I dagens DN finns Nina Björks svar till Dennis Nörmark angående den svenska feminismen. Jag skulle kunna skriva en halv roman om hennes text och mycket av innehållet har redan avhandlats i flera omgångar här på Crowbar. Det börjar med andra ord bli något tjatigt, men men…ok.
Vi tolererar inte dansk sexism, lyder rubriken.
”Feminism är en politisk rörelse för att göra kön till en ointressant kategori i en människas sociala liv. Att födas med ett visst könsorgan ska inte ha någon betydelse för vilka förväntningar som ställs på en, vilket arbete man får, vilken lön man får, hur svårt eller lätt det är att bli vd eller vara hemma med småbarn, hur sällan eller ofta man får se sin kropp exploateras för att sälja allehanda produkter.”
Ja, feminismen tror på en socialt konstruerad kön och att inga egenskaper är att betrakta som typiskt manliga eller kvinnliga. Bara vi får en rätt slags genuscertifierad uppfostran och socialisering så kommer lika många tjejer som killar att vilja bli till exempel grävmaskinister och nagelskulptörer. Ibland hörs dock åsikten att ”feminister inte alls vill utplåna alla könsskillnader”, men jag antar att detta återigen har med de olika fraktionerna av feminismen att göra. Feminismen är inte alltid feminismen. Lite efter behag.
”…vilket arbete man får…”
Väljer inte människor vad de vill arbeta med? Blir man tilldelad ett erbete? Av vem? Patriarkatet? (Var sitter de? Frågorna hopar sig…)
Enligt Björk skulle det utopiska tillståndet innebära att det inte existerade några yrkesval som var typiska för det ena eller det andra (eller det tredje etc) könet. Men om det nu existerar biologiska skillnader som påverkar hur vi väljer? Tänk om det är sant? Ska dessa skillnader ändå bekämpas?
”Samtidigt säger Nørmark sig tro på jämställdhet; en jämställdhet som bejakar skillnaderna mellan könen. Hur ser en sådan jämställdhet ut i praktiken? Vilka skillnader är det som ska bejakas?”
Om kvinnor och män i genomsnitt gör olika yrkes- och andra val i livet ska dessa värderas lika mycket. Så ser en sådan jämställdhet ut. Om till exempel en man väljer att satsa stenhårt på karriären på familjens bekostnad eller om en kvinna väljer att satsa på mellannivå i karriären för att kunna ha ett bra familjeliv, ska då en feministisk tribunal fördöma hans eller hennes val (eller tvärtom, i vilket fall de skulle applåderas). Ska individer få forma sina liv, eller ska feministiska ideologer forma deras liv med olika styrmedel?
Sedan följer SM i svensk feministisk floskelspridning:
”I Sverige tjänar i dag kvinnor mindre än män för samma arbete; de äger färre fastigheter, företag och mark, de har svårare att nå toppositionerna inom både privat näringsliv och universitet, de har fortfarande huvudansvar för hem och barn, de utsätts i betydligt högre grad än män för våld i nära relationer.”
Det finns inte någon undersökning som stödjer påståendet att kvinnor tjänar mindre än män för samma arbete i Sverige. Däremot väljer kvinnor andra yrken, kortare arbetstid och mindre ansvar och prioriterar det privata livet framför yrkeslivet. Kvinnor är också oftare sjukskrivna. Kvinnor tar sig in i prestigeyrken och på de högre positionerna, men de generationer som sitter där nu har haft en annan fördelning mellan könen från studerandenivå. Jag tror inte heller att vi kommer att se en exakt 50/50-fördelning på toppositionerna, eftersom det kräver att man i hög utsträckning prioriterar bort familjelivet. Kvinnor väljer annorlunda än män, är detta fel?
Kvinnor må äga färre fastigheter och mark och det har sina historiska förklaringar. Ska vi konfiskera mark som ägs av män och dela ut det till kvinnor? Vad hindrar de numera bättre utbildade kvinnorna att starta företag? Patriarkatet? Var sitter de? Vilken vetenskaplig grund vilar postulatet om att kvinnor har svårare att nå toppositionerna i näringsliv och på universitet? Att kvinnor har huvudansvaret för hem och barn beskrivs av feminister alltid som en del i förtrycket mot kvinnor. Som om det var en bestraffning. Många kvinnor vill ta hand om sina familjer och barn och ser detta som en viktig uppgift. De prioriterar till och med detta framför en karriär. Fel, enligt den feministiska ideologieliten. De ska var ute och tävla om styrelsepositioner för att passa in i mallen om ”när kön inte spelar någon roll”. Jag är ingen könsrollskramare, men feminismens alternativ är en likadan tvångströja, men åt det diametralt motsatta hållet.
