Målning av Elvgreen.
Varning för långt, men viktigt inlägg! Ursäkta för den hoptryckta layouten, jag lyckas inte få till mellanrum den här gången.
Jag läste något som verkligen skrämde s****n ur mig på bloggen Toklandet/WTF häromkvällen.
På Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskaps hemsida kan man under rubriken Om MSB läsa:
”Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, är en statlig myndighet med uppgift är att utveckla samhällets förmåga att förebygga och hantera olyckor och kriser. Arbetet sker tillsammans med många andra – kommuner, landsting, myndigheter och organisationer. När en allvarlig olycka eller kris inträffar ger vi stöd till de som är ansvariga. Vi ska också se till att samhället lär sig av det som inträffat.”
Vidare under Så arbetar MSB:
”MSB har ansvar för frågor om skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar, i den utsträckning inte någon annan myndighet har ansvaret. Ansvaret avser åtgärder före, under och efter en olycka eller en kris.”
Under rubriken Vison, verksamhetsidé och värdegrund:
”Vi arbetar genom kunskapsuppbyggnad, stöd, utbildning, övning, reglering, tillsyn och eget operativt arbete i nära samverkan med kommuner, landsting, myndigheter, företag och organisationer för att uppnå ökad trygghet och säkerhet på alla samhällsnivåer – från lokalt till globalt.”
MSB är alltså en myndighet vars primära uppgift är att utveckla samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser. Detta gör man genom kunskapsuppbyggnad, stöd, utbildning, övning, reglering, tillsyn och eget operativt arbete.
Under rubriken Mångfald och jämställdhet:
”Kommunal räddningstjänst
MSB stödjer utvecklingen av jämställdhet och mångfald i kommunal räddningstjänst, bland annat genom att finansiera forskning på området.
Vi vill också aktivt öka intresset för brandmannayrket bland ungdomar, kvinnor och personer med utländsk bakgrund. Det är en förutsättning för räddningstjänsten att klara av sitt uppdrag idag och i framtiden.
Programmets målsättning är att uppnå en jämn könsfördelning och en tydlig mångfald i räddningstjänsten. Visionen är att minst 40 % av de nyrekryterade brandmännen ska vara kvinnor. Lika viktigt och en förutsättning är en mer djupgående förändring av attityder och värderingar för att nå målet ”en räddningstjänst fri fån diskrimineringar och kränkningar”.”
En förutsättning för att klara av vilket uppdrag? Att utveckla samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser eller ett uppdrag kopplat till värdegrunden och mångfalds- och jämställdhetsarbetet? Är dessa båda uppdrag utan vidare förenliga? Att kvinnor som grupp inte i lika hög utsträckning klarar de fysiska krav som ställs på en brandman, är detta något som bekymrar genus- och mångfaldskonsulterna som sålt in värdegrundspaketet? Ja, det är det, kommer det att visa sig, men inte på det sätt man kan tro. Vilket för oss vidare till:
Handlingsprogram för ökad jämställdhet och mångfald i det kommunala säkerhetsarbetet 2009-2014
Under rubriken Problemformuleringen (s.7):
”2007 arbetade 60 kvinnor som heltidsbrandmän och 338 kvinnor som deltids-brandmän. Procentuellt utgjorde de 1,17
% respektive 3,15 % av det totala antalet brandmän i Sverige. Det är förvisso en ökning från tiden för Björn von
Sydows anförande (0,27 % respektive 1,56 %) men det är fortfarande mycket låga siffror. Detta gäller även i ett inte
rnationellt perspektiv och i jämförelse med andra traditionellt mansdominerade branscher.
Det är svårt att utifrån denna bild dra någon annan slutsats än att kvinnor i stor utsträckning utestängs från arbete med skydd mot olyckor inom räddningstjänsten.”
Fortfarande hittar jag ingenstans någonting om varför en högre andel kvinnor eller på annat sätt större mångfald inom räddningstjänsten är något som utvecklar samhällets förmåga att hantera olyckor och kriser. Varför är det motiverat att ha en målsättning om 40% kvinnor? Man nöjer sig med att slå fast att det är önskvärt.
”Övrig mångfald däremot, är inte lika lätt att definiera och direkta mätningar av hur läget ser ut har visat sig strida mot diskriminerings-lagstiftningen.”
Ja, som konstaterats hos Toklandet, texten är fullspäckad med tragikomiska pärlor.
”Antalet öppet homosexuella inom räddningstjänsten är dock i princip noll vilket säger något om deras situation
med tanke på att 5-10 % av befolkningen bedöms ha annan sexuell läggning än heterosexuell.”
