Susanna's Crowbar

Utställningen upptar det mesta av min tid för närvarande, men i morse hann jag ändå notera en sak i förbifarten.  På framsidan av Metro finns en blänkare med rubriken ”Kvinnors projekt får mer pengar”. I den lilla ingressen på förstasidan skrivs att ”En studie i USA visar att kvinnor snabbare får ihop pengar till gräsrotsprojekt” (jag lyckas tyvärr inte hitta artikeln på nätet).

Vad fint, det visste man väl att kvinnor är duktiga, är väl tanken som förväntas dyka upp hos läsaren. Frågan som inställer sig hos mig är då: när beskrevs männens prestationer i relation till kvinnor på ett positivt sätt senast? Minns någon en rubrik som lyder något i stil med: ”männens företag mera framgångsrika” och där detta framställs som något positivt?

Går man sedan vidare till artikeln i tidningen svallar superlativen över i beskrivningarna av kvinnors gräsrotsfinansierade projekt. Hand upp den som tror att beskrivningarna skulle svämma över av dessa superlativ om förhållandet vore det motsatta, dvs att mäns gräsrotsprojekt vore de som håvade in mest pengar. Efter att ha följt den journalistiska agendan som för närvarande råder i Sverige under ett antal år kan jag med hyfsad stor säkerhet säga att om läget var det sistnämnda, skulle artikeln framställa utfallet som en skriande orättvisa mellan könen och något som antagligen berodde på förtryckande strukturer där kvinnors projekt sågs som mindre seriösa och förtroendeingivande.

Artikeln är dessutom ett i raden av exempel där kvinnor och kvinnlighet framställs i positiv dager. Detta är det i sig inget problem med förstås, men i dessa tider får man leta sig fördärvad efter artiklar som beskriver män och manlighet på ett positivt sätt. Däremot är motsatsen legio: män och manlighet dissas, för att inte säga demoniseras, regelmässigt i svensk media. För exempel se den högst ofullständiga listan i inlägget Misandri i media 2014.