Att kvinnor utsätts i betydligt högre grad för våld i nära relationer är en lögn. Båda könen är lika utsatta. (Länkar kommer senare). Män orsakar dock oftast svårare fysiska skador.
Tillägg: exempel relationsvåld i Finland
Tillägg: Pelle Billing om relationsvåld
Tillägg: Brå om relationsvåld (observera att man talar om antalet rapporterade händelser, mörkertal kan finnas).
”Eftersom ursprunget till skillnaderna enligt Nørmark inte är intressant, kan det ju enligt honom inte vara de eventuellt naturliga skillnaderna som bör bejakas och de kulturellt skapade som inte bör bejakas. Så enligt vilka kriterier skiljer man i ett samhälle den könsskillnad som bör bejakas från den som inte bör bejakas?”
Varför är ett förnekande av eventuella skillnader bättre? Jag förstår ingenting.
”Vart för oss egentligen uppmaningen att ”bejaka könsskillnaderna”? Låt oss tillfälligt anta att Nørmark har rätt, män och kvinnor är väsensskilda. Vad gör vi i så fall med dessa skilda värdesystem, det manliga respektive det kvinnliga? Hur värderar vi dem? Ja, enligt Nørmark bör jag som enskild kvinna över huvud taget inte värdera dem, inte välja mellan dem. Eftersom jag är kvinna bör jag försvara och upprätthålla de ”kvinnliga” värderingarna. Eftersom du är man bör du försvara och upprätthålla de ”manliga” värderingarna.”
Var skrev Nörmark det här? Mer än att vi skulle bejaka könsskillnaderna?
Sedan följer ett något märkligt resonemang om moral kontra kön och att nio miljoner människor är fler än två kön.
”Men jämför den ”mångfalden” med den som skulle följa av att vi är nio miljoner människor i vårt land – nio miljoner människor som skulle kunna tänka, värdera och känna fritt, oavsett kön!”
”Skulle kunna tänka, värdera och känna fritt, oavsett kön”. Menar Björk att vi människor i Sverige först tänker på vilket kön vi har, för att sedan tänka, värdera och känna? What?
”Betonandet av skillnader mellan könen har aldrig stått i jämställdhetens tjänst. Jag hittar inga argument för att det skulle göra det i dag heller.”
Nej, ingen ska vara bunden vid ett öde enkom på grund av sitt kön och alla ska vara fria att forma sina liv hur de vill och efter sina egna förutsättningar. Men på vad sätt gör förnekandet av skillnaderna jämställdheten en tjänst? Vill Björk ha en grupp kvinnliga brandmän till sin sekelskiftesvåning när det brinner? Man måste väl ändå kunna erkänna skillnaderna i det mån och utsträckning de existerar?
”I dag är det i materiellt hänseende lättare att vara man än kvinna i Sverige: män tjänar bättre, äger mer och har större ekonomisk makt än kvinnor. Om feminismen verkligen skulle segra skulle dessa materiella privilegier tas från män som grupp och delas med kvinnor som grupp.”
Ja, Björk förespråkar alltså en konfiskering av egendom och intjänad lön från män för att delas ut till kvinnor. Häpnadsväckande. Jag kan informera Björk om att det redan nu sker en inkomstöverföring från män till kvinnor i form av skatte- och trensfereringssystemen.
”Men, skriver Nørmark, en sådan utveckling vill män inte se och därför ska inte heller kvinnor kräva den.”
Nej, en sådan utveckling vill nog ingen se.
