Stella Fare
Med det säkerhetstänk som cyklisterna uppvisar ovan jord i Stockholm skulle jag inte direkt rekommendera att överföra problematiken under jord och in i tunnelbanetrafiken.
http://www.dn.se/sthlm/facit-efter-insatsveckan-1000-aggressiva-forare
Cyklar förekommer på pendeltågen idag och där kan man varje dag beskåda människor som cyklar på plattformar (inte bara tomma och breda sådana), cyklar in i tåg, cyklar in på stationer, cyklar i vådlig hastighet, utan att bekymra sig om att utrymmet på en plattform (där det för övrigt är förbjudet att cykla) är begränsat och att ett tåg när som helst kan komma (inga marginaler för misstag). Samma gäller för övrigt skateboard och sparkcykel; förbjudet att använda på plattformar.
Självklart sköter sig en stor del av både bilister, cyklister och gångtrafikanter, men de är de som inte sköter sig som dels märks och dels kan ställa till med olyckor även för andra än sig själva.
Stella Fare går i dagens DN ut med ambitionen att få in cyklarna i tunnelbanan och på ännu fler pendeltåg. Visst, cykling är miljövänligt och bra, men har fru Fare någon uppfattning om hur säkerheten i tågtrafiken bör se ut? Hur föreslår fru Fare att man till exempel löser en evakueringssituation, där det kan vara mörkt, kanske rökfyllt, där det kanske saknas en plattform utanför, om vagnarna är igenproppade med cyklar kors och tvärs? Känner fru Fare till att man t ex inte på många håll får förvara skrymmande saker i trapphus eftersom räddningspersonal och människor måste kunna komma fram i en nödsituation? Desto viktigare under jord och i ett tunnelbane- eller pendeltåg.
Om cyklar ska tillåtas på tunnelbanan och på fler pendeltåg måste stationer, uppgångar och tågvagnar vara anpassade för detta. Det skulle på många håll krävas en fullständig ombyggnad av stationsmiljön. Om man är beredd att göra dessa investeringar, så visst, gärna för mig.
Dagens artikel finns inte på nätet, men jag fann en annan, äldre på samma tema:
http://www.dn.se/sthlm/krav-pa-plats-for-cykel-nar-sl-koper-nya-t-banevagnar
Säkerheten är tydligen bara ett svepskäl, enligt Fare.
signalerna är tydliga… stress.
ta ett djupt andetag. nuu… :)
Kalla Stella Fare för det hon egentligen är, Stella Fara. Hon tänker sig alltså att i PK-politikens namn utsätta alla och envar för livsfara bara för att göra sig populär hos en liten men mäktig grupp som lobbat riktigt bra men är lika tokvridna i huvudet för det. De kallas för cyklister för övrigt. Att hon numer är med i folkpartiet är inte underligt. Hon blev utslängd ur Stockholmspartiet för sina fullständigt galna cykelbanor som gick mitt i värsta innerstadstrafiken, hon blev avsatt som ordförande för svenska cykelsällskapet för den något udda ledarstil ingen ville ha och nu plockas den fallna manteln upp av ett parti i desperat behov av en sakfråga man kan profilera sig med i brist på andra.
Ur ett säkerhetsperspektiv är hennes idéer direkt farliga för alla andra utom cyklister. Kanske borde folkpartiet Stockholm ta och hejda Stella Fara innan hon utsätter alla andra för samma sak som hon heter.
…och så ett till. Nuu… :)
…Och så ser hon så söt ut på foto… Få se nu… folkpartiet… är det Jan Björklunds parti?
Ja, just det, det är det. Förut var hon partiledare för Stockholmspartiet, vilket var i en vågmästarroll.
Har hon hela Stockholm på fötterna?
Cykelmaffian är en ganska högljudd och stark grupp i Stockholm, så åtminstone dem har hon nog på sin sida. Sedan vet jag inte, DN:s kulturdel och Stockholm-del är mer eller mindre lokalblad för journalistkåren på Södermalm och där är sådant här poppis.
Så det är tvåhjulingarna mot järn vägens folk?
…Som får hjälpa folk upp när de förra har passerat…?
Fy Fare! …Roadbumps?
Hon vill vinna populistiska poäng genom att tillåta cyklar överallt i kollektivtrafiken. Detta dessutom genom att på ett totalt oseriöst sätt låtsas som att inga säkerhetsrisker finns (SL:s svepskäl). Hon borde också komma på studiebesök i verkligheten någon gång för att se hur cyklister beter sig. Det beteendet vill jag inte ha nere i tunnelbanan eller på obegränsat på pendeltåg. Så: ombyggnader av alla stationer och uppgångar, nya vagnar med plats för cyklar och den dagen då stockholmscyklister börjar ta hänsyn till andra än sig själva och lär sig elementärt säkerhetstänk, då kan jag gå med på cyklar i t-bana.
Jag förstår det väl från arbete/ansvar perspektiv. Och alla har vi ju upplevt politiker eller andra som sitter på positioner där de hörs och kan driva igenom förslag som låter bra och ser bra ut på papper på något kontor men som de som befinner sig på plats vet inte kommer att fungera i praktiken.
Ibland vet man i förväg, av arbetslivserfarenhet, det ”know how” man får på plats med tiden, vad som kommer att ”braka samman” som ett mindre genomtänkt projekt eller dito förändring/omorganisation. I verkligheten följer ju allt minsta motståndets lag – och man måste anpassa sig efter de realiteterna för en fungerande verksamhet. Vackra tankar kan fungera ett tag med mycket uppbackning och extra resurser runt och omkring, men sen faller de tillbaka i minsta motstånd, i bekvämlighet. Kan man cykla hela vägen in i tunnelbanetåget – då kommer det finnas de som gör det. Hur många regler och skyltar man än satt upp på vägen. Och kör de på någon, så ber de om ursäkt efteråt, vilket inte hjälper den som drabbats.
Jag ogillar också och blir ofta irriterad över människor – de tycks alltid dyka upp i tidningar och nyheter – som tycker ”allt är möjligt” och drar igång stora apparater för att propagera för saker som realistiskt är hopplösa/omöjliga och som det många gånger inte ens funnits ett behov av eller efterfrågan efter förrän man skapat de förväntningarna. Tanken har blivit ”trend”…
So… no disrespect – och bra med lite ansvarskännande på plats! :)
Just precis!