledare på Västerbottensteatern, Maria Ericson är teaterchef/vd på Teater Halland,
Scenkonst Sörmland (fd Sörmlands Musik & Teater): Maria Weisby är scenkonstchef, Annika Hägg är administrative chef och biträdande scenkonstchef, Helene Hultberg är scenkonstproducent, Lisa Lach är marknadsförare. Västmanlands Teaters teaterchef och vd heter Kajsa Giertz, Värmlandsoperans administrativa chef är Christina Nilsson, ordförande för styrelse Unga Klaras vänner är Eva Gillström, ledamöter är Christina Björk, Suzanne Osten, Tjia Torpe, Arhe Hamednaca, Unga Klaras styrelseordförande är Christina Björk, ledamöter är Nisha Besara, Marie Lidgard, Tjia Torpe, Unga Klaras konstnärlig ledare är Farnaz Arbabi. Åsa Simma är teaterchef för Giron Sámi Teáhter. Malin Axelsson är konstnärlig ledare för Radioteatern.
Teaterunionen: ordförande: Ulrika Holmgaard vd, Svensk Scenkonst, vice ordförande: Minna Krook, ledamöter: Åse Axberg, press-/infoansvarig, Birgit Hageby, vice ordförande Sveriges Dramatikerförbund, Judit Benedek, Isabella af Klintberg, verksamhetsledare vid Centrum för Dramatik, Margreth Elfström Verksamhetschef, Danscentrum, Ann-Christine Danhammar, producent, Kungliga Operan/Kungliga Baletten, Marie Persson Hedenius är ordförande för Svenska Assitej…
Dorotea Bromberg är chef för bokförlaget Brombergs som get ut inte färre än fyra författare som senare fått Nobelpriset i litteratur, Amelia Adamo är vice vd för Bonniers Veckotidningar, Eva Swartz Grimaldi är styrelseordförande för Norstedts Förlagsgrupp, Norstedts Förlagschef heter Eva Gedin och så är det på flera andra bokförlag.
GP:s chefredaktör heter Cecilia Krönlein, GP:s ledarsida leds av Alice Teodorescu… Upsala Nya Tidning: Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Charlotta Friborg; kulturchef: Kristina Lindquist; litteraturredaktör och teater: Anna Ehn; kulturreporter teater och film: Susanne Sigroth-Lambe; kulturreporter teater, litteratur, barnkultur: Maria Nyström. Kulturchef på Sydsvenska Dagbladet heter Rakel Chukri, Heidi Avellan är Sydsvenskans politiska chefredaktör, Anja Gatu är sportchef och krönikör på samma tidning, kulturredaktör på Arbetet heter Jonna Sima, Negra Efendić är arbetsmarknadsreporter på Svd Näringsliv, Sakine Madon är politisk redaktör på Norran, Lisa Irenius är kulturchef på Svenska Dagbladet, Tove Lifvendahl är politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, Nöjesguidens tf chefredaktör heter Jenny Nordlander…
Journalisten, är Journalistförbundets tidning dess chefredaktör är Helena Giertta.
Kulturredaktioner på flera tidningar leds och administreras av kvinnliga chefer, och eller invandrare och barn till invandrare. De skriver böcker, leder tidningsrektioner, skriver och regisserar film, tv, teater och radio, de är ledande läkare och jurister.
De har jobbat upp sig. De hade och har mål. Målet var att lyfta sig upp ur ”bakgården” och radda sig till medelklassmajoriteten och ge sina barn möjligheter att leva som vilken som helst annan svensk.
Jag vet det, eftersom jag var kring 20 år gammal när jag utan släktingar eller dylikt kom till Sverige med tomma fickor och utan något materiellt bagage.
Landet som jag rymde ifrån hette Tjeckoslovakien på den tiden, och delen öster om Mähren hette redan då Slovakien. Jag är född i den östligaste delen av Slovakien och därför är det inte lätt att bestämma mitt modersmål. Modern flydde nämligen från Zakarpatska oblast i västra Ukraina och hennes modersmål var rusinska. Men det språket talades inte i min födelseby, utan det var ungerska. Fem år senare flyttade vi till ett slovakiskt talande område…
De slaviska språken ligger så pass långt ifrån det svenska att om man inte behärskar engelska, tyska eller andra språk som är gångbara i Sverige, tvingas man att lära sig svenska relativt snabbt. Jag minns att jag läste Romeo och Julia i Carl August Hagbergs översättning efter ungefär tre månader i det här landet. Jag läste lika mycket i ordboken som i dramat, vilket jag studerade på både svenska och slovakiska samtidigt, för att kunna jämföra, och jag tyckte att denna inlärningsprocess var intressant och underhållande i princip hela tiden.
Jag tror att jag efter ett år, var lika bevandrad i mitt nya språk som jag är i dag. Detta gällde mitt ordförråd. Att självständigt och helt utan hjälp också kunna skriva ner mina tankar grammatiskt rätt, är en helt annan och utdragen historia. Det är som att efter en svår hjärnskakning i en bilkrasch arbeta sig tillbaka till förarsätet och vinna ett 24-timmarsrally.
