Tyvärr verkar inte ens mina ingenjörskollegor kunna räkna när det gäller jämställdhet; det senaste exemplet på diskriminering står teknikkonsultföretaget Sweco för. Det verkar tydligt och klart hända någonting med tänkande människor när det kommer till frågan om jämställdhet och jag kan inte finna någon annan förklaring än den massiva påverkan som den feministiska propagandan har haft under de senaste decennierna. Dagligen matas vi med att kvinnor är diskriminerade, förfördelade, förtryckta och behöver ”lyftas upp” och ”släppas fram”. Vem denna inställning är mest diskriminerade mot torde vara uppenbart: kvinnorna själva.
I dagens exempel beskrivs företaget Sweco arbeta hårt för ”jämställdhet”:
”Arbetet för en mer jämställd verksamhet har pågått i tio år. I botten ligger vetskapen om att det föder en annan dynamik, som gör verksamheten mer lönsam. En tredjedel av bolagets 3 400 anställda i Sverige är i dag kvinnor, och 28 procent av cheferna: fem av nio affärschefer, en rad stabschefer och gruppchefer, och högsta Sverigechefen, vd Åsa Bergman. Swecokoncernens styrelse består av fyra kvinnor och fyra män – detta i teknikbranschen, som av tradition är mansdominerad.”
En blandning av olika slags människor kan nog vara positivt för vilket företag som helst, men det konstiga kommer i nästa resonemang:
”Åsa Bergman, som själv haft olika chefsjobb inom Sweco i tolv år, är stolt – om ännu inte 100 procent nöjd:
– Än har vi ju inte nått vårt mål 50 procent kvinnliga anställda och chefer, men med tanke på att kvinnorna i dag utgör bara lite drygt 20 procent av de civilingenjörer och högskoleingenjör som varje år lämnar utbildningen så har vi ändå lyckats ganska bra.”
Bergman, ponera att skickligheten som ingenjör fördelar sig likformigt enligt en normalfördelning hos de båda grupperna manliga – respektive kvinnliga ingenjörer. Vilken grupp blir diskriminerad om du eftersträvar en 50/50-fördelning när underlaget består av 20 % kvinnor och 80 % män (om du samtidigt inte nöjer dig med lägre nivå av skicklighet hos någon av grupperna)? Särskilt om alla företag i branschen skulle resonera likadant?
Men, som det alltmer verkar i de moderna resonemangen kring ”jämställdhet”: 50/50- fördelning av kvinnor och män inom alla sektorer i samhället ses som definition på jämställdhet, oavsett hur människors preferenser ser ut. Det handlar inte om lika förutsättningar längre, det handlar om lika utfall. På Sweco har man redan en överrepresentation av kvinnor i förhållande till hur underlaget ser ut (alltså har man med största sannolikhet diskriminerat ett antal manliga sökanden), men man är inte 100 % nöjd.
Från SCB:s hemsida
”Det handlar inte om kvotering, påpekar hon. Kompetensen är helt avgörande. Knepet är att bädda för att det ska finnas tillräckligt med kompetenta kvinnor – och män – att välja bland. När nya chefer ska tillsättas eller nya chefsprogram startas så ska könsfördelningen bland kandidater/programdeltagare vara allra minst 40–60, helst närmare 50/50. Annars försöker ledningen se till att det blir så.”
Om underlaget för rekrytering är 20 % kvinnor och 80 % män och förutsättningarna är som beskrivits ovan så är det kvotering och därmed diskriminering av män.
Med tanke på att det är underskott på ingenjörer i de flesta sektorer, så kommer de inte att ha råd med bortsållning pga kön. De blir tvungna att ta vad de får, oavsett om det är en kvinna eller en man.
Då blir nog diskrimineringen mot män som uppenbarligen pågått här bara ännu mera uppenbar…
Nu jobbar jag inom IT så jag är nog inte så intressant av Sweco men skulle det komma ett erbjudande skulle jag tacka nej med hänvisning till detta.
Det finns väldigt duktiga kvinnliga ingenjörer. Men om Sweco skall uppnå 50/50 så kan de endast göra det på två sätt:
1) Medvetet välja en sökande med sämre kvalifikationer men med rätt kön.
2) Betala sökande med rätt kvalifikationer och kön bättre betalt än konkurrenterna.
Det senare har jag själv råkat ut för för ett antal år sedan, arbetsgivaren betalade 25% mer i lön till en kvinnlig de köpte över trots att de inte ställde samma krav på henne som oss andra. . När några av oss fick reda på det hotade vi med att säga upp oss. Under stora protester höjdes vår lön, de hade inte råd att tappa oss. Men kraven på oss ändrades inte.
