Bitches Made In Hell, water color 2011. Susanna Varis.
Bläddrar på nätet och ramlar över den här artikeln, som jag minns att jag skummade igenom när den publicerades för någon vecka sedan, men aldrig hann blogga om:
http://www.dn.se/kultur-noje/svensk-skrack-i-ropet
Jag kan bara konstatera att min Curse of the Crows låg helt rätt i tiden om man ska tro på artikeln. Jag blev också tillfrågad om varför skräck i intervjun med Ruotsinsuomalainen och svarade någonting i stil med att det är något som intresserar människor. Mörkret. Samtidigt är det ett sätt att lära sig mera om sig själv och om andra människor. Rädslor grundar sig ofta på okunskap och något som är främmande, nyckelord för många de debatter och händelser som färgat det allmänna medvetandet under den senaste tiden. Skräck, oro och ångest leder också ofta till någon form av utveckling. Dessutom tror jag att förnekelsen av det mörka som finns inom alla oss är farlig. Invaggas man i tron att man aldrig kan begå en ond handling, oavsett de yttre omständigheterna, är risken för att just göra detta än större.
Ju tryggare vi blir, desto större blir behovet av skräck. Vi måste konstant påminnas om att vi är dödliga och att vår primära uppgift är att överleva, vilket också skräck handlar om. Tittar man på en skräckfilm så är samma tema det grundläggande igen och igen. Man skulle kunna säga att det är universellt för all skräck som den ser ut idag.
Det okända som ett hot är nästa bärande tema. Ett tema som går hand i hand med det första.