Hermans på Söder. Foto: Susanna Varis
I torsdags var det så dags för generalrepetitionen av Kocksgatan Revisited, en musikalisk roadtripp som utspelar sig på Söder. Pjäsen baserar sig på Ernst Brunners roman Kocksgatan, är regisserad av Roger Westberg och innehar Per Ragnar i en bärande roll. Dessutom ingår musik av Sulo och Idde Schultz.
Men först skulle vi luncha på Hermans…
Vi tog god tid på oss att njuta av läckerheterna…
Gott och nyttigt värre…Foton: Susanna Varis
Uffe var tyvärr tvungen att arbeta, men nu kunde moderskan följa med för omväxlings skull. Denna gång försvann hon inte heller…
Boulevardteatern på Götgatan är en gemytlig och intim liten kulturinrättning. Foto: Susanna Varis
Kulturmaffian har anlänt…Foto: Karina Ljungdahl/Skugge & Co
Ja, snart är det ju jul…Foto: Susanna Varis
Publik anländer så sakteliga…Foto: Susanna Varis
Gemytligt, som sagt…Foto: Susanna Varis
Idde Schultz och Sulo körde en liten introduktion. Foto: Karina Ljungdahl/Skugge & Co
Foto: Susanna Varis
Schultz och Sulo har kommit ut med ett ”soundtrack” till pjäsen, även den kallad ”Kocksgatan Revisited”. Foto: Karina Ljungdahl/Skugge & Co
Sedan var det mera mingel med vinservering…Foto: Karina Ljungdahl/Skugge & Co
Nu har den lilla teatern fyllts med folk. Foto: Karina Ljungdahl/Skugge & Co
Skugge & Co…foto: Susanna Varis
Mingel…Foto: Karina Ljungdahl/Skugge & Co
Vi hittade en exakt lagom soffa att vila våra gamla ben i under pausen…Foto: Karina Ljungdahl/Skugge & Co
Sedan blev det föreställning. Förutom Schultz och Sulo medverar även Magic Gunnarsson och Henrik Widén. (Jag noterar nu att det inte fanns bilder från själva föreställningen publicerade. Man kanske inte fick fota där och i sådana fall ber jag om ursäkt. Missade det!)Foto: Susanna Varis
KocksgatanRevisited är en pjäs som alltså utspelar sig på Södermalm. Ett antal människors liv och öden flätas samman i en föreställning med musik och Brunners dikter. Ernst Brunners ande har tydligen svävat över arbetet med pjäsen, även om inte allting är granskat och godkänt av honom själv. Föreställningen präglades av ett gemyt och hade ett enkelt, men effektivt koncept med Per Ragnars berättande varvat med de musikaliska inslagen.
När romanen gavs ut 1991, blev omslaget med den kvinnliga bakdelen väldigt diskuterat. Bilden ansågs sexistisk och inom några år hade vi ju den tredje vågen av feminismen för händerna; den genusvetenskapliga. En del explicita scener i boken gjorde sitt för att öka uppståndelsen.
En annan rumpchock från 90-talet. Anna Järphammar gav ansikte åt den sk IKEA-rumpan. Allt sedan dess är rumpchockerna en del av vår vardag, den sista jag minns var tv-kocken Tina i Let´s Dance. Rumpor väcker känslor och är därmed automatiskt bra reklam, om det är bra eller dåligt har jag ingen åsikt om…det finns nog större problem i världen.
Södermalm är i dagens läge en omflyttningsbygd, många av de människor som beskrivs i Brunners roman tillhör en kategori som mer och mer försvinner, flyttar ut, för att ersättas av en resursstarkare, ofta medieinriktad elit. Myten om Södermalm lever dock och frodas, som arbetarklassens stadsdel, där den kulturella medvetenheten och solidariteten hålls högt. Miljömedvetenheten går hand i hand med det nya, upplysta idealet. Nu har inte jag läst boken, men trevligt nog låg den i goodiebagen och det ska bli roligt att se om min bild stämmer. För alla med en vurm för urban närhistoria och goda skrönor, men kanske särskilt en förkärlek för Söder, är Kocksgatan Revisited en självklarhet.
Vi ställer snart ut med Veronica Strandberg på Galleri Kocks och kommer då att få oss en liten skärva av gatans atmosfär. Till sist kan jag bara konstatera att kvällen var underbart trevlig!
Tack till alla sponsorer, vilken trevlig goodiebag! Och tack Linda Skugge för inbjudan! Foto: Susanna Varis
Fler bilder här:
http://www.skuggeco.se/genrepet-av-kocksgatan-revisited-pa-boulevardteatern/
http://www.dn.se/pa-stan/scen/kocksgatan-revisited
http://kulturbloggen.com/?p=43583
Boulevardteatern:
http://www.boulevardteatern.se/index.php?option=com_content&view=article&id=195&Itemid=159
Hmm, kulturmaffian kommer tydligen i alla former och färger nuförtiden. Att södermaffian ser ut som den gör har jag vant mig vid, men i form av två femmes fatal från förorten kommer jag att få lov att vänja mig vid ytterligare en tid innan jag sväljer det. Kulturkonglomeratet har fått två nya ansikten och nu vet vi andra vad vi ska se upp med i framtiden. Ernst Brunneriet har därmed nya devota följeslagare och vi kan se fram emot nya kulturella vällustiga nedsablingar och nerslag i den ankdamm som kallas kultursverige. Jag ser fram emot detta med både fruktan, bävan och fascination och hälsar er välkomna till ankdammen.