Söndagsutflykt i skärgården del I

I söndags var vi på en underbar utflykt med ångfartyget S/S Mariefred i Stockholms skärgård! Jag gick upp klockan 6.20 på en ledig söndagsmorgon för detta evenemang, men det var det värt, med råge. Turen gick till Värmdö, där vi såg Värmdö kyrka och Lillsved, allt under ledning av kapten Claes Insulander.

Klara Mälarstrand. Foto: Susanna Varis

Stadshuset och Stockholm Waterfront Building, som skapat en del reaktioner. Någon ombord undrade vad det var för stålstaket som reste sig upp där…Foto: Susanna Varis

Långholmen. Foto: Susanna Varis

Under Stockholms broar…Årstabroarna närmare bestämt. Foto: Susanna Varis

Mot skärgården! Foto: Susanna Varis

Framför konversationssalongen. Foto: Ulf Holmén

Foto (beskuren): Ulf Holmén

Mat! Som på ångfartyget Mariefred för vår del betyder ångbåtsbiff…Foto: Ulf Holmén

Foto: Susanna Varis

Den superba ångbåtsbiffen! Vi bokade rätt tid och fick äta i lugn och ro… Foto: Susanna Varis

Vi lägger till vid Kulans ångbåtsbrygga. Foto: Susanna Varis

Värmdö kyrka, eller Skärgårdskatedralen som den kallas. kapten Insulander satte sig framför orgeln och spelade vacker musik för oss. Jag är inte särskilt religiös, men jag har alltid tyckt om kyrkor för konstens och musikens skull. Foton. Susanna Varis

Vapensköldar som bars i processioner över avlidna adelsmän. På de flesta var motiven två hoptvinnade symbolregister, ett för svärdssidan, ett för spinnsidan. Viktigt var att påvisa ridderliga anor från båda sidorna. Släkter som Bagge och Fleming figurerar i Värmdös historia. Foto. Susanna Varis

Den världsliga makten vill som alltid inhämta sin legitimitet från den högre, från gud själv. Från att kungar historiskt ansågs själva vara gudomligheter (exempelvis faraoner eller grekiska kungligheter), gled uppfattningen över till att kungligheterna under t ex barocken, renässansen och upplysningstiden hade fått sin makt från gud. Detta manifesterades i bl a porträttkonsten med olika gudomliga väsen som sträcker sig ned över en kunglighet och räcker denne maktsymboler. Slut på sidospåret. Foto: Susanna Varis

”Kung Olof (kung av Norge, dödad 1030 vid Stiklestad, dyrkad i hela Norden som Sankt Olof) skulle bygga Värmdö kyrka och fick sig anvisad en vacker äng till byggnadsplats, varefter han började arbetet. Men vad han byggde upp på dagen rev trollen ned på natten. Då hittade någon på att man skulle binda två tunga trädstammar efter ett par oxar och köra tills de stannade; där skulle man bygga kyrkan. Så gjordes. Oxarna körde fast i ett kärr och den platsen bestämde man sig för. – Till Olof kom så ett troll och lovade att bygga upp kyrkan i utbyte mot Olofs huvud, om denne kunde gissa trollets namn innan kyrkan var färdig. – En dag när kyrkan var nästan klar, hörde Olof ur ett djupt hål i ett berg någon sjunga: ”Vyss, vyss, dotter min, i morgon kommer Skalle hem med kung Olofs huvud.” Glad blev Olof och skyndade till kyrkan och ropade uppåt kyrkspiran, som trollet höll på att sätta fast: ”Tack ska du ha, Skalle!” och Skalle blev så förskräckt att han ramlade ner och Olof skyndade till och trampade på hans huvud. Inne i kyrkan ser man detta utskuret i trä.”

Sägen hämtad ur kompendiet för kulturresan: Värmdö kyrka och Lillsved. Kulturresa med ångfartyget Mariefred den 18 september 2011.

Altartavlan från senare hälften av 1400-talet av en tysk mästare, Berndt Notke. Samme mästare har även gjort statyn Sankt Göran och Draken, som nu finns i Sorkyrkan. Underbart odjur i högra kanten.

En ensam liten träskulptur. Foto: Susanna Varis

Fler vapensköldar. Två armar som håller upp ett hjärta längst ner…Foto: Susanna Varis

Sakristian; backstage för prästen. Foto: Susanna Varis

Detalj på predikstolen. Foto: Susanna Varis

Madonnafigur i Baggekoret, för släkterna Bagge, Snakenborg m fl. Foto: Susanna Varis

Baggekoret. Foto: Susanna Varis

Flemingska koret. Foto: Susanna Varis

Återigen roliga demoner på högra stranden. Foto: Susanna Varis

Vacker kvinnofigur. Ett helgon kanske? Foto: Susanna Varis

Fortsättning följer i del II…