Droppar

En liten undran bara…

Heavy rainfall on a roof. W.carter – Own work / Wikipedia / CC0

…varför låter ett regn mot taket och fönsterrutorna som någonting meditativt…

tico_24Drip / Wikipedia / CC BY 2.0

…när en droppande kran kan driva en till vansinne?

Om Susanna Holmén Waris

Susanna Holmén Waris, född 1968 i Salo, Finland, civilingenjör från KTH och frilanskonstnär som arbetar inom järnvägen. Bloggen handlar om allt från konst, politik och vetenskap till mode, humor och personliga erfarenheter. Välkommen!
Det här inlägget postades i Okategoriserade och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Droppar

  1. Ulf Holmén skriver:

    Nu ska vi ta förklaringen så vetenskapligt som jag kan beskriva den. Om regnet öser ner blir träffytan i det närmaste oändlig. Du har plåtlister, plåttak, träytor och så vidare. Varje material har sin resonansfrekvens som den svänger i när den träffas och dessa ger upphov till olika toner. Örat som älskar toner uppfattar därför detta som behagligt.
    När däremot en kran läcker gör den ifrån sig på en enda punkt. Detta ger upphov till en monoton ton som i sin tur uppfattas av hjärnan som direkt ”störande”.
    Voila, hjärnan får dig alltså att älska vissa ljud och andra hatar den. Dessutom kan vi lalla ut i doktor Freud-land och förklara det hela med psykologi, men det tar vi en annan gång eftersom det kan bli en anings långrandigt annars.

    • Susanna Varis skriver:

      Regn har en rytm, som du också skriver och för tankarna till musik. Människor uppskattar musik av olika slag, men det finns ju även musik som beroende på de personliga preferenserna kan låta rent plågsam. Jag tycker ändå att det är fascinerande att det entoniga, rytmiska droppandet rätt omgående blir irriterande att lyssna på. Viss monoton musik (dansmusik) kan mycket väl vara lyssningsbart och även njutbart, samt locka till dans och rörelse, men den droppande kranen är enbart irriterande. Rytmen i droppandet borde ju påminna om den berömda rytmen hos moderns hjärta, som det så ofta refereras till som någonting ursprungligt och njutbart och varur själva rytmen och musiken skulle ha sitt ursprung. Regnandet är ju arytmiskt och borde dessutom ge associationer till väta och att bli blöt, alltså inte så positiva tillstånd för ursprungsmänniskan. men nu räcker det med kvasivetenskapliga spekulationer för min del, åtminstone för kvällen…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.