Marissa Mayer på Yahoo
Argumentet för fler kvinnor i börsbolagens styrelser eller som VD:ar brukar ibland vara att en kvinna har ett speciellt kvinnligt perspektiv (nu senast var det väl Åsa Beckman som gärna ville bli inkvoterad just därför). I denna essens brukar inräknas en speciell förståelse för barnens behov och familjelivets betydelse. Någon som totalt verkar sakna sådan slags kvinnlig essens är Marissa Mayer, VD på Yahoo. Hon har nu tagit bort möjligheten för de anställda att jobba hemifrån, något som särskilt torde påverka småbarnsföräldrar och individer som t ex varje månad lider av illamående och kramper och som på ett mycket bättre sätt skulle kunna utföra arbete hemifrån.
Lika ofta som sådana här exempel på bristfällig kvinnlig essens dyker upp, dyker även förklaringen om att de stackars kvinnliga cheferna verkar i manliga miljöer och anpassar sig till den milda grad att de tippar över till ännu mera macho än sina manliga kollegor. Det finns alltid en lämplig förklaring i genussammanhang. Strukturer kan förklara allt, men definieras sällan.
’Kvinnlighet’ och medkänsla är inte gångbart i tider när storföretag kan behöva avskeda tiotusentals anställda för att undvika konkurs. Jag har en bild när Xerox VD leende meddelade att hon skulle avskeda 3000. Och HP avskedade nyligen 30000. De gar också kvinnlig VD. So much for compassion.
Ja, det är lite det jag vill få fram här. Personer på de här nivåerna och positionerna kan inte förväntas agera på något typiskt ”kvinnligt” sätt, ett argument som ibland hörs när det gäller t ex kvotering. Med kvinnliga ledare antas allt bli så mycket mjukare och mänskligare och hänsynsfullare.
Jag tolkade Yahoo´s utspel som att man ville begränsa ”det fria” hemarbetet och i min tolkning finns att ett antal personer, mestadels män, är svåra att ”styra” och därför vill man ha alla ”på jobbet”.
”kvinnlig essens” är ju inte bara att sköta småbarn och ”..illamående och kramper …” utan även sättet att umgås/tävla etc. där de flesta män ”tävlar” och som individer medan kvinnor mer är ”konsensus” i samma lika områden.
Så jag fick uppfattningen att denna förändring skulle göra det bättre för kvinnor och inte precis ”gynna” män.
På 50-talet jobbade kvinnor hemma och män på jobbet nu jobbar de flesta och på jobbet trots allt men hemarbete har ju börjat tillämpas i speciella områden främst…..
Jag tror faktiskt detta beslut är till för att skapa mer utveckling och vinst för Yahoo, något som de flesta företag söker.
Så kan det säkert vara, men observera att det inte är mina tankar och önskemål som ligger till grund för inlägget, utan ett av de argument som brukar anföras av de personer som är för kvotering av kvinnor in i styrelser och på chefspositioner. Jag är inte för någon kvotering, eftersom jag inte anser att det är en merit att just vara kvinna, det är andra kvalifikationer som ska bedömas. För vad skulle det vara för poäng med att kvotera in kvinnor för att de är kvinnor om de inte alls skiljer sig från män i de sammanhangen? Å andra sidan finns resonemanget att kvinnor och män är exakt likadana och att kvinnor därför måste vara diskriminerade, eftersom fördelningen inte överallt är exakt 50/50 mellan könen. Gruppen kvinnor är inte homogen och inte gruppen män heller. Skillnaderna inom könen är större än dem emellan. Men kvinnor och män gör, generellt, olika val och har lite olika preferenser. Jag antar att personer som kan komma på fråga och är intresserade av styrelse- eller chefsposter liknar varandra, oberoende av kön. Men det verkar vara färre kvinnor som är intresserade av den sortens karriärer och därför blir kvotering fel. Vad jag vill få fram att kön i sig är inget egenvärde när det t ex gäller att välja fram en styrelse och att yahoo-chefen här är ett exempel på att en kvinna inte nödvändigtvis kan förväntas ge uttryck för typiskt kvinnliga värderingar som chef. Bara en reflektion kring detta med andra ord. Givetvis är det svårt att säga vilka Yahoos beslut i slutändan gynnar och missgynnar, men min ryggmärgsreflex är att kvinnor generellt uppskattar en möjlighet att jobba hemifrån.
