Tunga skyar hela dagen, så det blev ingen promenad. En liten tripp till affären för att posta The Patch till sin nya ägarinna och inhandla Oatley för en rosantina (pastasås med tomater, grädde eller oatley, vitlök och örter).
Påskriset när det fortfarande var vackert…och som påskkycklingen så hejar jag på Finland ikväll!
Kaoset har brett ut sig på vardagsrumsgolvet igen…
Halva dagen gick sedan åt till kringverksamheter för skapandet, mejl till potentiella annonsörer, fix och tricks med arbetsproverna och dylikt. Men jag hann skapa en liten bagatell också. Det kan hända att den utvecklas till en serie, vem vet hur många fånigheter som letar sig fram från hjärnskrymslena. Det blev en personlig vendetta förklädd till en enkel metafor. Måsar tillhör inte mina favoritfåglar.
Förmodligen fyller den här skränande hopen en funktion i ekosystemet, men speciellt intelligenta eller charmiga är dom inte. Inte nog med att jag fått mina nyputsade fönster besudlade vid ett par tillfällen, jag har haft en renodlad hitchcock-moment med dom flygande jävlarna. En puckad måsmamma hade anlagt sitt bo precis vid kanten av en välanvänd promenadväg längs Södertälje kanal. Två förskräckligt fula måsungar var nu på väg mot stenarna och vattenbrynet och stod nu och vajade vid promenaden. Krakarna flyttar sig ingenstans och förbi måste man ju komma. Jag tassar försiktigt förbi och skyndar på för att komma bort från ungarna och visa måsmamman att jag inte avser dom något ont. Vad händer? Curlingmammamås gör ett kamikazedyk och pickar mig rakt på skallen!!
Jag tycker mycket om fåglar, men måsar är i min bok flygande gangsters.
Av andra, mer konstnärliga anledningar, har jag gått och grunnat på en anti-mås serie med verk, kanske tom en hel anti-mås utställning. ”Fuck the seagulls”…
Pingback: Måsjävlar | Susanna's Crowbar