Upp vid 04.10. Fixa fram en människoliknande skepnad av liket som uppstod ur sängen, frukost, lönejobb, hem, sova lite, Big Bang Theory och sedan över till det andra fixandet. Som tur var har vi fortfarande ganska gott om folk på lönearbetet, så jag kunde ta ut lite komp för imorgon, den dagen behövs för mera fix och tricks.
Det är mycket nu, som det populära uttrycket på 90-talet (?) löd. Utställningen närmar sig och det är saker som måste fixas. Jag har två – tre idéer till nya tavlor i huvudet, men jag tror att jag inte kommer att hinna framställa någon av dem före det är dags, tyvärr…en är förresten mera av en Curse of the Crows-idé. Jag står inför ett litet dilemma; ska jag ta med alla CotC-verken? En är sedan tidigare bestämd att tas med. Egentligen skulle de ju sparas till vårens utställning. De är nu fem…och får nog följa med som en liten försmak.
Evigt krångel med ramar, är det inte omöjligt att hitta rätt storlek så är tanken med att billigt och enkelt fixa till några själv ett vandringssägen. Jag var jätteglad över de här, hyfsat billiga och snygga ramarna. Jag tänkte spraymåla, blev avrådd av försäljaren på Kreatima och rekommenderad en vanlig färg istället. Bra täckning på en gång och snabbtorkande. Täckningen ser vi på bilden…
…och snabbtorkande var det allt. Den började genast klibba när man var tvungen att blaffa på mera färg för att få täckning. Så det blev vackert skrovligt. Jag är inte jättedålig på att måla, men ramarna ser ut som någon form av dagisprojekt i skrivande stund. Ett tag försökte jag intala att det kan bli en snygg effekt. Mest troligt är att jag får fortsätta fixa. Slipa och måla på. Så enkelt och smidigt. Jag gillar verkligen inte att slösa bort tid på ramar, jag vill ha tid att måla själva verken…
Dagisprojektet. Foton: Susanna Varis
Ett annat fixa-projekt var att inventera verken, ramarna och passepartouerna. Ett tredje att skriva mejl till tidningarna om utställningen. Varpå jag stirrade på denna bild i nästan en och en halv timme:
Pyttemjuk och skitseg. Lika smidigt som att skutta i tjära…Foto: Susanna Varis
För varje ny tipsa oss-länk sätter mitt e-postprogram igång automatiskt. Outlook Express tar god tid på sig i min klena dator. Mycket god. Jag måste byta mitt standard e-postprogram på något sätt…
Nu är klockan 19.45 och ett sk gruppval ska skickas till lönearbetet. Inte mycket tid till skapande, således. Imorgon Stockholm, igen.
Färg och pyttemjuk? Finns det ingen rättvisa här i världen? Hur mycket simpla stresshöjarfaktorer ska en stackars svältande konstnär behöva tåla innan något inombords går sönder?
Mina sympatier och mitt djupa beklagande över dina svårmodsalstrande prövningar. Men hav förtröstan, snart är det utställning och förhoppningsvis ska det innebära mer uppbyggliga aktiviteter som att t ex knyta kontakten med nya devota fans för er båda två.
Jag väntar mig horder av tårögda beundrare… ;-)
Det kommer gråtande fans som lycksaliga skall övervaka och besöka/återbesöka utställningen.
Det ser jag fram emot! ;-)