Uffe köpte denna, underbara skräckisdocka till mig på Ballongspecialisten (hette det så?) på Sveavägen…
En extra timme inatt, men jag vaknade 10.30 till klockan likväl. Djupt inne i en märklig dröm skapad av helgens skräckfilmer och godisätande. Det har varit en mycket lyckad halloween-helg hittills. Igår besökte vi åter huvudstaden för att se ett par utställningar på Nationalmuseum (och inte minst äta på Atrium).
På utställningen Det Moderna Livet…
Små karikatyrstatyetter på franska 1800-talspolitiker. En av de avbildade hette Gulzot…(tihi)
Naken, läsande kvinna. Hur ofta hänger man runt i vardagsrummet naken och läser? Något krystad anledning till nakenstudie…
Vackra föremål fanns det gott om…
Det här vackra art nouveau-skåpet skulle jag inte tacka nej till…
Utställningen hade trängt in en liten avdelning av den fasta utställningen i ett hörn; miniatyrsamlingar.
Vackra miniatyrer och målarverktyg, men dessa hörde nog, som sagt, inte till utställningen Det Moderna Livet…
Operasångerskan Jenny Lind hade ett eget, vackert inrett rum…
Jenny Lind
Jenny Lind
Som den kråkfågel jag är (Varis = kråka), tycker jag om allt som skiner, blänker och glittrar… :)
Jennys ordnar och andra utmärkelser…
Kejsarinnan Josephine av Frankrike i Jenny Lind-rummet
Jenny med sin syster Anna
1800-talet, sekelskiftet och 1900-talets början var mycket estetiska epoker…
En krigsgudinna (!) på vägen ut…
Efter maten såg vi också utställningen Stolthet och Fördom, om kvinnliga 1800-talskonstnärer. En omfattande utställning med framför allt porträtt, men även en del landskap i olika tekniker. Även svenska, kvinnliga kungligheter fanns representerade som upphovskvinnor…
Detaljer om bilderna ovan och utställningen finns här:
http://www.nationalmuseum.se/sv/Utstallningar/Aktuella-utstallningar/Stolthet-och-fordom1/
Visst var det intressant att ta del av hur villkoren såg ut för kvinnliga konstnärer för något sekel sedan, att t ex franska, kvinnliga konstnärer förbjöds att ta del av konstnärlig utbildning efter (!) franska revolutionen. Numera finns inte dessa hinder kvar, mycket tack vare en feministisk kamp men även samhällsförändringarna som pågått under tiden efter denna. Utbildning, upplysning och kunskap är de bästa, men ändå inte alltid tillräckliga, vapnen mot inskränkthet och fördomar. Men gårdagens värld och fördomar kan inte tas som intäkt för politiken idag. Feminismen av idag har ju tyvärr fallit i samma fålla som alla de krafter som verkade mot kvinnors möjligheter förr; man anser att kvinnor inte kan av egen kraft (eftersom man menar att specialsatsningar och kvoteringar behövs för att kvinnor ska ta sig fram).
Bild från Aftonbladet. Elisabeth Vigée-Lebrun, ”Baronessan Bonne-Marie-Joséphine-Gabrielle Bernard de Boulainvilliers, g. De Crussol-Florensac”, 1785, olja på trä.
Andra artiklar:
http://www.svd.se/kultur/konst/rik-bild-av-stolta-kvinnor_7531840.svd
http://www.aftonbladet.se/kultur/konst/article15607532.ab
http://www.expressen.se/kultur/stolthet-och-fordom-nationalmuseum/
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=478&artikel=5292662
Pass upp! Vad fel det kan bli att brista ut i ett spontant ”tihi” (bild 3).
Det var väl veckans lärdom från Birgitta Stenberg:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5323597&play=4221332&playtype=Ljudklipp
Gillar dina bilder. Särskilt inomhusbilderna.
Tycker själv att jag har en mkt bra normalzoom med bra ljusstyrka men inte blir mina inomhusbilder lika bra;(. Använder du ngt ”tilläggsljus”? Det ser inte ut så iallafall.
Vilket format fotar du i?