Jag var en A-elev, om betygen utgör grund för en bedömning. Bara stora A. Alltid och så långt ögat kunde nå. Två skavanker fanns det dock; det var modersmålet och ryska. Som schemalagt skolämne alltså. Där var jag hopplös i kvadrat. Om modersmålet är det språk man ammar sig till, så var mitt modersmål något som ingen någonsin hört förut, förutom min far, jag och de vänner och grannar som min invandrade mor outtröttligt berikade språkligt.
Ryskan, som var det enda obligatoriska ”främmande” språket på skolschemat, var jag inte bättre på, och hade inte min moder i hemlighet matat vår ständigt berusade hyreshusvaktmästare Slivka med plommonbrännvin, så skulle han högst sannolikt i en av sina kontinuerliga rapporter till polisen angett, att min felande ryska hade sin orsak i min i grunden felaktiga inställning till vårt ryska brödrafolk.
Trots denna min monumentala oförmåga att lära mig ett språk, beslutade jag mig för att inte bara lämna mitt land och flytta till ett annat – där ett slaviskt språk till vardags var lika gångbart som swahili – utan jag bestämde mig även för att nyttja det nya språket som ett osvikligt verktyg för anskaffning av aktning och välstånd.
Kunde polacken Joseph Conrad, ungrarna Stephen Vizinczey, Arthur Koestler och George Mikes, österrikisk-ungerskan Gitta Sereny, irländaren Samuel Beckett, tjecken Milan Kundera, svensken Joel Hägglund mera känd som Joseph Hillstrom eller Joe Hill, för att nämna en oktett bland ett tjog av mina språkhjältar, så borde även jag kunna, måste jag ha fantiserat i stället för att utgå från min begåvning, det vill säga fakta, och riktigt tänka till. Men när har en anorektiker märkt att det benrangel som stirrar på henne från spegeln som ett döende koncentrationslägeroffer inte är likt en klotrund statsledare?
För en hel del utlänningar låter det svenska språket lika melodiskt och differentierat som ett nagelstreck på svarta tavlan. Inte för mig. Jag tycker att det är ett oerhört vackert språk inte minst när det är mina barn som talar det. Men skillnader mellan långt ”y” och kort ”i” eller ”ä” och ”e”, ”o” och ”u” existerade inte för mig, och både vokaler och konsonanter kunde komma och gå och byta plats sinsemellan precis hur de ville, så det var ett helt företag att slå upp nästan vilket ord som helst i en ordlista. Det finns nämligen inte så få permutationer på ett ord med säg sju bokstäver. Pröva själv!
Av det ovanskrivna har det redan framgått att jag varken är någon Cornelis Vreeswijk, Harry Schein, Ilmar Laaban, Georg Klein, Zenia Larsson, Sigrid Combüchen eller Jacha Golowanjuk; invandrarförfattare som väcker min avund när jag ser den lätthet och det djup som finns i deras förhållande till det svenska språket. Men numera klarar jag mig, och som du vet, hittar jag inte bara förlag som vill ”ge ut mig”, utan även läsare. Många läsare.
Kvinnor är diskriminerade och de når ytterst sällan toppen, sägs det. Men vissa, och de är inte få, gör det ändå, och man kan fråga hur kommer det sig att de lyckades? Kan exempelvis Anne Ramberg svara på den frågan?
Advokatsamfundets generalsekreterare är Anne Ramberg, Maria Rankka är vd för Stockholms Handelskammare. Petra Einarsson, vd på Sandvik Materials & Technology utsågs av Veckans affärer till Sveriges mäktigaste näringslivskvinna.
