En katolsk kyrkoherde, Zbigniew Golebiewski, ondgör sig över årets julkalender och ett inslag där barn leker anden i glaset:
”– Som troende kristen tycker jag att ”anden i glaset” är den dummaste leken barn kan hålla på med. Med tanke på att den kan få mycket allvarliga konsekvenser för människans andliga och psykologiska välbefinnande. Det enda jag vill är att uppmärksamma föräldrar om att vara med när barnen se detta och förklara. ”Anden i glaset” kan vara inkörsporten till spiritism och allt det ockulta.”
Andars existens har hittills aldrig kunnat bevisas vetenskapligt. Vad som däremot har kunnat beläggas är att ett för djupt engagemang i organiserad religion har kunnat leda till våld, död och terrorism. Frågan är vad man ska varna barnen för?
Däremot anser jag att det är märkligt att man kräver en total avsaknad av gud vid skolavslutningar i kyrkor. Vad har man i så fall i en kyrka att göra? Varför håller man inte avslutningen i stadshuset eller folkets hus om man vill ha en fullständigt sekulär ceremoni? Ingen ska tvingas till bön eller trosbekännelse, men kyrkor är per definition religiösa byggnader om man inte avhelgat (dekonsekrerat) dem.
Anden i glaset är väl få som inte har provat? Själv hade jag mycket roligt i min ungdom åt svaren jag gav :)
Det som förvånar mig är, att om man nu tror på andar, vilket då denna ”troende kristen” gör, är att man tycks tro att det krävs speciella ritualer (som att man måste hålla ett finger bara någon centimeter över glaset) för att få andar att ”tala”.
Om man nu hade haft möjlighet att kommunicera med andar så skulle de ”orka” flytta glaset utan fingrar på den. Eller vet inte eventuella gudar och andeväsen hur det mänskliga psyket fungerar?
Jag var bara oerhört frustrerad av att inget glas någonsin rörde sig. Inga spöken erfor jag någonsin heller, trots ihärdiga försök… :)
Medier, kristallgummor och kyrkans män, alla tror de väl på andar i en eller annan form. Hur man bäst talar med andarna har jag ingen som helst aning, hittills har väl ingen på ett vetenskapligt verifierbart sätt gjort detta. Men håller man sig till trons domäner så uppenbarade sig gud fordom till exempel i en brinnande buske och mestadels som en röst från himlen. Sedan har vi alla dessa helgonförklarade individer som på ett eller annat sätt råkat ut för hela uppenbarelser. Moderna kristallgummor kan hej vilt blanda jordgudinnan Gaia och Jesus i sina samtal med allehanda ting, men den kristna gudens son Jesus tycks numera föredra att visa sig på rostade brödskivor, chips och andra, ofta ohälsosamma, matprodukter (ett inlägg om det här: http://www.susannavaris.com/blogg/2012/01/mirakelmat/). Vad det betyder har jag ingen aning om… :)