”Om män ska göra avkall på privilegier, status och positioner, är det under förutsättning att de ska kunna se det som en fördel för sig själva. Annars kommer de att se det som en intressekonflikt och en kamp om resurser och makt.”
skriver Nörmark och jag håller inte med om hans resonemang. Män har inga formella privilegier i dagens Sverige. Att de har nått status och positioner är en kombination av hur könsfördelningen bland t ex studenter som går för detta lämpliga utbildningar har sett ut och de val som kvinnor och män i genomsnitt gör i sina liv. Jag ser det inte som ett troligt scenario att det någonsin blir 50/50 just på grund av de något olika valen. Vad hindrar kvinnorna att starta och utveckla multinationella företag och bli rika och mäktiga? De har numera lämpliga utbildningar att utgå ifrån.
Jag hinner inte mera nu, del 2 följer…
Bra skrivet som alltid Susanna!
Tack!
Helt otroligt att hon kan köra med samma gamla vanliga feministfloskler, de som bl.a. Pär Ström klätt av. Har hon suttit bakom en sten de senaste åren?
Ja, antagligen. Hon lyssnar nog inte så mycket på sådana som pär Ström eller jag själv. Vi är enkelt paketerade som kvinnohatare och därmed utförda ur diskussionen.
Vill bara säga att jag ser fram emot fortsättningen
Pingback: Vi gillar inte svensk sexism « Toklandet
Mycket bra!
Tack!
Bravo! Det hade varit kul att se detta som en replik i DN. Men det får man nog bara drömma om. Där släpps bara de fina feministerna in.
Haha tack! Nej, det är nog ingen risk. Tyvärr kommer ju inte läsarreaktionerna upp heller, dvs bloggar syns inte vid artikeln…
”Att födas med ett visst könsorgan ska inte ha någon betydelse för vilka förväntningar som ställs på en, vilket arbete man får, vilken lön man får, hur svårt eller lätt det är att bli vd eller vara hemma med småbarn, hur sällan eller ofta man får se sin kropp exploateras för att sälja allehanda produkter.”
Utom förstås om man är född man. Då spelar ens kön i allra högsta grad en roll för vilka förväntningar som ställs på en, vilket slags arbete man måste ta (om inga kvinnor vill/kan ta dem), etc.
Solipsistiskt, som vanligt. Feminister skall båda ha kakan och äta den. Män är kvinnors slavar.
Jepp, kvinnor ska ha fördelarna som de män som lyckats har får men vägrar dela nackdelarna de män som misslyckats.
Man kan jämföra med två gamblers (en man och en feminist) vid ett roulettebord. Den manlige gamblern satsat 100.000 kr på färgen rött och feministen 100 kr på samma färg. Hamnar roulettekulan på färgen svart och båda förlorar skrattar feministen åt den nu utblottade mannen och säger ”skyll dig själv”. Hamnar roulettekulan på färgen rött och båda vinner kräver feministen att vinsten ska delas lika för annars är det orättvist. Det är feministisk logik i sitt esse.
Rätt bra analogi!
”Utom förstås om man är född man. Då spelar ens kön i allra högsta grad en roll för vilka förväntningar som ställs på en, vilket slags arbete man måste ta (om inga kvinnor vill/kan ta dem), etc.”
Varför lägger du ord i munnen på en annan person som denna aldrig själv har sagt/skrivit?
Eller missförstår jag dig? Du antyder kanske inte att detta är något Björk sagt/skrivit? Du bara skriver det alldeles efter ett äkta citat utan att på något sätt vilja implicera ett samband? Jag hoppas det är så.
Snygg isärplockning! Artikeln har hyllats i sociala medier, men jag tyckte inte att den tillförde så mycket nytt. Gamla ideologiska halvsanningar som du bemöter elegant.
Tack!
@Ekvalist,
Ja, och vissa twittrare verkar vilja understryka just det där med att det inte skall spela någon roll med könet… eller med sanningen:
”Å va härligt när gubbar blir satta på plats”
”alla som inte är feminister är fan dumma i huvudet.”
”Bravo Nina! Vad var det för skabbig snubbe som bredde ut sig igår egentligen?”
Och min favorit:
”Undvek konsekvent Nørmarks text & kan nu njuta av att läsa svaret utan att känna frustration över Nørmarks idioti”
Allt är som det plägar i kvitterfeministlägret med andra ord.
”I dag är det i materiellt hänseende lättare att vara man än kvinna i Sverige: män tjänar bättre, äger mer och har större ekonomisk makt än kvinnor. Om feminismen verkligen skulle segra skulle dessa materiella privilegier tas från män som grupp och delas med kvinnor som grupp.”
