Barbie Dreamhouse öppnar i Berlin imorgon, men alla är inte glada…
Det är märkligt hur mycket känslor den plastiga damen har väckt och väcker fortfarande. I Berlin ska alltså öppnas något som kallas för Barbie Dreamhouse imorgon. Det är en slags upplevelsecentrum med barbietema, men den rosa drömmen är inget som roar alla. (Själv fick jag aldrig någon barbiedocka av moderskan som liten, jag antar att den ansågs stå för fel ideal eller var bara kommersiellt skräp…)
”På Facebook har nästan 2000 personer gått med i gruppen ”Occupy Barbie Dreamhouse”. De menar att huset är en del av en rådande ”rosafiering”, att unga tjejer uppmuntras till att bara fokusera på konsumtion och utseende.
– Det är verkligen synd att en stor majoritet av små flickor leker med en docka som, om hon var verklig, skulle vara anorektisk och ha ett liv där hon bara sitter i bilen och väntar på Ken, säger Michael Koschitzki, grundaren bakom Facebook-gruppen.
En annan protestgrupp, Pinkstinks, har låtit meddela att de kommer demonstrera utanför huset på torsdagen. Gruppens ledare, brittiskt födde Stevie Schmiedel, uttalade i tysk radio att Barbie-huset är ”kulmineringen av allt som leksaksindustrin har lyckats göra med färgen rosa de senaste 20 åren”.
– Rosa står för förförelse, gullighet, stora ögon och långa ögonfransar och framför allt allting som har med utseende att göra, säger hon till Deutschlandradio Kultur.”
Facebookgruppen Occupy Barbie Dreamhouse reagerar förstås på Barbies onaturliga kroppsmått och visst kan man ifrågasätta skönhetsideal, men någonstans blir allting ändå bakvänt. Bidrar man inte med en sådan här anti-barbie-attityd till att nedvärdera det ”traditionellt kvinnliga”? Vad är fel med rosa? Vad är fel med att tycka om kläder och utseende (multimiljardindustrier numera och som kvinnor med fördel skulle kunna verka inom)? Vad är fel med tjejighet?
Argumentet att Barbie enbart skulle representera dessa ideal håller dessutom inte längre, hon har varit allt från hjärnkirurg och datanörd till presidentkandidat.
Occupy Barbie Dreamhouse använder också en figur som är misstänkt lik Ronja från Ronja Rövardotter i sin kampanj…
Det ska börjas i tid…en annan bild från facebook-gruppens sida…
Barbie som raketforskare (ok, uppmjukad med pratbubbla), redan 1965… Bild från Elnea på Rooster Teeth
Till slut fick jag en Barbie. Av min styvfar.
– : – : – : –
Så här gick det till vid öppnandet.
Man var ju tvungen att konsultera Wikipedia om Barbiefenomenet. Och det jag läste där fick kluvenheten evaporera ganska kvickt. Barbie nörderi är att jämställa med t.ex. Star wars dito. Det påbjuder respekt och erkännande.
” Mattel estimates that there are well over 100,000 avid Barbie collectors. Ninety percent are women, at an average age of 40, purchasing more than twenty Barbie dolls each year. Forty-five percent of them spend upwards of $1000 a year. Vintage Barbie dolls from the early years are the most valuable at auction, and while the original Barbie was sold for $3.00 in 1959, a mint boxed Barbie from 1959 sold for $3552.50 on eBay in October 2004.[55] On September 26, 2006, a Barbie doll set a world record at auction of £9,000 sterling (US $17,000) at Christie’s in London. The doll was a Barbie in Midnight Red from 1965 and was part of a private collection of 4,000 Barbie dolls being sold by two Dutch women, Ietje Raebel and her daughter Marina.[56] ”
https://en.wikipedia.org/wiki/Barbie
Javisst är det det. Det är bara utrymmes- och pengabrist som gör att jag inte har börjat samla på dem än… :)
Intressant! Du skrev ingenting om hur du tror att du eventuellt har påverkats av ditt Barbie-innehav. Skulle vara kul att läsa.
Hahahaa…nej, det kanske jag inte gjorde. Det vet jag inte, eftersom jag inte kan jämföra Susanna med Barbiesar med Susanna utan Barbiesar. Jag hade ju dessutom en Barbie sentomsider(+ en Skipper, Barbies lillasyrra, som jag ärvde efter någon faster), men jag vill minnas att det förmedlade intrycket av att tjejighet i den formen var något som man inte skulle syssla med, det var mindre värt. Jag har berört det lite i inlägget om könsförvirring som jag skrev för rätt länge sen:
http://www.susannavaris.com/blogg/2011/05/konsforvirring/
Jo, jag tar igen det nu: frossar i kostymfilmer och särskilt Marie Antoinette, som härförleden och i utställningar som den på Queens gallery på Buckingham Palace nu när vi var i London (massvis med fantastisk barock- och renässansmode)…
De här historierna med Barbie avslöjar en intressant paradox hos genustänkarna. Å ena sidan är flickor mycket bättre än pojkar, för pojkar är mest problem ( i skolan är det t.ex. pojkarnas ”antipluggkultur” som gör att det går dåligt för dem). Men om framgångsreceptet då heter ”flick-kultur” så begriper jag inte varför i fridens namn man ska vara så aggressiv mot en av den främsta symbolerna för denna kultur. Borde man då inte ens fråga sig om det kan vara tack vare denna Barbie som det går bättre för flickorna?
Logiken funkar helt enkelt inte: Pojkar presterar dåligt p.g.a. en mystisk antipluggkultur. Därför är det viktigt att flickorna från tidig ålder styrs in i en pojkkultur. Vore det inte bättre att kräva att också pojkarna får komma i kontakt med Barbie, dvs. uppmuntra fler att besöka Barbie-huset?
Förklara någon som är smartare än jag…
Ja, jag tycker också att det är paradoxalt. Eller snarare så bidrar man till att nedvärdera det traditionellt tjejiga/kvinnliga/flickiga med att hacka på Barbie. Och Barbie har ju dessutom lyckats kombinera en traditionell kvinnlighet med också traditionellt manliga yrken. Det vore tråkigt, tycker jag också, om man prackade på små flickor en väldigt snäv kvinnoroll. Det ena behöver inte utesluta det andra, men barbie-belackarna fastnar just på utseendet, utseendefixeringen och den traditionella rollen. Varför ska en flicka behöva skämmas för att hon tycker att mode, utseende och inredning är roligt? Vems norm anger att det har ett lägre värde? Varför attackeras inte ex vis Action man på samma sätt? Varför är Barbie så farlig?
Pingback: La Belle Stuart | Susanna's Crowbar