Susanna Campbell, Vd, Ratos; Ingrid Bonde, Vice vd, Vattenfall; Mia Brunell Livfors, Vd, Kinnevik; Rima Qureshi, Affärsområdeschef, Ericsson; Gunilla Nordström, Affärsområdeschef, Electrolux; Gunilla Saltin, Vd och tf koncernchef, Södra Cell; Sonat Burman-Olsson, VD och koncernchef Coop Sverige; Magdalena Gerger, Vd, Systembolaget; Malin Frenning, Affärsområdeschef, Teliasonera; Kerstin Konradsson, Affärsområdeschef, Boliden; Ann Carlsson, Vd, Apoteket; Ingalill Berglund, Vd, Atrium Ljungberg; Anna Borg, Affärsområdeschef, Vattenfall; Eva Gidlöf, Sverige-vd, Tieto; Elisabet Salander Björklund, Vd, Bergvik Skog AB; Catrin Fransson, Affärsområdeschef, Swedbank; Carina Åkerström, Regionbankschef, Handelsbanken; Jeanette Söderberg, Vice global retail manager, Ikea; Katja Bergqvist, Affärsområdeschef, Handelsbanken; Eva Karlsson, Sverige-vd, SKF; Jane Lundgren Ericsson, Vice COO, Svensk Exportkredit; Maya Strelar-Migotti, Vice vd, Ericsson; Stina Westerstad, Inköpschef, H&M; Karin Jarl Månsson, Vd, Eon Värme; Annika Viklund, Vd, Vattenfall Eldistribution AB; Ingela Ekebro, Platschef, SCA Östrand massabruk; Stina Honkamaa, Vd, Google & YouTube Sverige; Sarah McPhee, Vd, SPP; Katarina Ljungqvist, Regionbankschef, Handelsbanken; Ulrika Steg, Sverigechef, Mobility Teliasonera; Carola Lemne, Koncernchef, Praktikertjänst; Eva Nygren, Vd, Reiljers; Maria Carell, Vd, Meda; Annika Brunnéd, Regionbankschef, Handelsbanken; Charlotte Bergman, Vd, Strängbetong; Eva Fors, Affärs- och marknadsdirektör, Microsoft; Åsa Bergman, Vd, Sweco Sverige; Gunilla Herlitz, Affärsområdeschef, Bonnier News; Eva Landén, Vd, Corem; Victoria Strand, Affärsområdeschef, Ericsson; Åsa Hedin, Vd och affärsområdeschef, Elekta; Ulrika Eriksson, Direktör, butikskedjan Apoteket Konsument; Kerstin Gillsbro, Vd, Jernhusen; Krusbeth Kristensson, Vd, C&M projekt; Marie Bredberg, Vd, Combitech; Anna Settman, Vd, MTG Pay TV Nordic; Åsa Severed, Vd, Elanders Sverige; Caroline Arehult, Vd, Skanska Fastigheter Stockholm AB; Anneli Sjöstedt, Koncernchef , Electragruppen; Susanne Börjesson, Vd, Venue Retail Group; Ninna Engberg, Vd, Stockholm Globe Arenas; Ann-Chriztine Ericsson, Divisionschef, Praktikertjänst; Jenny Sjödahl, Affärsområdeschef, ABB; Monika Elling, Vd, Poolia; Kristina Enander, Platschef, SCA Ortviken; Mia Jurke, Vd, East Capital Explorer; Helena Hedblom, Platschef, Atlas Copco Secoroc AB; Liselotte Hägertz Engstam, Nordisk vd, HCL; Marie Halling, Regionchef, Swedbank; Ingela Hålling, Affärsområdeschef, ABB; Karin Bodin, Vd, Polarbröd; Maj-Charlotte Wallin, Vd, AFA Försäkring; Eva Elmstedt, Affärsområdeschef, Ericsson; Marie Nygren, Vice vd, Systembolaget; Sara Kullgren, Vice vd, Eniro; Carolina Klint, Sverigechef, AIG; Marianne Dicander Alexandersson, Vd, Global Health Partner; Eva Moen Adolfsson, Vd, Resia Travel Group AB; Catrin Ståhlgren, Vd, Mediq Sverige; Lena Apler, Vd, Collector; Katarina Sjögren Petrini, Koncernchef , Ticket Privatresor Norden; Catherine Sahlgren, Vd, Selecta; Carina Edblad, Vd, Färdig Betong; Christel Armstrong-Darvik, Vd, Stena Fastigheter; Helene Biström, Vd, Norrenergi; Helena Skåntorp, Vd, Lernia; Eva Halldén, Vd, Ringhals; Liza Jonson, Vd, SPP Fonder; Veronica Augustsson, Vd, Cinnober Financial Technology; Ulrika Hesslow, Affärsområdeschef, ABB; Yvonne Mårtensson, Vd, Cellavision; Britta Burreau, Vd, Nordea Liv & Pension; Madeleine Raukas, Divisionschef, SJ; Åsa Hedenberg, Vd, Huge Fastigheter AB; Monica Lingegård, Vd, Samhall; Ammy Wehlin, Vd, Attendo; Eva Halvarsson, Vd, Andra AP-fonden; Gull-Britt Jonasson, Vd, Finja Betong; Katarina Mellström, Vd, Ciber Sverige; Anna Attemark, Vd, Odd Molly; Azita Shariati, Sverigechef, Sodexo; Kerstin Hessius, Vd, Tredje AP-fonden; Ulrika Saxon, Affärsområdeschef, Bonnier Growth Media; Susanne Sidén, Vd, Frösunda LSS AB; Indra Åsander, Vd, TeliaSonera/Sergel Group; Isabelle Ducellier, Vd, Pernod Ricard Sweden; Tina Helin, Vd, Eon Gas Sverige AB; Petra Hedengran, Portföljansvarig, Investor; Sara Mazur, Vice vd, Ericsson; Katarina Levin, Platschef, SCA Timber; Javiera Ragnartz, Vd, Handelsbanken Fonder; Linda Burenius Magnusson, Vd, O2 Vindel; Cecilia Hedqvist, Vd, Stockholm Gas AB; Gunilla Asker, Vd, Svd; Gunilla Forsmark Karlsson, Vd, Länsförsäkringar