I logikens namn borde vi väl då också kvotera antalet, hemlösa, uteliggare, utblottade, narkomaner, alkoholister, fängelsekunder och antal självmord?
Som sagt, kvinnor har sina privilegier också men det blundar feminister för. Jag tror att länken här nedan har 1000 ggr mer relevanta förklaringar till varför män dominerar såväl i toppen som botten av samhället än Nina Björks alla böcker och tidningsartiklar tillsammans
http://www.pnas.org/content/106/36/15268.full
When taken together, the results of this study suggest that testosterone has both organizational and activational effects on financial risk aversion in men and women and that these effects influence important career choices. Higher prenatal exposure to testosterone and higher circulating levels of this hormone were associated with lower risk aversion. The organizational effects of testosterone on risk aversion appeared to be weaker than the activational effects, perhaps because prenatal hormone exposure was assessed with indirect measures. In both cases, the relation between testosterone and risk aversion was stronger in women than in men. However, when individuals with relatively low concentrations of testosterone (90% of women and 31% of men) were compared, the gender difference in risk aversion disappeared and within-gender variation in this measure was accounted for by variation in testosterone.
Ouch!
Ja, men Björk erkänner ju inga biologiska skillnader. Vill hon inte att de ska finnas så finns de inte, så enkelt är det i feminismens värld.
Snyggt jobbat som vanligt Susanna !
Björks start var ju fin precis som några har reagerat på.
Vi tolererar inte Dansk sexism. Vilka är vi ? Extremfeministerna på Söder ?
Hur kan hon desssutom påstå att Nörmark=Danmark. Han är en debattör
som hon uppenbarligen ogillar och då skall hans åsikter klumpas ihop med alla danskars i sann extremfeministisk anda.
Det är ju också skrattretande när hon påstår att kön är en ointressant kategori för feministerna. Är det några som är fixerade av kön så är det väl dom.
Att hon sedan tar upp att det finns många män i samhällstoppen och att de äger makt och tillgånger är ju sådant som feminister alltid tar upp i alla sammanhang. Alla vet ju att det är totalt sett en liten grupp människor som har makt mm oavsett kön. Det finns ju också rika och mäktiga kvinnor men det ”glömmer” man alltid bort att nämna precis som man aldrig pratar om mäns dominans på samhällsbotten.
Vad är det som hindrar Nina och andra kvinnor att tänka,känna och värdera fritt i Sverige? Är det några som känner och värderar så är det väl extremfeministerna.
Ja,Nina Björk är en extremfeminist och uppenbarligen starkt influerad av V,s politik
så v ad kan man förvänta sig ???
Tack! Nej, det var ganska förväntat. Hon undvek dock kopplingen till den rasism som finns i Danmark (och överallt annanstans), jag var nästan säker på att det skulle komma en sådan koppling. Det verkar var på modet att försöka koppla ihop kritik mot feminismen med rasism.
Bra gjort att dissekera artikeln.
Ärligt talat är jag rätt besviken på otäckan Björk, ty jag hade hoppats på ideologiskt överladdad men dock relevant kritik mot den danska skallen. Vad jag däremot tycker att hon gjorde var att i stora delar tala förbi eller medvetet missförstå Nörmarks synpunkter. M.a.o. det så kallade Halmgubbeförsvaret, som ju blivit lite av en klassiker bland moderna svenska feminister.
Keep up the good work btw. Jag har hittat din blogg rätt nyligen, och det behövs såna som du som säger klart och tydligt vad som inte får nämnas inom mainstreammedia (ty jag utgår från att Nörmarks publicering i DN var en inbjuden smashboll).
Tack! Ja, jag håller med. En stor del var, vad det verkar, medvetna misstolkningar i Björks replik. Vad kul att du gillar bloggen! Jag har dock tänkt att fokusera lite mer på annat från och med nu (men det kommer att bli ett och annat inlägg på det här temat också).
Kanonbra som vanligt Susanna!
Nina Björk borde läsa Ninnis recension av hennes debutbok, så hade hon kanske funderat lite mer på vilka patetiska floskler hon sprider. Hon har förvisso rätt i många av sina observationer (men inte alla), men analysen av mekanismen är väldigt enögd och blir därför felaktig.