Rätt hudfärg, sexuell läggning och kön är alltså överordnade meriter när det gäller att släcka bränder och hantera kriser och katastrofer. Jag som trodde att det var framför allt fysisk uthållighet och ett starkt psyke som var eftersträvansvärda kvaliteter för en brandman.
”Slutsatsen är inte lika tydlig som när det gäller kön men en samlad bedömning ger även i detta fall en bild av att också personer med annan etnisk bakgrund eller sexuell läggning sannolikt utestängs från arbete med skydd mot olyckor
inom räddningstjänsten.”
Sannolikt utestängs? Man kan inte ens belägga att så är fallet innan man tar till tvingande kvotering?
”Även om uteslutningen är grundproblemet så får den effekter som påverkar räddningstjänstens förmåga att leverera en jämställd service till medborgarna. En viktig förutsättning för jämställd service är att samhället återspeglas i räddningstjänsten, framförallt ur ett demokratiskt perspektiv.”
Nu är uteslutningen redan ett faktum…? (Man har ju upprepat frasen ett par gånger gubevars…) ”Räddningstjänstens förmåga att leverera en jämställd service”…what??? Om inte brandmannakollektivet i sin sammansättning exakt återspeglar befolkningens sammansättning vad gäller kön, sexuell läggning och etnicitet så levereras inte en jämställd service? Släcks inte kvinnors bränder i dagsläget…eller…? Vad i hela hälleflundra menas?? Tydligen inte, nästa mening berättar just detta. Sedan slänger vi in ordet demokrati också, det betecknar ju numera allt som är bra och önskvärt.
”Kulturen som upprätthåller den mycket homogena yrkeskår räddningstjänsten utgör skapar i sig också problem, bland annat när det gäller förändring av yrkesrollen.”
Hand upp den som kan gissa vilket prefix som utelämnats framför ordet kulturen?
”Det ska också sägas att det finns fler diskrimineringsgrunder än kön, etnisk tillhörighet och sexuell läggning än de som nämnts ovan. Dessa är:
•
könsöverskridande identitet eller uttryck
•
religion eller annan trosuppfattning
•
funktionshinder
•
ålder
Fokus i arbetet har dock legat kring kön, etnicitet och
sexuell läggning.
Anledningen är att det framförallt är dessa som visat sig problematiska att förena med föreställningen om vem som kan vara brandman.”
Jaha, så Torsten, 85, är inte problematisk att förena med vem som kan vara brandman? Inte heller den rullstolsbundne Martin? Skriv som det är; radikalfeminismen (genusvetenskapen) kräver tolkningsföreträde om vem som ska vara brandman och vad hen ska kallas. Man inser plötsligt att det faktiskt kan finnas fysiska begränsningar för att kunna verka som brandman, väljer att skita i det och slår helt sonika fast att det är kön, etnicitet och sexuell läggning som det ska fokuseras på.
Nu kommer vi till de problemområden som identifierats:
Föreställningen om räddningstjänstens uppdrag och vem som kan bli brandman
Brandmannayrket kopplas i hög grad till egenskaper som förknippas med manlighet och att vara man. Denna uppfattning är utbredd och kan tänkas bidra till att intresset för brandmannayrket är ganska lågt utanför den traditionella gruppen män.”
”Kan tänkas bidra”. Vi fortsätter att gissa vilt. Självklart gissar man på en socialkonstruktivistisk orsak, en biologisk finns antagligen inte ens i föreställningsvärlden.
”Enligt antagningsstatistiken till utbildningen Skydd
mot olyckor (SMO) är ca 10 % av de sökande kvinnor.”
[…]
”Problematiken ligger alltså i att för få kvinnor och troligtvis också för få personer med annan etnisk bakgrund eller sexuell läggning söker sig till yrket.”
Att ca 10 % av de sökande och bara kring 1 % av de yrkesverksamma är kvinnor tyder på att de kvinnor som söker i hög utsträckning inte uppfyller kraven för anställning. Visst, om man får upp söktrycket kanske några fler kan tänkas kunna anställas.
”Utbildningen
Ett av de allvarligaste problemen är att det förekommer sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön, så
väl under utbildningen som under de studerandes praktikperioder. Andra problem är innehåll, marknadsföring och antagning samt utbildningen som kulturbärare.”
Trakasserier ska förstår inte tolereras. Vad är det i utbildningens innehåll och antagningen som är problematiskt?