Fondliv AB; Agneta Jacobsson, Sverige-vd, DTZ; Monica Karlsson, Vd, Halmstad Energi och Miljö AB; Christina Hallin, Vice vd, Volvo Group Trucks Technology; Sofie Gunolf, Vd, Indiska; Helena Stjernholm, Vd, IK Investment Partners; Carolina Johansson, Försäljningschef, H&M/& Other Stories; Lina Nyman, Platschef, Atlas Copco; Katalin Paldeak, Vd, Clarion Hotels; Kajsa Lundfall, Försäljningsdirektör, Dialect; Ingegerd Simonsson, Vd, Hercules Grundläggning; Marie Ygge, Försäljningsdirektör, Microsoft; Ann Krumlinde, Sverigechef, Danske Bank Sverige; Birgitta Stymne Göransson, Koncernchef, Memira; Renée Voltaire är Vd på livsmedelsföretaget som bär hennes namn, Lisa Lindström är vd Doberman, Olivia Wigzell generaldirektör för Socialstyrelsen; Marika Markovits är chef för Stockholms Stadsmission; Eva Östling Ollén är vd för Svensk Besöksnäring Visita, Pia Berglund är vd för Svensk Sjöfart, Monika Stridsman är generaldirektör för Skogsstyrelsen, Birgitta Böhlin är styrelseordförande i Lernia och tidigare verkställande direktör för Samhall och generaldirektör för Försvarets materielverk.
Annika Bolin är vVD på SEB; Ingrid Jonasson Blanck är vVD på ICA AB; Lena Olving är koncernchef Micronic Mydata; Signhild Arnegård Hansen är ordförande Svenskt Näringsliv.
Antonia Ax:son Johnson är styrelseordförande i Axel Johnson AB; Cristina Stenbeck är styrelseordförande i Investment AB Kinnevik och styrelseledamot i Metro International, Millicom, MTG, Tele2, Transcom, Emesco och Korsnäs.
Madeleine Leijonhufvud är professor emerita i straffrätt vid Stockholms universitet. Ulla Waldenström är senior professor vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Karolinska Institutet. Bodil Jönsson är professor emerita, tidigare verksam vid avdelningen för rehabiliteringsteknik vid Lunds universitet, Certec (Lunds Tekniska Högskola), Inga-Britt Ahlenius, hedersdoktor vid Lunds universitet och vid Kungliga Tekniska högskolan, renommerad som Miss Fearless, är ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien och gästprofessor vid Handelshögskolan i Göteborg. Inom samhälle och humaniora finns det flest kvinnliga professorer, fast ändå bara 25 procent. Kvinnliga professorer är i minoritet inom de flesta ämnesområden. Andelen kvinnor på posten som verkställande direktör i statens bolag är 37 procent. När kommer genderläget vara omvänt? Ray Evans verkar ha det exakta svaret: ”Que sera, sera / Whatever will be, will be /The future’s not ours to see / Que sera, sera / What will be, will be”.
Barbro Holmberg är landshövding i Gävleborgs län, Liselott Hagberg är landshövding i Södermanlands län, Elisabeth Nilsson är landshövding i Östergötlands län, Minoo Akhtarzand är landshövding i Jönköpings län, Cecilia Schelin Seidegård är landshövding i Gotlands län, Kristina Alsér är landshövding i Kronobergs län, Magdalena Andersson är landshövding i Västerbottens län, Maria Norrfalk är landshövding i Dalarnas län, Rose-Marie Frebran är landshövding i Örebro län, Lena Sommestad är landshövding i Hallands län, Berit Andnor är landshövding i Blekinge län, i Skåne län heter landshövdingen Margareta Pålsson.
I de kommuner som jag har kontakt med, råder kvinnodominans på ledande poster och jag har en obekräftad känsla av att så förhåller det sig i rätt så många kommuner. Jag har inget som helst problem med det. Men visst låter det lite märkligt när till och med Jämställdhetsutskottets sammanställning i Umeå kommun ser ut så här: Emma Vigren (S) ordförande, Tina Myhrberg (M) vice ordförande, Charlotta Westerlund (S) ledamot, Malin Forss (MP) ledamot, Emma Strömberg (FP) ledamot, Gudrun Nordborg (V) ledamot och slutligen, Tommy Holmgren (S) ledamot.
Rättviseförmedlingen: ordförande Seher Yilmaz, vd Sofia Embrén, projektledare Frida Mörtsell, grundare Lina Thomsgård.
Att jobba och jobba hårt, är en möjlighet. Att ständigt klaga på det ena och det andra är naturligtvis också en tillgänglig metod, inte minst för dem som inte är tillräckligt ”starka” och inte tillräckligt motiverade. En rad tv-program visar att det är möjligt – om man anstränger sig tillräckligt mycket – att gå ner i vikt även för kraftigt överviktiga människor. Inte alla har medicinska förutsättningar för det, men troligen de flesta.