Det är åtminstone glädjande att hon inte går till personangrepp, som många andra kända feminister inte drar sig för ett dugg.
Tack!!
Ja, Björk håller en annan nivå en till exempel Sveland.
När man pratar med folk om det här med (biologiska) könsskillnader, så säger de flesta att ”det är väl klart att det finns”. Men om skillnaderna skulle påverka yrkesval, lön, andel föräldraledighet eller synen på sex, då är skillnaderna borta. Som om man kunde önska sig fram ”oviktiga” skillnader och önska bort de ”viktiga”.
Alternativt säger man att ”viktiga” skillnader ska motarbetas, eftersom de är orättvisa. OK det kan jag köpa, men det innebär att alla sådana skillnader medan individer är orättvisa, oavsett kön. Ska alla skillnader bort (genom genmanipulering/kloning)?
Eller uppstår orättvisan bara om den är könsuppdelad? Varför då? Kanske för att den då är ”förutbestämd”, eftersom man känner till sitt kön men inte sin genuppsättning. Men i sak förändrar det ju ingenting, orättvisan finns där. Eftersom knappast någon förespråkar genmanipulering anser jag att man i någon mån får acceptera dessa ”orättvisor”, utan att för den skull plocka bort sociala skyddsnät.
Ja, om man ser det som orättvisa att människor är olika blir det mycket problematiskt. Om människor dessutom envisas med att välja olika slags liv och prioritera olika saker blir det ju också problem för den som anser att lika utfall angående allt är beviset på optimal rättvisa. Nej, sociala skyddsnät måste vi självklart ha i ett civiliserat samhälle (hur de sedan ska utformas är en annan diskussion).
Det verkar vara det här med att lika utfall ”bevisar” rättvisa som är problemet… att gå vidare bortom statistiken och förklara skillnaderna är förstås betydligt svårare än att bara säga ”kvinnor tjänar mindre än män, alltså är det diskriminering”.
Det värsta är egentligen att jag har aldrig sett en feministisk skribent skriva att löneskillnaderna DELVIS (gärna kvantifierbart) beror på diskriminering (vilket givetvis är fel), utan diskriminering och könsmaktsordning förklarar ALLT. Enkelspåriga analyser gör mig alltid misstänksam… det är ju alltid enkelt för människor som känner sig förfördelade att ha EN enkel förklaring att tro på. Men psykologiskt ”trevliga” förklaringsmodeller har inget berättigande om de inte är korrekta och så heltäckande som möjligt.
Javisst är det så.
Grejen är att de flesta egenskaper är personlighetsdrag som är bra och dåliga på olika sätt.
Kan man verkligen definiera riskbenägenhet som en positiv eller negativ egenskap? De flesta egenskaper har en cost/benefit aspekt med såväl fördelar som nackdelar. Är du riskbenägen så har du förvisso större chans att lyckas och tjäna en massa pengar men det är också större chans att det precis motsatta händer och du hamnar på gatan.
Som jag ser det så behöver samhället såväl riskbenägna som mer försiktiga individer oavsett om de är män eller kvinnor. Det får gärna finnas riskbenägna kvinnor (vilket det finns) och försiktiga män. Men jag ser varken faran eller det orättvisa i att just den egenskapen inte är exakt jämnt fördelad mellan könen.
Pingback: Nina Björk vs Dennis Nörmark del 2 | Susanna's Crowbar
Ja intressant läsning och dissekering… Men jag håller inte med dig. Det jag vill veta är hur du hade svarat på ett brev som Dennis, om ex svenskars syns på pojkar på dagis ”De busiga pojkarna i förskolan får veta att de hellre ska sätta sig ner och göra som de snälla flickorna. Klättra ner från trädet och gör något civiliserat och förnuftigt!”. Jag förstår inte om du håller mer med honom än Nina. Jättebra att du granskar med kritiska ögon men kan du inte rikta dem och din rappa käft mot Dennis och hans IQ-befriade uttalanden om oss? Du är inräknad i hans brev vettu …
Jag förstår inte riktigt vad du menar med första frågan (om busiga pojkar).