”Räddningstjänstens rekrytering
Mycket få kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund har traditionellt antagits. Fram till 1997 fanns exempelvis ingen permanent representation av kvinnliga heltidsbrandmän i
räddningstjänsten. Jämo har också i rapporten ”Kvinnlig brandman – en granskning av räddningstjänstens ar
bete med rekrytering” kritiserat rekryteringen för att vara diskriminerande.”
(Här finns den nämnda rapporten. Jag har inte läst den, men kastade en snabb blick och då handlade det om hur man skulle från Räddningstjänsternas sida påverka Arbetsmiljöverket:
”JämO uppmanade därför de 67 granskade räddningstjäns-
terna (som uppgivit att AFS-kravet var ett hinder för kvinnliga sökanden) att initiera en dialog med Arbetsmiljöverket och resonera om vilka dispenser från kravet som är möjliga, i syfte att öka kvinnors möjligheter att genomföra tes-tet med gott resultat utan att göra avkall på för yrket nödvändiga krav.”
Det var en utvikning, det kanske finns anledning att läsa rapporten i sin helhet.)
Det två övriga identifierade problemområdena är den psykosociala och den fysiska miljön.
Vi är härmed framme vid lösningarna:
”På lång sikt är målsättningen och syftet med åtgärderna att uppnå en jämn könsfördelning inom räddningstjänsten och en
tydlig mångfald. På lite kortare sikt är målet att av dem som anställs som brandmän i räddningstjänsten år 2014 ska 40 % vara kvinnor.”
Inte mindre än 50/50 alltså. Återigen utan att för en stund reflektera över om lika många tjejer som killar verkligen vill bli brandmän.
Tabell ur rapporten.
Vad är det politikerna ska medvetandegöras om?
Det ska startas kommunikationsprojekt kring mångfald och jämställdhet:
”En kommunikatör/projektledare anställs med uppgift att tillsammans med branschen förändra bilden av brandmannayrket och föreställningen om vem som kan vara brandman.”
Ja, föreställningar om ditten och datten är förstås genusvetarnas specialkompetens, inte hur verkligheten egentligen ter sig.
”Exempel på andra aktiviteter som kan tänkas ingå i projektet är:
•
Arbeta fram argument för att öka
jämställdheten och mångfalden inom
räddningstjänsten.
•
Ta fram ett nytt namn på yrket brandman
•
Producera en film kring brandmannayrket
•
Medverka i MSB:s engagemang under Pride-festivalen”
Arbeta fram argument för att öka jämställdheten och mångfalden inom räddningstjänsten. Det måste alltså anställas kommunikatörer som ska arbeta fram argument för det ovannämnda. Har man alltså inte tillräckligt hållbara argument för sin lekstuga från början? Vi skattebetalare ska alltså betala ett genusfrälse för att övertyga oss om att det är bra med ökad ”jämställdhet” och mångfald i Räddningstjänsten?
”Räddningstjänsterna, Sveriges kommuner och landsting (SKL)
samt de fackliga och idéburna organisationerna kommer att bli mycket viktiga partners och förväntas ställa upp för att tillsammans med MSB arbeta mot målsättningen.”
Alla ovanstående förväntas att snällt ställa sig i genusledet.
En brandstation för alla:
”I en särskilt utvald kommun skapa en eller flera mönsterstationer där jämn könsfördelning och synlig mångfald råder.”
Man bara ”skapar” en station med jämn könsfördelning. Hur då, om jag får fråga? Om man till exempel får fem kvinnor intresserade av att arbeta som brandmän och bara en av dem klarar testerna? Eller ska man tvångsförflytta några av de existerande, kvinnliga brandmännen? Ska man bara ha två brandmän? Vad säger de som är i behov av Räddningstjänst i området om denna genuslekstuga?
”Förväntad effekt
Denna station ska ha jämn könsfördelning, synlig mångfald och en arbetsmiljö fri från trakasserier och diskriminering. Exemplet ska inspirera andra kommuner att vidta liknande åtgärder.”
Ok. Då är vi inne på Jehovas vittnen-broschyren med glada lamm och lejon som tillsammans med frälsta småbarn tumlar runt på blommiga ängar. Ingen brist på tillit till den egna förmågan här – man bestämmer bara bort trakasserier. Är det för övrigt någon mer som får associationer till sovjetiska mönsterkolchoser?
”Den eller dessa stationer sätts också under lupp för att bevaka utfallet av satsningen. Projektet blir på så sätt en provbänk
för att kunna utvärdera åtgärder i syfte att öka jämställdhet och mångfald samtidigt som ett gott exempel skapas vilket kan användas i förändringen av föreställningen om vem som kan vara brandman.