Det finns flera skådisar som gick ”onormalt” mycket upp i vikt eller ”onormalt” mycket ner i vikt för en filmroll. Exempelvis Robert de Niro som gick upp 27 kg för att vara trovärdig i sin roll i filmen Raging Bull. Joe Pesci gick ner nästan lika mycket för att klara av sin roll i samma film. Då filmen inte var filmad i kronologisk ordning, fick de båda återigen ta sig tillbaka till sin normala vikt snabbt som attan. Vincent D’Onofrio gick upp 32 kg för filmen Full Metal Jacket skull. Christian Bale fick gå ner avsevärt för sin roll i filmen The Fighter, hans motspelare Mark Wahlberg gick upp lika mycket och skaffade sig dessutom muskler som gjorde hans karaktär högst trovärdig. Matthew McConaughey gick ner 22 kg för att kunna gestalta sin roll i filmen Dallas Buyers Club. Renée Zellweger gick upp 11 kg för att motsvara föreställningen om sin rollkaraktär i filmen Bridget Jones’s Diary. Elizabeth Taylor gick upp 14 kg för rollen som Martha i mästerverket Who’s Afraid of Virginia Woolf? Skall jag fortsätta? Natalie Portman, Hilary Swank, Charlize Theron, Jennifer Hudson, Anne Hathaway… Russell Crowe, Matt Damon, 50 Cent, Tom Hanks, George Clooney, Jake Gyllenhaal, Jared Leto, Tom Hardy, Chris Pratt, Seth Rogen, Matthew Fox… Skall jag fortsätta?
Helen Keller är en självskriven hjältinna och inspirationskälla för alla oss som vill hitta den osynliga dörren genom vilken vi kan träda in DIT, det vill säga till platser som vid första anblicken verkade vara stängda för oss.
Den i barndomen poliodrabbade OS-sprinterdrottningen Wilma Rudolph är en annan sådan hjältinna. Den tredje hjälten är Demosthenes som trots sin stamning, trots hål i gommen, trots axelryckningar och spasmer, trots så svaga lungor att hans röst knappt hördes, trots oförmågan att forma munnen och tungan för att uttala vissa bokstäver, trots en tillbakadragenhet och blyghet, blev antikens störste talare, tack vare målmedveten träning med kiselstenar i munnen och genom andra osannolika, dock verksamma hjälpmedel. Oscar Pistorius är en paralympisk men även olympisk sprinter från Sydafrika. Han föddes med missbildade underben och fötter och hans ben amputerades nedanför knäna vid elva månaders ålder.
Jag kan rabbla upp ytterligare ett 50-tal musik-, idrotts- och litteraturhjältar som med sin vilja bevisat att deras handikapp varit lika oöverstigligt som Berlinmuren och som 9 november 1989 omvandlades till souvenirsplitter. Jean Dominique Beuby författade sin bok Fjärilen i glaskupan med sitt vänstra ögas blinkningar, det vill säga med den enda muskel av kroppens flera tusen som han hade kontroll över.
Tycker du att du kan, eller tycker du att du inte kan, har du rätt i båda fallen.
Evelyn Glennie som är slagverkare, förlorade sin hörsel när hon var 12 år ung. I allmänhet förknippar man inte dövhet med musik, även om de flesta vet att exempelvis Ludwig van Beethoven, Bedřich Smetana, Gabriel Fauré, Ralph Vaughan Williams, William Boyce, Danny Elfman, Brian Wilson, Pete Townshend, Ryan Adams och George Martin, var, respektive är, antingen helt döva eller att de drabbades av en gravt försvagad hörsel.
”… en av jazzens mest virtuosa och stilbildande gitarrister”, skriver Nationalencyklopedin om Django Reinhardt. Men vägen dit var inte självklar: ”At age 18 in 1928 in Saint-Ouen, Seine-Saint-Denis, Reinhardt was injured in a fire which ravaged the caravan he shared with Florine ‘Bella’ Mayer, his first wife. They were very poor, and to supplement their income, Bella made imitation flowers out of celluloid and paper. Returning from a performance late one night, Reinhardt apparently knocked over a candle on his way to bed, igniting these highly flammable materials. While his family and neighbours were quick to pull him to safety, he received first- and second-degree burns over half his body. His right leg was paralysed, and the fourth and fifth fingers of his left hand were badly burned. Doctors believed that he would never play guitar again and intended to amputate one of his legs. Reinhardt refused to have the surgery and left the hospital after a short time; he was able to walk within a year with the aid of a cane.
His brother Joseph Reinhardt, also an accomplished guitarist, bought Django a new guitar. With rehabilitation and practice, he relearned his craft in a completely new way, even as his fourth and fifth fingers remained partially paralysed. He played all his guitar solos with only two fingers, and used the two injured digits only for chord work”, skriver den engelska Wikipedia.
