Foto: DN/Scanpix
I Läroplan för förskolan Lpfö 98 står:
Alla som verkar i förskolan ska hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dessa värden. Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar ska i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.
Så långt kan det sägas att förskolan Egalia agerar enligt läroplanen. Förskolan ska alltså motverka traditionella könsmönster och könsroller. Vad innebär det här i praktiken? Ska man agera om en pojke bär blått eller en flicka rosa? Ska man agera om pojkar vill leka med bilar och flickor med dockor? Om en flicka vill klä sig i prinsesskläder och en pojke i en superhjältekostym? Alldeles uppenbart så. När DN ställer frågan om hur man ska motverka stereotypa könsroller, svarar Kristina Henkel på Egalia:
– Ansvaret ligger på förskolechefen. Enligt diskrimineringslagen ska pedagogerna ha utbildning i likabehandling varje år. Och det finns ett krav på att man ska göra en kartläggning varje år i förskolan för att se vad man behöver arbeta med, som att bryta barnens könsuppdelade lekar. Men det som saknas är resultat och uppföljning.
Det handlar alltså t ex om att bryta barnens könsuppdelade lekar. (!).
Hur det här är förenligt med de i Lpfö nämnda grundläggande värderingarna som inkluderar individens frihet och integritet, samt målsättningen:
Förskolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Varje barn ska ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningarna. Delaktighet och tilltro till den egna förmågan ska på så vis grundläggas och växa.
är höljt i dunkel.
Givetvis är ambitionen att ingen ska hindras av traditionella könsmönster eller -roller utmärkt, men är verkligen införandet av en motsatt norm vettig? Jag anser att formuleringen ”förskolan ska motverka traditionella könsnormer och könsroller” är olycklig och minst lika normerande som det den försöker förhindra.
På DN är man bekymrad över att vart tredje förskola missar jämställdhetsmålen… :
http://www.dn.se/nyheter/sverige/var-tredje-forskola-missar-jamstalldhetsmalen
Det handlar om några ideologiskt styrda genusforskare som inbillar sig att om pojkar och flickor får välja fritt kommer dom alltid att välja likadant. Så länge pojkar och flickor leker lite olika så är det ett bevis i sig på att dom har påverkats av en ondskefull begränsande norm.
Jag undrar alltid stilla vad dom har för vetenskapliga belägg för det påståendet?
Jag är tveksam till att ens kalla genusvetenskap för en vetenskap. Det handlar i grunden om ideologistyrd forskning, vars teorier, analyser, metoder och slutsatser ofta lämnar övrigt att önska. Feministisk vetenskapsteori förkastar ju den traditionella vetenskapen (inklusive dess metoder), eftersom den övervägande är skapad av män (vilken intellektuellt slipad argumentering, eller hur?).
Roligt är också det här tvärsäkra tjafset om att pronomen som han och hon begränsar oss som vissa genusforskare hävdar. Vad har dom för empiriskt underlag för det om man får fråga? I Iran och Turkiet är visst personliga pronomen könsneutrala, har dom länderna blivit mer jämställda för det?
Nej, jag skulle inte tro det. Att införa ett könsneutralt pronomen som ”hen” i ett språk som grundar sig på femininum och maskulinum är krystat och uppfattas fö inte i dagsläget som neutralt. Hen är värdeladdat och en markering som står för en viss ståndpunkt i könsrollsdebatten eller en markering om att man är könsöverskridande. Jag vet inte heller hur ännu mera likformighet på ytan skulle öka respekten för människors olikheter.
Att släppa in genusvetare i skolan och styra dess innehåll på ett sådant sätt att det kan sägas vara de som sätter agendan, är som att sätta kärnvapen-missiler i händerna på Talibaner. Denna ideologi, för vetenskap är det inte utan det är en ideologi maskerad till vetenskap (jag vet inte ens om det är maskerat om jag ska vara ärlig), är något av det sjukaste av företeelser som existerar idag. Dess grund är tron om att människor dvs barn, ska uppfostras till att ändra sitt egna beteendemönster. Bara där har vi alltså inskränkningar av den individuella friheten och friheten att själv och opåverkad få göra sina egna val. Det är med andra ord en totalitär tankegång som står bakom.
Vi har vidare en innästling i skola och förskola därför att det är där man återfinner lätta offer för det totalitära tänkandet dvs barn. Det är nämligen så att barn inte kan skilja mellan propaganda och en objektiv sanning, de är därmed lätta offer för denna hjärntvätt. Barn litar på förebilder som sina ledstjärnor och dessa är föräldrar men också personal på dagis och i skola. ”Belöningen” för denna tillit blir alltså en genomtänkt agenda där påverkan inte är främmande för de som ligger bakom. En djupt omoralisk och farlig cocktail med andra ord där stat, kommun och andra intressenter godtroget sväljer dessa utlagda krokar med hull och hår. Bara i Sverige kan man vara så här naiv och det är skrämmande att man faktiskt är beredd att gå så här långt.