Susanna's Crowbar

Det är dags för Nobel-festligheterna och prisutdelningarna. De viktigaste framstegen för mänskligheten ska uppmärksammas och i svensk kontext vet vi ju alla att det betyder att uppnå en fördelning av 50 – 100 % kvinnor på de som nu förärats priser, de som tidigare förärats priser och de som beviljas forskningsanslag.

Alla skärmdumpar ovan är från dagens SvD.

Konstigt nog hittar jag inte så mycket på samma tema i de andra tidningarna, så jag kanske får backa på min tes på en gång – fördelningen av kvinnor kanske inte är det absolut viktigaste som kan uppmärksammas i samband med Nobel?

Det var förresten inte Nobel jag skulle skriva om, utan senaste Debatt på SVT. Den sändes visserligen för en tid sedan, men jag såg programmet först igår. Ett av ämnena var förslaget om att tjejer/kvinnor som studerar it-utbildningar skulle få sina studielån betalda av oss skattebetalare, allt i namnet av den heliga jämställdheten. Ett antal debattörer deltog, bl a Ann Heberlein, Clarence Crafoord från Centrum för Rättvisa och Eva-Maria Svensson, professor i rättsvetenskap.

Belinda Ohlsson frågar Eva-Maria Svensson om förslaget innebär en diskriminering av män:

”All olikbehandling är inte diskriminering och det är ju så att vi har en jämställdhetsprincip som innebär att staten måste…är faktiskt skyldig att vidta aktiva åtgärder för att undanröja jämställdhet och för att…eeeh, undanröja ojämställdhet…och främja jämställdhet och det är vi skyldiga att göra enligt internationella konventioner som kvinnokonventionen och enligt EU-fördraget och svensk lag ger också ett visst utrymme för att vidta aktiva åtgärder. Eeeh, sen så är eeh…diskrimineringsreglerna…kan man säga en metod för att uppnå jämställdhet. Eeeh…och…en olikbehandling kan i vissa lägen vara diskriminerande men den är inte givet diskriminerande…det handlar om en avvägning, helt enkelt.”

Här ser vi frukterna av det postmoderna tankegodset i form av den socialkonstruktivistiska feminismen i praktiken. Att inte bli diskriminerad är alltså inte något som numera automatiskt hör ihop med likabehandling. Numera har vi ju en bunt med konventioner sprungna ur samma, socialkonstruktivistiska idéer som kan anses väga lika tungt när det gäller diskriminering. Hårresande.

Eva-Maria Svensson är nu inte vilken neutral professor i rättsvetenskap som helst:

Eva-Maria Svensson, professor Rättsfilosofi/teori, familjerätt, genusteori kunnig i bl a Genusrättsvetenskap: Göteborgs universitet.

Eva-Maria Svensson har också skrivit boken Genusrättsvetenskap. Hon har också anlitat som utredare av den förra regeringen och föreslagit förbud mot kommersiell reklam med könsdiskriminerande utformning: Aftonbladet (unvis.it)

Att uppnå 50/50-fördelning mellan könen inom de prestigefulla delarna av samhället är alltså numera den enda och allenarådande definitionen på jämställdhet. Detta har jag ju skrivit om i åratal och vill ni permanent bli sömnlösa så läser ni Tanja Bergkvists utredningar av det svenska genusvansinnet här.

Tabula rasa – alla är vi oskrivna ark i början. Eller…?

För det är väl så? Att alla människor är exakt likadana, vita ark när de föds och som sedan modelleras av sin omgivning till att ha vissa preferenser och vara på vissa sätt? Att tjejer söker sig till it-utbildningarna i låg utsträckning enkom för att de har formats av omgivningen till att inte göra det? Inget tvivel om saken? Det är nämligen enbart om det ligger till på det sättet som åtgärder som den ovan kan bli begripliga. Om ens då. Det offentliga Sverige har alltså anammat en syn på könen och jämställdheten som skapats av radikalfeminister på amerikanska universitet och sedan upprätthålls av genusinstitutionerna här hemma. Människor är inte längre biologiska varelser, vi är enbart sociala konstruktioner. Människor väljer inte sina liv i enlighet med någon slags fri vilja, vi är alla manipulerade av ”strukturerna” att göra vissa val. Och för att ”ställa de här valen tillrätta” är man beredd att gå till den här slags diskriminerande ytterligheter.

Samtidigt har det väl aldrig någonsin producerats lika många alster i namnet av just likabehandling, allas lika värde etc på landets institutioner. Åtskilliga hentimmar och åtskilligt med serverkapacitet tillägnas åt dessa deviser i tiden. Lagstiftning inte att förglömma: Lag om likabehandling

Det måste ju kännas som ett viktigt arbete då det så lättvindigt kan kastas i papperskorgen av det genusindustriella komplexets företrädare?

Krig är fred och diskriminering är jämställdhet. Ideologi är forskning. Hur kan en del av dessa moderna feminister anse att olika spelregler är en fiffig idé? Hela den tid jag fortfarande kallade mig feminist ville jag ha exakt samma spelregler som män, varken mer eller mindre. Jag ville veta att jag inte gavs fördelar, men också att jag inte behandlades sämre. I dagsläget är verkar de flesta feminister vara förblindade av fördelning, 50-100 %. Att respektera människors val och se till att erbjuda alla samma spelregler verkar fullständigt passé. Att erbjuda människor av visst kön skattefinansierade studielån är att erbjuda dem privilegier. Ett ytterst missbrukat ord i dessa tider förresten. Ett privilegium är inte samma sak som en fördel. Ett privilegium är formellt och institutionaliserat. Att feminismen av idag inte alls sysslar med jämställdhet, utan är en fackförening för kvinnor blir allt mer uppenbart.

En biologisk man skulle förstås kunna säga att han identifierar sig som kvinna och på så vis kräva gratis it-utbildning. Det vore intressant att följa det kaos av kolliderande likabehandlings-, diskriminerings- och värdegrundsdokument som skulle följa på det. Allt med sitt ursprung i det grumliga universum som genusvansinnet utgör.

Undrar för övrigt hur genusiterna sorterar fram de individer som gjort ”fria” val och de som inte gjort det? En stor del av alla som arbetar inom en bransch dominerad av det ena eller det andra könet har ju uppenbarligen valt fel och därmed socialiserats fel. Och vad baserar sig de återståendes val på? Vad är det för skillnad på en tjej som valt att bli sjuksköterska, men socialiserats fel och en som också valt att bli sjuksköterska, men socialiserats rätt? 50 % av alla sjuksköterskor, som också är kvinnor, har ju valt rätt.

På samma tema:

Löjesguiden:

Ett missbruk av ord

Fnordspotting: Om studielån och särlagstiftning

Jämställdhetsfeministern:

https://jamstalldhetsfeministern.wordpress.com/2015/12/11/regeringens-utredare-foreslar-kvinnor-ska-fa-sina-studielan-avskrivna/

Toklandet:

Nobelpris och kvinnor

Clarence Crafoord i SvD 151213:

Digitaliseringskommissionens lågvattenmärke

Tillägg:

Jag skriver här

Den feministiska regeringen förnekar sig inte

om den allt annat än jämställda situationen inom den högre utbildningen i Sverige, där 60 % av de studerande är kvinnor.