-
Senaste inläggen
Senaste kommentarer
- Susanna Holmén Waris om Kulturresa med S/s Mariefred till Säbyholm och Låssa
- Gunnar Ebeling om Kulturresa med S/s Mariefred till Säbyholm och Låssa
- Måns om ”Något att minnas” av Niki Lindroth von Bahr på Färgfabriken
- joakim om Män i kjol
- Pär jansson om För övrigt anser jag att…
Arkiv
- september 2019
- juni 2019
- januari 2019
- november 2018
- mars 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- oktober 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
- mars 2016
- februari 2016
- januari 2016
- december 2015
- november 2015
- oktober 2015
- september 2015
- augusti 2015
- juli 2015
- juni 2015
- maj 2015
- april 2015
- mars 2015
- februari 2015
- januari 2015
- december 2014
- november 2014
- oktober 2014
- september 2014
- augusti 2014
- juli 2014
- juni 2014
- maj 2014
- april 2014
- mars 2014
- februari 2014
- januari 2014
- december 2013
- november 2013
- oktober 2013
- september 2013
- augusti 2013
- juli 2013
- juni 2013
- maj 2013
- april 2013
- mars 2013
- februari 2013
- januari 2013
- december 2012
- november 2012
- oktober 2012
- september 2012
- augusti 2012
- juli 2012
- juni 2012
- maj 2012
- april 2012
- mars 2012
- februari 2012
- januari 2012
- december 2011
- november 2011
- oktober 2011
- september 2011
- augusti 2011
- juli 2011
- juni 2011
- maj 2011
Kategorier
- Affordable Art Fair
- ångfartyg
- Art Motion
- blodtryckshöjare
- böcker
- Cecilia Haupt Konstbyrå
- Cyberspace oddities
- dagens citat
- dagens galenskap
- Dagens stass
- Dagens tack
- Egna verk
- En vanlig dag på jobbet
- events
- feminism
- feminism – definitioner
- Feminism – referensinlägg
- Film
- finland
- FoKo
- För övrigt anser jag att…
- foto
- Från arkiven
- Galleri Kocks
- Galleri T
- Galleri Zebra
- gästinlägg
- genus
- genusvetenskap
- Global Culture julutställning 2012
- goth
- historia
- humor
- identitetspolitik
- inredning
- Inspiration
- invandring och integration
- jämställdhet
- journalistik
- konsert
- Konst
- Konst i Kungsträdgården
- kultur
- Kuriosakabinettet
- lowbrow
- Marilyn Manson
- Marilyn Monroe
- medier
- misandri i media
- Mode
- musik
- Okategoriserade
- politik
- pop surrealism
- pseudovetenskap
- religion
- samhällsplanering
- Say whaaat…?
- skolan
- skräckkonst
- Sörmlandssalongen 2013
- Tatuering
- teknik
- TV
- Undersökning – horror art
- Undersökning – lowbrow
- Undersökning – pop surrealism
- Utställning
- vetenskap
Donationer
Bloggportalen
Twingly
Blogkeen
Bloglovin
Etiketter
- 50/50
- aftonbladet
- akvarell
- art
- blandteknik
- bok
- collage
- curse of the crows
- dn
- feminism
- film
- finland
- galleri kocks
- galleri t
- genus
- genusvetenskap
- goth
- identitetspolitik
- jämställdhet
- konst
- kultur
- kvotering
- lilycrow
- lilycrow - art of susanna varis
- lowbrow
- marilyn manson
- marilyn monroe
- misandri
- mixed media
- mm
- mode
- musik
- måleri
- målning
- näthat
- politik
- pop surrealism
- porträtt
- reklam
- stockholm
- svd
- södertälje
- utställning
- vladimir oravsky
- wien
Please follow & like us :)
Subscribe Form
Dagens Fat Cat
Publicerat i Okategoriserade
Lämna en kommentar
Gästinlägg: Oravsky om Bielik, upphovsrätt och annat
Ladislav Bielik, Peter Bielik, Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien 1968, upphovsrättens usurpering och Ryssland vs. Ukraina
Vem är Ladislav Bielik, undrar du kanske. Samtidigt som du redan vet svaret: återigen en av de obemärkta personer som Vladimir Oravsky under åratal ihärdigt försökt lyfta fram från en obskyr glömska.