Det är väldigt ovanligt, men då och då nämns faktiskt den verkliga anledningen till att det finns så mycket färre kvinnor i toppositioner på de stora företagen i svensk media.
Det handlar inte om att kvinnor är mindre kompetenta, det handlar inte om diskriminering. Det handlar om att kvinnor inte är lika sugna på toppjobben med all övertid och extra ansvar det innebär. Kvinnor värderar livskvalitet framför hög status i högre grad än män helt enkelt. Den högre status man får med ett toppjobb är inte värd uppoffringarna helt enkelt. Förmodligen eftersom hög social status med toppjobb inte har samma effekt på en kvinna som på en man, mannen blir otroligt mycket sexigare i kvinnors ögon när han har hög status, en kvinna not so much vilket ju förklarar en del om man tänker efter lite…
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/dagens-chefsjobb-ointressanta-for-kvinnor_7954480.svd
Men tro inte att 50/50 paradigmet försvinner för det, vill inte kvinnor ha toppjobben lika mycket som män så måste man ju naturligtvis ändra på jobben så att kvinnor vill ha dom!
Där skriver artikelförfattaren bland annat:
”En hög chefsposition ska naturligtvis vara välbetald och innebära makt, men det bör finnas andra incitament som lyfts fram för att ge rollen en bredare status, inte minst om man vill attrahera kvinnor. ”
Sen listar hon ett antal punkter där hon vill se förändring, allt verkar gå ut på färre jobbtimmar, mindre stress och mindre resultatfokus.
Med andra ord vill man inte ha det jobbet med det det innebär.
Jag tror att det är precis som du skriver. I den bästa av världar kan förstås alla ha högstatusjobb utan stress och resultatfokus. Saken är bara den, att även om vi i Sverige skulle lagstifta om 50/50, 36 timmars arbetsvecka och inga krav på resultat så skulle inte bara jobben och tillverkningen flytta utomlands, vi skulle snart få dela på fritiden precis hur mycket vi ville. Det där med cost/benefit-kalkyl för individen tror jag är en nyckelfaktor, precis som med allt annat statusfyllt. Killar blir (grovt generaliserat) framgångsrika på att göra musik eller film eller vad fasiken som helst, eftersom det ger garanterad framgång hos det motsatta könet. Samma gäller inte för kvinnor. Tyvärr är inte kvinnlig makt och status ett lika bra afrodisiakum som kvinnlig skönhet för männen. I detta tror jag att det ligger alldeles för mycket biologi för att genusvetare och feminister ska känna sig intresserade av teorin. I det genusvetenskapliga/feministiska paradiset väljer vi våra kön och uppskattar varandra enbart på grundval av våra personligheter, alla kan inta vilken som helst roll i samhället. tyvärr tror jag att detta just är en utopi och inget som har en verklig chans att fungera.
Jepp, det är den manliga statuskåtheten, det är sant at manlig statuskåthet ligger bakom mycket ont i den här världen. Krig, kriminalitet, mord och våld. Men det vore dumt att förneka att den har en positiv sida och ligger bakom många bedrifter också. Mycket av det välstånd vi har idag och mycket av våran tekniska utveckling är ett resultat av samma egenskap.
Den manliga jakten på status för att imponera på kvinnorna tror jag är den främsta anledningen till att både fängelserna och styrelserummen domineras av män.
Absolut. Nej, den manliga statuskåtheten behövs den också. Den leder till många bra saker.
Pingback: Det är för jobbigt för kvinnor att vara chefer enligt Maria Nelsson | Aktivarum