Tänkbara aktiviteter är omfattande utbildning av personal, stöd vid ombyggnad av lokaler, bidrag till inköp av utrustning och coachning av chefer.”
Så, hur var det nu? Visste vi att 50/50-fördelning och mångfald var av godo för Räddningstjänstens arbete (det där med att hantera kriser och olyckor och sånt…)? Här sjösätts en genuslekstuga hos en elementär samhällsfunktion för att ”utvärdera åtgärder” och ”förändra föreställningen om vem som kan vara brandman”. Verkligheten inom Räddningstjänsten får agera experimentverkstad och lekstuga för genusvetenskapliga lekar?
Bidrag till lokala aktiviteter:
”MSB ska varje år avsätta medel som kommunerna kan söka för att genomföra aktiviteter syftande till att öka jämställdheten och mångfalden.”
Money no problem.
Regionala mångfalds- och jämställdhetsutvecklare:
”Ett nätverk med 8 regionala jämställdhets- och mångfaldsutvecklare skapas för att på regional nivå arbeta med jämställdhet och mångfald. De kontrakteras på 25 % av heltid och ska komma från räddningstjänsten.”
Man måste säkra att den radikalfeministiska ideologin implementeras i hela organisationen:
”Förväntad effekt
Jämställdhets- och mångfaldsfrågan ges en lokal prägel och förankras i branschen vilket underlättar såväl spridningsaktiviteter som myndighetens informationsinhämtning.”
Jämställdhets- och mångfaldsperspektiv i översynen av utbildningssystemet
”Det ska säkerställas att jämställdhet och mångfald särskilt beaktas vid den översyn av utbildningssystemet som påbörjas under hösten 2009.”
Utbildningssystemet ska alltså modifieras för att uppfylla det uppställda målet om jämställdhet och mångfald. Allt annat i samband med uttagning och utbildning av räddningspersonal är oväsentligt:
”Förväntad effekt
Ett avsnitt i slutrapporten från översynen som specifikt belyser frågan om jämställdhet och mångfald samt ger rekommendationer för eventuell förändring. På lite längre sikt leder dessa förändringar till att fler kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund examineras från SMO.”
[…]
”Beskrivning
Det finns ett missnöje hos kommunerna med att för få kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund examineras från utbildningen i SMO. Vidare kritiseras MSB för att de kvinnor som ut examineras från SMO inte i tillräckligt hög utsträckning är anställningsbara. Orsakerna till detta bör utredas och åtgärder för att komma tillrätta med kritiken och missnöjet bör föreslås.
Även innehållet i utbildningen bör ses över. Här gäller frågan framförallt jämställdhetsintegrering, exempelvis huruvida jämställdhets- och mångfaldsutbildning ska finnas med i kursplanerna för den grund- och vidareutbildning som MSB ansvarar för.”
Ja, självklart måste genusgospeln spridas överallt där så är möjligt.
Fortsättning på ”brandmannens fysiska förmåga”
”MSB ska initiera ett utvecklingsprojekt i syfte att ta fram förslag på gränsvärden för vilken fysisk förmåga som krävs för att klara jobbet som brandman.”
En vild gissning är att man egentligen menar om en lägre fysisk förmåga kan godtas.
”Förväntad effekt
Mer enhetliga och relevanta nivåer på de fysiska krav som ställs vid ny-rekrytering till räddningstjänsten.
Beskrivning
Dåvarande Räddningsverket genomförde i början på 2000-talet ett utvecklingsprojekt som syftade till at ta fram relevanta och enhetliga metoder för test av fysisk förmåga för att kunna
arbeta som brandman.
I projektet ingick dock inte att ta fram vilken nivå som skulle anses vara godkänd utan det överläts till brukarna, dvs. räddningstjänsterna. Resultatet av detta blev bland annat den så kallade ”Storstadsmodellen”. Metoden är alltså vetenskapligt
framtagen medan nivåerna är godtyckligt satta.
Problemet är att få kvinnor klarar storstadstesterna. Dessutom är den stora variationen i vilka fysiska krav som gäller för anställning som brandman ett problem i sig då det är svårt för sökande till utbildningen i SMO att veta vad som förväntas i fråga om fysisk förmåga för att få jobb i räddningstjänsten. Det
behövs vetenskaplig grund för vilka nivåer som är relevanta och för att åstadkomma större enhetlighet.”
Ungefär så.