Jag anser att Nörmark kommer med välbehövlig kritik mot den svenska, moderna feminismen. Jag håller dock inte med om allt han skriver. Här har jag kommenterat hans text:
http://www.susannavaris.com/blogg/2013/06/frisk-flakt-fran-danmark/
Hur är jag inräknad i hans brev?
Jag skulle ha sagt att varför skall pojkarna klättra ner från träden och bete sig som flickorna ? varför skall inte flickorna bli tillsagda att inte vara så fega att de bara sitter i sin bänk hela tiden ?
Självklart kan man inte busa runt hela tiden men det du skriver visar väl på hur genusindoktrinerad den svenska skolan har blivit. Allt som flickor gör är bra och allt som pojkar gör är dåligt. Man inriktar skolarbetet på att passa hur kvinnor tänker och gör och struntar i om det går ut över pojkarna. Sedan när det går dåligt för många pojkar i skolan smäller man till med att det beror på pojkarnas antipluggkultur.
Medan Nina Björk går omkring i sin sekelskiftesvåning på 120 kvm och analyserar hur missgynnad och förtryckt hon är, går jag omkring i 85 kvm i förorten med ett minimum av min lön kvar och undrar vem det är som är förtryckt egentligen. När jag dessutom ska behöva läsa att jag är en del av förtryckarmaskinen när det i själva verket är helt andra krafter som för övrigt bor på PK-malm, som står för den uppgiften blir jag inte så lite förgrymmad. Att DN kultur har gjort sig känd som en enda stor anstalt för vanföreställningar och åsikter de flesta räds det har jag vant mig vid, men att se en verklighetsbeskrivning som trotsar alla naturlagar det vänjer jag aldrig mig vid.
Ja feminister har en tendens att provocera en hel del tack vare att deras vanföreställningar på något sätt upphöjts till allmän sanning – vilket alltsom oftast sker med rena dumheter i Sverige pga vår konsensuskultur. Feminism, maoism, frenologi, you name it. Om ”tyckareliten” säger hoppa så frågar folkmajoriteten hur högt, och övriga är smarta nog att hålla käften eller emigrera.
Just vad du skriver om är ju f.ö. en version på den första av ”the big three”, dvs de tre huvudanledningarna till att hederligt folk hatar feminister:
1. Individer betraktas inte som sådana, utan endast som representanter för sin politiskt definierade grupp.
2. Jämlikhet definieras inte som lika förutsättningar utan som lika utfall.
3. I postmodern anda så anses alla empiriska observationer irrelevanta. Endast teori är värd att diskutera, och teorier som man själv inte gillar är uttryck för maktutövning snarare än verklighetsbeskrivning.
Det handlar inte om individen Ulf och individen Nina Björk. ”Jag” är här av allt att döma ett retoriskt grepp. Björk om någon förklarar ju dessutom gång på gång i sina texter att hennes kritik inte vänder sig mot individer utan strukturer.
(Och sedan när är det synd om den som bor på 85 kvm – eller delar du kanske lägenhet med många personer?)
@Matilda: Menar du att du sympatiserar med Björk? Då vill jag att du förklarar en sak för mig, som ingen annan feminist någonsin har kunnat förklara hittills.
Exakt vad är en ”struktur”? Och om nu ”patriarkatet” är en osynlig ”struktur”, hur kommer det sig att ni feminister ser den? Lägger Södertörn ner en goodie-bag med 3d-glasögon eller nåt när ni får era kandidatbetyg?
@Eric: Nina Björks artikel innehåller inget postmodernistiskt mumbojumbo alls och hon använder heller inga floskler som ”strukturer” eller ”patriarkatet”.
Pingback: Nina Björk och bejakade könsskillnader | bittergubben
Susanna, jag håller med om mycket, men du slarvar och bagatelliserar när det gäller våld mot kvinnor. Du skriver: ”Att kvinnor utsätts i betydligt högre grad för våld i nära relationer är en lögn. Båda könen är lika utsatta. (Länkar kommer senare). Män orsakar dock oftast svårare fysiska skador.” Att du nöjer dig med att skriva ”orsakar dock oftast svårare fysiska skador” och sedan inget mer är att underdriva problemet något alldeles oerhört. Varför gör du det?
