Igår besökte vi Nationalmuseum och två av de pågående utställningarna; Passioner samt Ljus och Mörker.
Turistigt foto från Kungsträdgården. Med våra kameror smälter vi väl in i turisthorden och blev tilltalade på engelska på Nationalmuséets restaurang…
Mästaren till Katarinalegenden, Madonna med Barn. 1400-tal. Jesusbarn har en tendens att se väldigt bisarra ut av någon anledning på äldre målningar…denne var relativt normal, men med märkligt långa tår. Jag älskar detaljerna i växtligheten och tygerna. Färgerna och skirheten är betagande. Känslor kan, som bekant, förmedlas även med kroppsspråk och på flera ”madonna med barnet”-målningar fanns till exempel uttrycksfulla tår.
Akseli Gallén-Kallela, Konstnärens Mor. Finskt!
Antonio Novelli, Maria Magdalena
Ville Vallgren, Klagan. 1896. Finskt, återigen. Fantastisk känsla i denna lilla skulptur…
Laokoon-gruppen, jag och Cranach. Spegelväggen finns där, gissningsvis för att betraktaren ska plötsligt kunna se sig själv och sitt eget uttryck/känsla.
Foto: Ulf Holmén
Förmänskligandet av djur är på intet vis ett nytt fenomen…en apa som…hmm, konstnär. För att gestalta mänskliga känslor har man tagit hjälp av djuren. Det som är onaturligt för djuret, att uttrycka känslor på ett mänskligt vis, blir för oss mera synligt när det just appliceras på djuret.
En ilsken och elak man…
Jag missade att anteckna vad detta var för något…
Frenologin, en ideologibestänkt ”vetenskap” vars tid redan är ute…
Gestaltning av mentalsjukas känslor…
Neurologisk forskning från förr…
Den gamla skåpmaten med kvinnliga mentalpatienter och deras ”onaturliga” känslor…
Gipsavgjutningar av påstått avrättade människors huvuden från Tekniska skolan (föregångare till Konstfack).
En av Messerscmidts märkliga byster, så kallade Charakterköpfe, med allehanda känslouttryck. Hela uppsättningen finns på Belvedere i Wien och är både bisarr och fascinerande, men också mycket naturtrogen återgivning av de ofta starka känslouttrycken. Foto: Ulf Holmén
Inte riktigt det välkända Skriet…snarare en känsla av stunden strax innan. Är det mannen på bilden som slänger sin hatt och sedan bryter ut i det berömda Skriet? Edward Munch
De två männen till vänster finns ju i bakgrunden på båda versionerna…
Tony Ousler, Caricature. Mycket bisarrt.
Charlie White, Tate – LeBianca. Tre av Charles Mansons adepter i hans ”family” vid rättegången. Scenen är konstruerad med skådespelare.
Hur man som skådespelare gestaltar känslor med hjälp av händerna…
Lundberg, Stranden och Vågen
Inte så bra bild på en Rembrandt. Jag har lärt mig att uppskatta Rembrandt mer och mer, många av hans verk är betagande på ett sätt som man inte så ofta stöter på. Självporträttet på Kunsthistorische i Wien var riktigt svår att slita sig ifrån, det kändes om mannen stirrade rakt ut från tavlan och såg mig.
Lite energi-intag i form av den fabulösa buffén, som denna dag var lite extra guldkantig med himmelsk lasagne, rödbetor och getost och sparris bland annat…
Nu blev jag hungrig…fortsättning följer i nästa inlägg…
Recensioner:
http://www.svd.se/kultur/konst/forodande-okansligt_6941989.svd
En suverän utställning fritt berättad i suveräna fotografier. Underbart är kort, men här fanns en hel del att hugga tänderna i.