Satsning på fysisk och psykosocial arbetsmiljö vid MSB:s verksamhetsställen
”MSB ska se över den fysiska och sociala arbetsmiljön vid verksamhetsställena Revinge och Sandö ur ett jämställdhets
– och mångfaldsperspektiv. MSB ska vara ledande inom området och en förebild.”
”Förväntad effekt
Fler kvinnor och personer med annan etnisk bakgrund eller sexuell läggning blir kvar på utbildningarna och hoppar
inte av i förtid. Jämställdhets- och mångfaldskrav vid upphandling skapar en marknad för den typen av produkter. Kommunerna inspireras genom de studerande att vidta liknande åtgärder lokalt.”
”För den typen av produkter”? Här skapas det arbetsmöjligheter för genusvetare.
”Kvinnor har i viss mån andra fysiska förutsättningar än män. Generellt sett är kvinnor exempelvis kortare, har mindre
händer och vanligtvis inte samma styrka i fingrar, armar och överkropp. Det är därför av yttersta vikt i fråga om.”
trovärdighet att MSB är en förebild när det gäller att anpassa den fysiska utbildningsmiljön och undervisningen vid verksamhetsställena utifrån denna vetskap.”
Frågan är nu hur man anpassar den fysiska miljön när det inte handlar om utbildning till att passa de kvinnliga brandmännen? Hur ska MSB se till att övertända byggnader och annat är anpassade? Ska vi kanske skippa ytterdörrar helt och hållet, de kan ju hindra jämställdhetsarbetet?
Medvetandegöra politiker:
”MSB ska tillsammans med SKL arbeta för att föra upp frågan om jämställdhet och mångfald på räddningstjänstens politiska nivå.”
Är dessa jämställdhetssträvanden alltså ingenting som redan kommer från den politiska nivån? Har myndigheten köpt värdegrundspaket från genusvetarna av eget initiativ?
”Beskrivning
Kommunens räddningstjänst styrs av folkvalda politiker. De har tillsammans med förvaltningen ett ansvar för att skapa en jämställd räddningstjänst med tydlig mångfald. Oftast är de flesta som sitter i räddningsnämnd eller motsvarande fritidspolitiker. För att kunna driva frågan om jämställdhet
behöver de medvetandegöras genom utbildning och information.”
Aha, det handlar om att frälsa lokalpolitikerna.
Granskningsrutin inom MSB:
”MSB ska skapa en granskningsrutin för all extern kommunikation i syfte att säkerställa att inga budskap sprids som motverkar myndighetens strävan att öka jämställdheten och mångfalden i räddningstjänsten.”
Läs meningen ovan en gång till. Det här tycker jag är bland det mest problematiska i den här pamfletten. Myndigheten ska alltså syssla med censur. Till exempel så ska negativa erfarenheter av genusguruernas arbete inte få spridas, är det så man menar? Om kanske inte just här, så kan det i förlängningen tolkas så. Ett vetenskapligt förankrat sätt att arbeta är härmed fullständigt bortblåst. Vi skattebetalare ska alltså finansiera en skyddad genusverkstad i en elementär samhällsfunktion och vi ska inte ens få reda på om det finns några negativa konsekvenser med detta???
”Förväntad effekt
MSB har ett tydligt budskap i frågan om jämställdhet och mångfald.
Beskrivning
Det förekommer att myndigheten, troligtvis omedvetet, i den externa kommunikationen sprider budskap som i viss mån motverkar myndighetens egna ansträngningar att öka mångfalden och jämställdheten i räddnings-tjänsten. Det behöver därför skapas en rutin eller funktion som säkerställer att inga sådana misstag sker.
Detta kan exempelvis göras genom att en beredningsrutin för extern information skapas där mångfald och jämställdhet ingår som en naturlig parameter att ta hänsyn till. För att detta ska kunna ske behöver personal som arbetar med kommunikation utbildas i jämställdhet och mångfald. Vidare behöver upphandlingsrutiner vid inköp av marknadsföring ses över. Redan befintlig informationsmateriel så som broschyrer, mässutrustning och myndighetens hemsida behöver inventeras och granskas.”
Inget är alltså tillräckligt viktigt för att inte kunna offras på radikalfeminismens altare. 50/50 är definitionen på jämställdhet, oavsett vad människors fria vilja skulle ge för resultat och då finns inget som kan stå i vägen. Jag, en unken traditionalist, föredrar dock brandmän som till exempel orkar bära sin utrustning och rökdyka om olyckan skulle vara framme. Hopplöst daterat, jag vet.
Toklandet skriver mera om detta här.
Ekvalist skriver också om detta, samt har en bra länksamling i sitt inlägg här.
Foto: 