Frank Zappa, en av mina musikaliska hjältar, hade fingrar som inte gav honom förutsättningar att bli den gitarrvirtuos som han så småningom blev. Dessutom och här citerar jag Wikipedia “In December 1971, there were two serious setbacks. While performing at Casino de Montreux in Switzerland, The Mothers’ equipment was destroyed when a flare set off by an audience member started a fire that burned down the casino. Immortalized in Deep Purple’s song “Smoke on the Water”, the event and immediate aftermath can be heard on the bootleg album Swiss Cheese/Fire, released legally as part of Zappa’s Beat the Boots II compilation. After a week’s break, The Mothers played at the Rainbow Theatre, London, with rented gear. During the encore, an audience member pushed Zappa off the stage and into the concrete-floored orchestra pit. The band thought Zappa had been killed – he had suffered serious fractures, head trauma and injuries to his back, leg, and neck, as well as a crushed larynx, which ultimately caused his voice to drop a third after healing. This accident resulted in him using a wheelchair for an extended period, forcing him off the road for over half a year. Upon his return to the stage in September 1972, he was still wearing a leg brace, had a noticeable limp and could not stand for very long while on stage. Zappa noted that one leg healed “shorter than the other” (a reference later found in the lyrics of songs ‘Zomby Woof’ and ‘Dancin’ Fool’), resulting in chronic back pain.”
Robert Wyatt, trummis, pianospelare, gitarrist, trumpetspelare och vokalist, föll i juni 1973 från fjärde våningen och blev paralyserad. Sedan dess spelar han in storsäljande skivor och ger utsålda konserter sittande i rullstol. Wyatt är fortfarande aktiv.
På musiksidan Gigwise rankas ”100 Greatest Drummers of All Time”. På plats nummer 7 finns “The Thunder God” dvs. Def Leppard trummisen Rick Allen, som sista december 1984 förlorade hela sin vänstra hand. Def Leppard inklusive Rick Allen, är fortfarande aktiva.
Önskan att ta i besittning det man inte har omedelbara förutsättningar för, är inte enbart mänsklighetens drivande kraft, utan det kan även vara dess gissel, vilket alla kan intyga som haft det tvivelaktiga nöjet att konfronteras med en människa som i folkmun sägs vara på fel plats. Dessa motpoler kan definieras som utvecklingens dialektik. Ett steg fram och ett något mindre steg tillbaka. Mänskligheten går ständigt framåt även om energiåtgången i några fall kan vara oproportionerligt stor.
Det finns ett enormt stort antal kvinnor och män som inte borde ha den plats i vårt samhälle som de tillskansat sig. I den här artikeln skall jag nämna några få.
Jag börjar med Andrea Edwards, en slätstruken skådespelerska, en löjeväckande regissör, och som även som snattare är direkt usel eftersom hon gång efter annan blev tagen på bar gärning.
Edwards tar inte ansvar för sina handlingar utan skyller ifrån sig praktiskt taget alla tillkortakommanden. I Sverige anses hon ändå vara något som en feministisk ikon, även om bara i synnerligen avgränsade kretsar.
Att SVT finansierade Edwards regilärlingsförsök knappast kan främja licensbetalarna. Att hon under en hel timme får beklaga sig över de ”orättvisor” som hon personligen drabbades av, kan ej heller främja någon, faktiskt inte ens henne själv.
Jag ville bli filmregissör. Men i Tjeckoslovakien, diktaturen där jag växte upp, kunde jag inte bli det, eftersom mina föräldrars ideologiska profil stod i vägen för det. Jag fick dock höra, att i Sverige vem som helst kunde bli filmregissör. Efter att jag sett Andrea Edwards tv ofilm, är jag övertygad om att så är fallet. Vem som helst kan bli filmregissör i Sverige. Icke minst när hon iklär sig den rätta ”ideologiska” profilen.
Varför blev Edwards ofilm sånt misslyckande? Det är inte bara för att hon är utan talang och låter sig förblindas av sin korstågsagenda, utan det är också på grund av att hon vägrar att lyssna på ”den andra sidan”. Och ”den som inte kan lyssna, kan inte heller uttrycka sig”, observerade Herakleitos för 2500 år sedan, en reflexion som fortfarande är fullt giltig än i dag.
De duktiga yrkesutövare, kvinnliga som manliga, som inte får sina programförslag finansierade, eftersom en enögd SVT-ideologi delar ut anslagen till den som gapar och ljuger mest och ljudligast, får finna sig i att få stå utanför. Inte att undra på att det finns människor som vänder de så kallade feministiska filmerna och pjäserna ryggen – efter att de, rätt eller orätt, får en känsla av att den feministiska film- och teaterkonsten är identisk med det som Andrea Edwards krafsat ihop. Är vassa armbågar den bästa meriten nuförtiden? Är den SCUM-feministiska ideologin den bästa meriten nuförtiden?