Där ser man vad den sk ”jämställdhetsmedvetenheten” och definitionen av jämställdhet som en 50/50-fördelning kan leda till.
Och dessutom, ju mer överrepresenterade en del företag blir med kvinnliga ingenjörer, desto mer mansdominerade blir ju övriga företag, men det var kanske så feminismen ville ha det, separata kvinno- och mansföretag :)
Nej, jag menar det, alla företag kan inte resonera likadant om det ska gå ihop och dessutom kommer man att konsekvent diskriminera manliga sökanden (de som är bättre ingenjörer än en del av de kvinnliga som får jobb). Enligt SCB arbetar ju många som ingenjörer utan att ha ingenjörsutbildning. Riktigt vad man menar med detta vet jag inte, om man menar yrken där titeln är ”någonting”-ingenjör (finns väl saker som hygieningenjör etc), utan att det nödvändigtvis är ett tekniskt jobb, eller om man verkligen menar riktiga ingenjörsarbeten. Man kan ju också mena t ex människor med naturvetenskaplig utbildning som jobbar inom yrken som heter ingenjör, men som inte kräver specifikt den tekniska biten. Det har ju gått inflation i ingenjörstitlar…
Bra att du tar upp det här, Susanna!
Jag har sett diskrimineringen gentemot män i själva urvalsprocessen, på ett annat universitet i Stockholm. Uppenbart mindre meriterade kvinnor, med rätt politiska tillhörighet, anställs. Iscensatt av feministiskt infiltrerade förslagsnämnder. Några män kan komma att bli aktuella, men aldrig om de inte är uttalade feminister.
Men vad nu? Indicium på indicium om att det berömda glastaket i verkligheten är en glashiss (som redan tidigare konstaterats på Genusnytt)…upp och ner är könsmaktsordningen.
Tyvärr är det just diskriminering som det här tänket med 50/50-fördelning utan hänsyn till underlaget leder till, men jag antar att det varken är någon jämställdhetsminister eller några maktanalysförlästa genusvetare som engagerar sig i dessa missförhållanden…
Pingback: Ett öde värre än döden | Bashflak
”I botten ligger vetskapen om att det föder en annan dynamik, som gör verksamheten mer lönsam.”
Kvinnorna inkvoteras när verksamheten redan är lönsam.
Det som påstås är att det är först när kvinnor började arbeta för exempelvis Facebook som detta företag blev lönsamt, medan bolaget var litet och olönsamt när det bara var grundaren och ett par grabbar. Det är förstås ett helt orimligt perspektiv och en felaktig bild av vad det är för kausalitet som ligger bakom korrelationen.
I många länder är det lättare att vinna upphandlingar om företaget har hög andel kvinnor bland ägare/ledning/anställda, vilket innebär att kvinnor ”anställs” bara för att vara galjonsfigurer, utan att de behöver prestera som männen.
Det här sättet att tänka kring jämställdhet är inte rättvist mot något av könen och jag begriper inte hur de här radikalfeministiska idéerna har kunnat få ett sådant genomslag, att alla bara blint anammar 50/50-fördelningen som definition på jämställdhet. I många fall verkar dessutom relationen ju fler kvinnor, desto bättre jämställdhet tillämpas, 50 % kvinnor bra, 87 % kvinnor bättre.
Dags kanske att starta en mansrörelse vars främsta mål blir att återinföra ett jämlikt samhälle. Det som sägs i artikeln är ju det yttersta beviset på det motsatta så det kanske vore på sin plats att också män får lov att bli behandlade på lika villkor. Om inte, borde kanske Sweco anmälas till jämställdhetsombudsmannen. Problemet är väl att den myndigheten bara tar upp missförhållanden som drabbar kvinnor, män har som alltid absolut inget att hämta när det gäller frågor som lika villkor.
Som vit, heterosexuell man kan du inte per definition bli diskriminerad, allt enligt den marxistiskt färgade maktanalysen som numera är så populär hos genus- och jämställdhetsguruerna. Bara människor som tillhör definitionsmässigt underordnade (tänk på alla gånger du hört/läst om kvinnors strukturella underordning så ser du att detta inte är en marginell företeelse) kategorier kan det.
Pingback: Feministisk hjärtesymbolfråga | Susanna's Crowbar
Pingback: Radikalfeminismen når Ny Teknik | Susanna's Crowbar