Björktavlan, en typisk representant för annan konst…
Jag söker egentligen på skräckkonst och ramlar in på vad som visar sig vara en form av nordisk tolkning av begreppet lowbrow, här hos Postfuturistiska sällskapet som använder begreppet annan konst. Man skriver på sin hemsida att annan konst kan betyda många olika saker;
”Det kan handla om den vardagskonst vi lärt oss att inte se som konst, ofta den konst vi lite svepande brukar kalla ”folklig konst” med däri inbegripna särlingar och minoriteter, såväl sociala som etniska.”
”Det finns olika sorters konst, alla med sina uttrycksmedel och alla med utövare som mer eller mindre väl lyckas i sitt uppsåt. Men alla sorters konst visas inte på konsthallar eller blir omskrivna på kultursidor. Man får rikta blicken mot helt andra platser om man vill se en annan sorts konst, en konst som funnits där hela tiden, men inte varit synlig.”
Från Collection de l`art Brut i Lausanne, Schweitz.
Museum för Annan Konst vill:
”…verka för en inkluderande kultur som är öppen för olika sätt att se och gestalta. En kultur som förmår bejaka det Andra; det olikartade, komplexa, ambivalenta, individuella, simpla, förföriska, folkliga, vulgära, lustfyllda, humoristiska, fula och subjektiva.”
”…uppmuntra till samtal mellan de många olika estetiska uppfattningar som råder i vårt samhälle. Vi vill visa föremål som vi uppfattar som flerbottnade och möjliga att tolka på flera plan, objekt som ofta tillverkats utan uppsåt att göra konst men ändå blir konst. Verk som ofta utgår mer från en känsla, en passion, än från ett ”kunnande”.”
Alldeles tydligt går denna ”annan konst” att införliva under begreppet lowbrow, men det tycks ha en något snävare mening i att enbart behandla den slags konst som inte återfinns på gallerier eller är kommersiell, något som en stor del av lowbrow-konsten ändå är:
”Det är lätt att förledas till att tro att dessa objekt är utan värde. För saker utan status blir osynliga. För att synas kräver de respekt. En av tyngdpunkterna i museets samlingar kommer därför att ligga i de anonyma och icke kommersiella objekt som är lättare att hitta på loppmarknader än på gallerier och museets besökare kommer att utsättas för objekt utan vägledande namnskyltar, prislappar och mytologier.”
Bild från Postfuturistiska sällskapets hemsida
Hur hamnade jag då här? Intressant nog kallades den dåliga konst, som man under 30-talet i Tyskland ville rensa ut och där benämnde för Entartete Kunst, i Sverige för skräckkonst:
Från Postfuturistiska sällskapets hemsida Annan Konst. Här återfinns en intressant artikel i Svenska Dagbladet på samma tema.
Dålig och/eller folklig konst kallades alltså för skräckkonst av 30-talets sociala ingenjörer. Samma förakt för det folkliga har väl funnits i alla tider, allehanda eliter har velat skilja ut sig från den stora massan bland annat genom att hylla det smala och kanske svårbegripliga. Uppfattningen om vad som är god konst skiftar under tidsepokerna, det som var fint igår, behöver nödvändigtvis inte vara det idag. Därför blir begreppet lowbrow också töjbart och skiftar med tiden. Det är dock ett nytt begrepp och existerade inte egentligen före 2006, men man skulle nog kunna kalla vilken som helst konst som inte är innefattad av den aktuella tidens finhetsideal för lowbrow.
Fiskargubben, en av de mest kända representanterna för hötorgskonst tillsammans med Gråtande barn och Zigenarflickan.
Ferdinand von Wrights målning Orrspel, en av de mest reproducerade motiven I Finland och ett uttryck för ”folkligt dålig smak” i landet.
Hur drar man då gränsen till konst som inte omfamnas av konstetablissemanget? Räcker det med att man får ställa ut på ett etablerat galleri för att räknas som omfamnad av tidens konstetablissemang? Räcker det med att konstnären har en konstutbildning? Är begreppet lowbrow kopplat till verkets kvalitet? Jag har inga svar på detta, men jag hoppas att jag blir klokare under min utredning.
Jag antar dock att det följer kriterierna för vad som räknas som konst rent allmänt. Det som uppmärksammas och erkänns av konstvärldens institutioner räknas om god konst, allt annat som icke-konst och/eller dålig konst. Men åtminstone hos mig själv och även hos en del andra lowbrow-konstnärer finns heller ingen uttalad ambition att få ett erkännande från etablissemanget. En del av poängen är just att vara en outsider.
Erkki Pirtolas filmer om samtida folklig konst i Finland
Bra skrivet om ”lowbrow” och annorlunda konst. Följer det med intresse.
Tack! Vad roligt att du tyckte om det! Ja, det kommer mera. :)
Pingback: Vårsalongen 2013 på Liljevalchs | Börjes konstblogg
Hej Susanna !
Vet du något om tavlan som F v Wrights målat ? Finns det många reproduktioner av den , har en likadan i min samling men vet inte nåt värde på den ??
// Johnny
Originalet finns på Ateneum i Helsingfors och skulle troligen vara värt en slant. Reproduktioner finns det av alla de slag; korssygn, målningar och tryckta reproduktioner. ”Orrspel” är det mest kopierade konstverket i Finland. Jag kan tänka mig att en väl utförd kopia kan möjligen säljas för ett antal tusenlappar (kanske tom tiotusentals kronor, om den är mycket välgjord), men korsstygnen och de tryckta varianterna är troligen inte värda mycket. Som alltid handlar det ju om att hitta rätt köpare.
Ett ex av ”orrspelet” såg jag på en restaurang i Linköping, det var då jag tänkte på min som enligt faximilen är den daterad 1946, men den på restaurangen var daterad 1952 ?
Har du nåt mer ”kött på benen” som man kan se värde på olika prylar tex mynt…..på nätet ?
// Johnny
Njäeh, jag kan inte påstå att jag är någon expert på värdering. Vet faktiskt inte om det finns sajter där man kan värdera saker…det kanske det gör.