Kvinnor är inte mer skyddsvärda i sig, men de har svårt att stå emot manligt våld. Det är deras stora, medfödda problem. Och det är sannerligen inget litet problem!
Jag vill inte alls underdriva problemet med partnervåld. Kvinnor är i kraftig majoritet när det gäller att vara offer för dödligt våld utövat av manlig partner, men det förekommer även manliga offer och kvinnliga utövare i det scenariot. Vad gäller partnervåld är könen ungefär lika utsatta, vad gäller antalet anmälda fall och vad som framkommer i undersökningar. Den feministiska bilden av en manlig utövare och ett kvinnligt offer är starkt inrotat och inte nog med att det för många män kan vara skamligt att anmäla, försöker feminismen aktivt förtiga deras existens eller förminska deras lidande. När det gäller kvinnliga offer bedrivs det kampanjer, det avsätts pengar, det skrivs utredningar, våldet är med rätta oacceptabelt i samhällets ögon och det tas på allvar. det finns skattefinansierade kvinnojourer och mansjourer (som övervägande har enbart till uppgift att ta sig an män som är utövare). Kvinnors fysiska och psykiska våld mot män är något som samhället knappast bryr sig om och feminister vill ofta ytterligare förminska problemet. Sveriges kvinnolobby skrev i sina rekommendationer till regeringen att man ville att uttrycket ”våld i nära relationer” skulle ändras till ”mäns våld mot kvinnor” i de offentliga skrifterna, eftersom det annars föflyttade fokus från det riktiga problemet:
http://www.susannavaris.com/blogg/2013/01/sveriges-kvinnolobby-del-3/
Jag vill inte underdriva problemet med partnervåld, varken mot kvinnor eller män.
+1
Varje kvinna som blir slagen av en man är en för mycket. Detta gäller dock varje man som blir slagen av en kvinna också. Samt varje gång som feminister försöker dra alla män över en kam och påstå att ”män slår kvinnor” som om det både gällde vissa män och alla män på en och samma gång. Det luktar inte så lite Drittes Reich om deras propaganda.
Vad gäller Jan E så undrar jag om det inte är som så att som man känner sig själv så känner man andra?
Eric, tala klarspråk istället för att insinuera. Ställ gärna en konkret fråga så ska du få svar.
Jan, jag försöker inte insinuera utan trodde att jag var tydlig nog. Men för att gå rakt på sak:
Jag tycker att Susanna har gjort ett bra jobb i att peka på bristerna i Nina Björks ärligt talat ganska usla artikel. Men av alla detaljer du skulle kunna notera i analysen så noterar du att Susanna bara skrivit lite grann om män som misshandlar kvinnor. Varför hänger du upp dig så mycket på det? Har du själv erfarenhet av våld i nära relationer eller liknande? Det var så jag resonerade.
När det gäller min kommentar om feministisk propaganda i allmänhet så resonerar jag så här: Många feminister sprider propaganda med hjälp av ett klassiskt argumentationstrick som på svengelska kallas för ”utebliven kvantifikator”. Ett exempel är när Gudrun Schyman sa att ”män slår kvinnor, så därför borde män betala en extra skatt som ska finansiera kvinnojourer”. Alltför många missade att hon gick från ”några män” till ”alla män” på ett väldigt ohederligt sätt.
Om du inte själv har personliga erfarenheter av kvinnovåld så tror jag att det är just den här sortens propaganda som du fallit för. Därav min dryga kommentar.
Det må vara hur som helst med den feministiska bilden av våldet, men de facto är det fysiska , farliga våld som män utsätter kvinnor för ett avsevärt större problem än det motsatta. Det går aldrig att snacka bort.
Män som grupp är betydligt mera utsatta för våld allt som allt än kvinnor. Är inte det ett problem? Varför ska vi bara bry oss om en kategori av våldsoffer? är det en tävling i lidande?
Vi talar om det våld som det ena könet utsätter det andra för, inte sant? Frågan om mäns våld mot män hör kanske inte hemma i en jämställdhetsdebatt. Jag påpekar det som Pelle B skriver om partnervåld och som du själv länkar till. Han vågar påpeka saker som ”feminismkritiker” bortser ifrån eller förnekar. Vågar du?