Inget alls fel med varken spontana eller semi-spontana tihin. ”Behaga dem som förtrycker…”, det onda patriarkatet lever i högsta grad hos Stenberg. Sur, tvär och kanske till och med otvättad, är det vägen till framgång i livet enligt Stenberg? Att vara kvinna, vänstersympatisör och inhysa hjärnspöken om patriarkat i dessa dagar, när vänstern precis är i färd med att kväva möjligheterna till all form av näringsverksamhet i kvinnodominerade branscher (den sk välfärden) går inte ihop med annat än en mycket förvrängd verklighetsuppfattning. ”Pengarna ska gå till verksamheten.” Visst, men varför får då överhuvudtaget några skattekronor gå till några vinster någonstans? Samma skattekronor skulle väl också kunna användas till ”dem som bäst behöver dem”? Dvs, varför tillåts vinster i t ex byggbolag som utför uppdrag finansierade med skattemedel? Övervinsterna där kunde väl också användas till skolan eller vården? Kan det handla om att vänstern inte för allt i världen vill släppa de kvinnodominerade näringarna fria, det är ju bättre att ha ett lojalt röstboskap som har en enda arbetsgivare att välja på (lönerna kan hållas nere och deltid kan göras till norm, så att dessa blir bidragsberoende och lägger fortsatt sin röst på bidragspartierna till vänster). Ett sidospår, men det här med patriarkat är ett lagom abstrakt och bekvämt begrepp att använda när man inte vill veta hur det egentligen ligger till.
Tack! Jag använder inget tilläggsljus, men däremot brukar jag köra ”autoadjust” i programmet IrfanView på dator på många bilder. Jag ska köpa en bättre blixt dock, så fort jag får pengar över. Vad menar du med format?
Med format menar jag om du sparar filerna i raw (ej komprimerande) format eller ngt annat komprimerande format t.ex. jpeg.
Mycket kort så ökar möjligheterna att ändra, rädda eller allmänt fippla med bilderna om du från början sparar i raw. Du kan t.ex. ändra vitbalans + en del andra saker utan att ”förstöra” bilden. Någon annan kan förklara det här bättre…
Funkar uppenbarligen ypperligt för dig!
Delvis skrämmande läsning i dagens DN var:
http://www.dn.se/kultur-noje/fittstimmarna-som-tog-over
”Fittstimmarna som tog över”! Det är ju inte direkt som att dom är utan röst i mediebruset. Tänk om de kunde se sitt eget ”apex fallacy”, vad har en städerska på Scania, ett vårdbiträde på Sös eller Konsumkassörskan gemensamt med dessa ”mediafeminister”?
Någon av ”fittstimmarna” listar just Birgitta Stenberg som ett feministiskt föredöme.
Jag ryser…
Jaha, ok, bilderna sparas kanske automatiskt i raw när jag laddar in dem, men sedan sparar jag dem separat i antingen jpeg (om jag ska ha dem på fb eller bloggen) eller i png (om de ska bli t ex bildfiler med konstverk som ska tryckas upp).
Ja, jag läste det där imorse. Marit Bergman tyckte att Stenberg var en förebild. Skrämmande är ordet. Vissa andra verkade dock ha kommit lite längre i sina tankegångar efter alla dessa år, som tur är.
Ja men du har ju koll på det där med format!
Typiskt var att de som gått ”riktiga” vetenskapliga utbildningar senare eller de som mött verkligheten i form av att ha fött barn tycktes ha veknat betydligt i sin radikalfeministiska övertygelse.
Alla utom Linda.
Ja, jo, format på det sättet. Jag var bara lite osäker på om du menade någonting annat.
Jo, rättsläkaren där hade den mest nyanserade bilden (och som du säger, även en del som fött barn) och det är ju talande. Ja, Linda är ofta kärringen mot strömmen. Nyligen var ju hon inte feminist längre. Hon är däremot någonting så ovanligt som höger och feminist i kulturkretsar, vilket inte alls är populärt. Jag tycker om henne eftersom hon går sin egen väg, men jag delar inte hennes åsikter om feminism.
Pingback: La Belle Stuart | Susanna's Crowbar