Professor Catherine Edwards semivetenskapliga tv-serie i tre delar “Mothers, Murderers and Mistresses: Empresses of Ancient Rome” heter i svensk tv rätt och slätt ”Romarrikets härskarinnor”. Får man sedermera inte förknippa kvinnomakt i svensk tv med ”Murderers and Mistresses” ens om en världskänd kvinnlig feministisk auktoritet gör det?
Den ryske filosofen, revolutionären och samhällsomstörtaren Lenin hävdade, att av alla konstarter är filmen den viktigaste. Och följaktligen lät han Sovjetunionens och kanske även världens bästa filmare förföra och motivera massorna till att skapa ett helt nytt land och samhällsordning…
Även Nazitysklands dr. Goebbels, Indonesiens diktator Suharto, Kinas kommunistiske ledare Mao Zedong och hans fjärde hustru, skådespelerska Jiang Qing, samt Kubas Castro gav utryck för samma övertygelse, och även de lyckades förföra massorna… Skulle detta postulat ha sin giltighet även i dagens värld? Knappast. Musikindustrin, modeindustrin och reklamindustrin har idag enligt mig en mycket större genomslagskraft bland den breda allmänheten. Inte minst därför, att denna, till skillnad från Lenins, Suhartos, Mao Zedongs, Jiang Qings och Castros undersåtsallmänhet, både kan läsa och skriva.
Andrea Edwards fick under SVTs beskydd leka Barbra Streisand, en begåvning som kan det hela: skriva, skådespela, regissera, producera. Vad skall man säga om det? Edwards får leka alla de andra som kan det hela: Natalie Portman, Julie Delpy, Maïwenn, Yoko Ono Lennon, Bryce Dallas Howard, Kathryn Bigelow, Sara Sugarman, Kathy Bates, Angelina Jolie, Lina Wertmüller, Nia Vardalos, Elaine May, Drew Barrymore, Scarlett Johansson, Lisa Ovies, Lady Gaga, Maggie Kiley, Jane Birkin, Jodie Foster, Mélanie Laurent, Barbara Loden, Bette Midler, Lucille Ball, Joan Rivers, Jessica Biel, Sally Field, Kate Hudson, Olivia Wilde, Diane Keaton, Tamara Jenkins, Sarah Polley, Klaudia Kovacs, Caroline Thompson, Lena Dunham, Lynn Shelton, Greta Gerwig, Cole Smith, Kelly-Ruth Mercier, Madonna, Maria Burton, Amy Heckerling, Adela Sequeyro, Kat Coiro, Renee McClellan, Ava DuVernay, Laurie Agard, Zsuzsa Böszörményi, Paddy Russell, Isabel Coixet, Eliza Hittman, Maggie Carey, Jen Soska och hennes tvillingsyster Sylvia Soska, Megan Smith-Harris, Andrea Arnold, Rachel Goldenberg, Penny Marshall, Kate Kroll, Donna Deitch, Lexi Alexander, Lake Bell, Dorothy Atabong, Melissa McCarthy, Sandra Bullock, Amy Poehler, Claire Denis, Sara McIntyre, Sylvia Binsfeld, Su Friedrich, Katja von Garnier, Jennifer Westfeldt, Sally Potter, Mira Nair, Athina Rachel Tsangari, Diablo Cody, Julie Taymor, Kasi Lemmons, Deepa Mehta, Nicole Holofcener, Anne Fontaine, Patty Jenkins, Martha Coolidge, Sally El Hosaini, Naomi Kawase, Rebecca Miller, Miranda July, Brit Marling, Mary Harron, Shirley MacLaine, Glenn Close, Beyoncé Knowles, Freida Lee Mock, Jane Campion, Kathryn Bigelow, Sofia Coppola, Nora Ephron … jag har säkerligen glömd många, alltför många andra, då jag inte är någon kalenderbitare. Jo, två mångbegåvade svenskor kommer jag på: Gunnel Lindblom och Anna Odell…
Jag kan se dig redan, hur du lyfter på ögonbrynet och menar hur det kommer sig att jag hoppar över Marie-Louise De Geer Bergenstråhle och Mai Zetterling.
Den senast nämnda var född 24 maj 1925 och blev i maj 2015 postumt upphöjt till skyarna: tv, radio, tidningar, tidskrifter, poddar et cetera, alla tävlade om det hittills hemliga avslöjande att Zetterling var ett geni, att hon var innovativ, oförstådd, marginaliserad, bortglömd och före sin tid.
Jag har nämnt det tidigare och jag skall ta det än en gång: Kvinnokampen vinner inte på att debattörer, journalister et cetera tar i, så de spricker. Om medelmåttor och epigoner, presenteras under falskt flagg, så som fallet Mai Zetterling är ett av alltför många exempel på, då blir dessa ivrarnas argument inte mycket att lita på, och det är inte omöjligt, att den kritiske betraktaren initialt kommer att ifrågasätta även sådana representanter, som gott skulle kunna kvalificera sig till plats på en piedestal. Att Zetterling var ett geni är en nys. Ingen av de ovannämnda kvinnorna mellan Barbra Streisand och Nora Ephron utpekades som genier och ändå intar exempelvis Maïwenns filmer liknande förhållande till Zetterlings som exempelvis fotbollslaget FC Barcelona till Pia Sundhages damlandslag anno 2015.