Nej, vi pratar inte om det våld som det ena könet utsätter det andra för, eftersom du inte tycker att kvinnors våld mot män ens är värt att nämnas. Du vill bara prata om mäns våld mot kvinnor och nej, för sista gången , jag vill inte förminska den problematiken. Jag tog upp Billings länk eftersom den nyanserar bilden (också min bild), hur har jag då inte ”vågat” ta upp detta?
Pingback: Feministiskt u-landsbistånd till Danmarks kvinnor! | Jämställdhetsfeministerns blogg
Susanna, eftersom du inte tycks begripa, alt. låtsas inte begripa vad jag talar om så släpper vi det. Lästips: Sanna Rayman i SvD idag.
Pingback: Ordningen återställd, extrema svenskar ska vi vara stolta över « Toklandet
Du skämtar? Din analys och resultatförmåga är ju helt åt fanders.
Jag har inte läst allt du skrivit, mest för att det faller på premisserna så till den grad att det blir helt meningslöst.
Anledningen till att jag ens gör ett inlägg är att du fick en hög träff på Google.
Tror inte du förstått vad feminism är eller kritiken – varken från Dennis eller Nina.
Vilket gör det hela mycket intressant.
Vem som helst har kommentarer om allt möjligt (vilket jag så klart älskar – demokrati :) Men när det antar analyser av mer substantiell karaktär (utan att låta bajsnödigt, sorry för lingot) blir det helt absurt!
Vad inom feminism t.ex. innebär att ”Ja, feminismen tror på en socialt konstruerad kön och att inga egenskaper är att betrakta som typiskt manliga eller kvinnliga.”
Feminism innebär att alla ska anses som jämlika – det betyder inte nödvändigtvis att det inte finns skillnader. SJÄLVKLART finns det skillnader.
Härligt att du får upp debatten, och att du har många läsare. Men utan den informationen jag fått på sidan är du blott en social kommentator, och en okonsekvent sådan.
Men som sagt, tack för din åsikt!
Tack själv för din åsikt.
Judith Butler, stor guru inom den på feministisk ideologi baserade genusvetenskapen, anser könet vara en social konstruktion (hon är inte ensam om detta):
http://sv.wikipedia.org/wiki/Judith_Butler
Här finns ett inlägg jag skrivit om funderingar kring begreppet genus:
http://www.susannavaris.com/blogg/2012/09/mera-funderingar-kring-genus/
Om nu inte könet är att betrakta som en social konstruktion, dvs att man inte har anledning att förvänta t ex olika slags val från män och kvinnor baserade på biologiska skillnader, varför ses då en 50/50-fördelning mellan kvinnor och män inom samhällets alla delar som definition på jämställdhet (definitioner som uppstått genom tillämpning av feministisk ideologi)?
Mera om könet som social konstruktion. I den här rapporten tas upp olika slags syn på könet (som huvudsakligen biologiskt bestämt eller huvudsakligen socialt konstruerat), som finns inom den moderna feminismen och genusvetenskapen:
”Andra hävdar att kön – män/kvinnor, maskulint/feminint – så gott som uteslutande förklaras av sociala processer,
frikopplade från biologiska könsskillnader.”
http://www.regeringen.se/content/1/c4/25/27/bc1c742a.pdf
Här kan du läsa om hur man i en SOU (Statens offentliga utredninger) slår fast att den nordiska synen innebär att könet ses som en social konstruktion. Bland annat:
http://tanjabergkvist.wordpress.com/tag/konet-ar-en-social-konstruktion/
Pingback: Kære svenskere | En stilla undran
Det som behövs på samhällsnivå såväl som på individnivå är en starkare insikt i att bägge kön innehåller kvaliteter av det som vi kallar manligt och kvinnligt. Detta kan gärna få lov att annullera krigsmetaforiken i könsdebatten. Vårt språk i sig arbetar mycket med motsättningar – det är inte det vi behöver. Vi behöver individuellt ansvar för hur vi uppträder gentemot varandra – gärna på ett sätt där självrespekt paras med respekt för den andre. Detta kräver insikt om hur vi själva beter oss, mod till självrannsakan och, viktigast; tillit till att vi alla önskar ett samhälle där alla trivs bäst möjligt. Detta kan endast uppstå när vi känner oss själva så bra att vi inser att det inte är krig vi vill ha, men fredlig samexistens