![telephone-etiquette (10)[2]](http://www.susannavaris.com/blogg/wp-content/uploads/2013/03/telephone-etiquette-102.jpg)
Idag ringer en snäll farbror till min telefon, som ju ska flyttas över till Telia och säger sig ha slagit allt annat än mitt nummer. Jag förklarar hur det ligger till med min telefon och märker ju samtidigt att den i alla fall verkar vara igång. När jag ringer min fasta telefon från mobilen får jag beskedet att numret inte har någon abonnent. (Som jag tidigare har berättat har fullmakten för överföring skickats in för några veckor sedan och överflyttningen skulle ske 28. februari.)
Vi ska idag koppla in Uffes tv och se om vi får in fler kanaler än SVT1.
Jag vägrar att ringa Telias kundsupport. Först ska man tala med en robot, för att sedan bli bortkopplade i oändliga rader till människor som inte har något att bidra med. Min mor fick i dagarna bland annat två spännande förslag på åtgärder för sitt icke-fungerande tv-abonnemang: ”kontakta Hyresgästföreningen” och ”om du känner någon granne kan du väl gå in hos den och se om det fungerar”.
Så imorgon blir det teliabutiken nere på stan.
Det måste vara trevligt att vara före detta monopol. Då slipper man bry sig om det här jobbiga med kunder och service.
Kunder fixar sig ändå. Jag är inne på andra reprisen av Så ska det låta och snart blir det andra reprisen av ”Mellon”. Däremellan har det varit sport och någon serie som heter Big C, som jag nu sett två gånger. Vilket får mig att undra varför jag betalar licens. (Vi har, som sagt bara SVT1 nu).
Illa. Här i Storbrittannien betalar blinda hälften så mycket.
På vissa gym blir det rabatt om man bara går dagtid eller helg. Kan man i Sverige få rabatt om man bara har SVT1? Eller tror de att du ”teoretisk” få allt via internet, så du ska betala för allt ändå?
Jag tror att det räcker med att jag har en smartphone, en dator eller en tv så måste jag betala licens. Sen att den halvstatliga Telia inte lyckas leverera tjänster som fungerar spelar ingen roll.