Att Zetterling var innovativ och före sin tid är egentligen omöjligt att diskutera, eftersom de påståenden inte vilar på något som helst faktafundament. Ta bort exempelvis Ingmar Bergman från Mai Zetterlings filmer och berätta sedan vad blev kvar, förutom en wannabes förvirring. Hen som aldrig varit annat än en asterisk på ett händelseförlopp, kan aldrig vara ”utkastad” och ”marginaliserad”. Hen befann sig aldrig innanför. Mai Zetterling har på inget vis hållits ”utanför” av någon oresonabel dörrvakt, utan hon klarade inte av att hålla sig ”inne”.
Visan ”Konserverad gröt” av Ulf Peder Olrog skapade talesättet ”allting går att sälja med mördande reklam – kom och köp konserverad gröt”, och den beskriver dessvärre, hur världen fungerar. Trots att människorna ofta vill bli bedragna och vilseledda, världen och dess vardagar är icke desto mindre en aktiv del av evolutionen, och evolutionen brukar spy upp och stöta bort det som motverkar den. Det gäller lika mycket konserverad gröt, som Andrea Edwards, det gäller den hälsobringande ”Radium schokolade” och samtliga andra på sin tid oerhört populära radiumprodukter och det gäller Hilma af Klint, som enligt grötreklamen är ”en för många okänd gigant i den svenska konsthistorien”.
Samma reklam påstår om af Klint även att ”hennes abstrakta måleri förebådade konstnärer som Vasilij Kandinskij, Piet Mondrian och Kazimir Malevitj…”
På vilket sätt ”förebådade” det dessa eviga mästare? Vad är det för svammel?
Stora summor och mycket tid satsas på att omvandla denna något udda person till en storsäljare. Och varför? Eftersom det är möjligt just nu. Just nu, mer eller mindre luras vi till att törsta efter kvinnliga ”martyrer” och kvinnliga oförstådda genier från svunnen tid, oavsett vad de pysslade med, film, dramatik, måleri eller svartkonst – allt verkar vara gångbart. Och babblandet och övertrasserandet och bondfångeriet, kostar ofta ingenting, tvärtom, man får en hel del skattefinansierade anslag till det. Att man satsar stort på af Klint, anses vara en god investering: hon efterlämnade nära på ett tusen tavlor (!) efter sig och vid dagens priser för etablerade konstnärer skulle det räcka om ett enda verk lyckades gå under klubban på exempelvis Christie’s, Sotheby’s eller auktionshuset Weidler …
Mycket tyder på att man lyckas etablera af Klint och att de alltid idérika finansiärerna får tillbaka sina satsningar, inklusive en solid avkastning. Men till slut kommer det finnas många sådana som blir de stora förlorarna på denna satsning. Precis som det blev då när tulpanlökarna slutade värderas till tusentals gulden och luftslottet Fermenta AB, styrd av 1985-års svensk, Refaat El-Sayed, upplöstes i luften.
”De kvinnliga begåvningarnas massaker”, är ett uttryck myntat av Ebba Witt-Brattström. Det handlar om alla dessa ”superbegåvade” kvinnor, som de vita, heterosexuella halvfeta, medelålders män raderade bort från historien. Kanske Hilma af Klint tillhör dem eller Mai Zetterling?
Tre av mina favoriter multipelbegåvade och prisade skådespelerskor, manusförfattare, producenter, publikmagneter, medmänniskor som skänker bort mycket tid och stora summor till välgörande ändamål, Kristen Wiig, Tina Fey och Emma Thompson fick ett flertal feta erbjudanden för att även regissera film. Men de avstod, med hänvisning till att det finns folk som kan göra det bättre… Hänger du med, Andrea Edwards?
Du får klaga, dock inte bara. Arbeta med dig själv i stället.
Har jag någorlunda rätt i det ovanbeskrivna?
Who gives a damn.
Att ha rätt är inte tillräckligt. Giordano Bruno hade rätt i det mesta men eftersom hans åsikter stred mot den katolska läran, brändes han på bål på ett frekventerat marknadstorg i Roms centrum och ”med tungan fängslad för sina galna ord”. Dessutom tvångshamnade alla hans arbeten på Index librorum prohibitorum. Som sagt, att ha rätt är allt annat än tillräckligt.
I denna korta exposé uppträder bara få män men desto flera kvinnor. Det är således min förhoppning att den kommer att förbättra åtminstone lite den ständigt haltande könsbalansstatistiken.
Betraktelsen “Tala är silver, gnälla är guld” ingår som del 16 av 53 i en serie artiklar betitlade “En feminists funderingar : mellan Katarina den Stora och Margot Wallström”, vilka jag tänker offentliggöra okronologiskt och med ett oförutsebar tidsmellanrum.
© vladimir oravsky