Så är det även den här gången och även den här gången bör personen i fråga, liksom även hans sak, få åtminstone så mycket strålkastarljus på sig som var och en av de dokusåpadeltagare som håller på att sänka svenska tidningar under det som bör hållas för anständighetsnivå.
Jag är nära på säker på att du har kommit i kontakt med Ladislav Bielik flera gånger tidigare, utan att veta om det. Han är nämligen fotografen bakom en radda minnesvärda fotografier från Warszawapaktens militära invasion av Bratislava i augusti 1968. Bilderna är spridda över hela världen och trycktes och fortfarande trycks i en mängd pappersburna liksom webbaserade tidningar och tidskrifter.
Bielik var född 1939. Han var anställd som tidningsfotograf fram till år 1975. Då tvingades han, liksom många andra som stödde Pragvåren 68, att lämna sin arbetsplats, och uteslöts även från det tjeckoslovakiska journalistförbundet. Men han hade ändå tur, eftersom han var tillåten att verka som frilans. Bielik dog tillsammans med fem andra, när han år 1984, bara 45 år ung, bevakade en biltävling nära Ungerns huvudstad, Budapest.
Hans yngsta son Peter föddes 6 år efter brödrafolkens invasion av Tjeckoslovakien 1968, och följaktligen visste han fram till år 1989 nära på ingenting om sin fars berömda fotodokumentation. Det året fann han en maläten och mögelangripen väska i deras källare, fylld med pappas originalnegativ från den frihetskväsande ockupationen. I november samma år valdes den världsberömde regimkritikern Václav Havel till Tjeckoslovakiens president, så man skulle kunna säga, att även den här gången slutade kampen om ljuset, lyckligt.
Så var dock inte fallet, inte när det gällde Peter Bieliks kamp om pappans återupprättelse. Några av pappans bilder var nämligen spridda över världen och användes flitigt även av välrenommerade redaktioner, utan att dessa angav fotografens rätta namn. Inte så sällan uppgavs något annat namn som fotografiets upphovsman, och familjen Bielik fick inte en enda krona för bilderna. Det värsta av allt var dock, att fotografierna presenterades på ett vis som var allt annat än rättvist åt Ladislav Bieliks mästerliga fotodokumentaristiska konstnärskap.
Jag håller på att sammanställa en bok och en app i vilka ingår även Ladislav Bieliks fotografier, och jag tänker på vad sonen Peter skrev till mig: ”… Jag insisterar på att du använder dig bara av de bilder som du får direkt från mig, och inte de som du finner på nätet. Eftersom där figurerar bara kvalitativt undermåliga kopior, dessutom med missvisande beskärning. Jag vill att pappas verk bevarar sin höga kvalité.”
Peter processade inte mindre än fem långa år med den ledande tyska nyhetsbyrån Deutsche Presse-Agentur, (DPA), om rättigheterna till en av pappans bilder. På ena sidan han, på den andra DPA, med en nära på oändlig jurist- och advokatstab. Peter vann. Copyrighten är sedermera hans. Så fungerar det tyska rättsväsendet.
Är därmed striden om denna äganderätt ur världen? Ingalunda. Det senaste var att Peter vann i tingsrätten mot en mäktig slovakisk tidning som vägrar att respektera hans äganderätt. Tidningen och dess juridiska stab överklagade domen.
På webbsidan http://august68.sk/ säljs T-shirts med Ladislav Bieliks berömda fotodokument. All eventuell försäljningsvinst, går enligt Peter, till årliga utställningar som erinrar om Warszawapaktens kränkning av tjecker och slovaker. Och sånt bör vi påminnas om. Inte minst i tider när Rysk överhet tror sig ha rätt att styra och ställa. Den här gången i Ukraina.
© vladimir oravsky
Publicerat i foto, gästinlägg, historia, kultur, medier, Okategoriserade, politik
Etiketter foto, fotografi, Pragvåren, Tjeckoslovakien, upphovsrätt, vladimir oravsky, vladislav bielik
Lämna en kommentar
Alice Teodorescu – ett ljus i mörkret
Alice Teodorescu. Foto från Företagarna
Alice Teodorescu har under sommaren skrivit den ena ypperliga artikeln efter den andra i SvD och dagens dito är verkligen inget undantag. Äntligen, skulle man kunna utropa. Jag har länge undrat var en individ- och villkorsorienterad feminism hållit hus. Feminismen av idag är fullständigt kidnappad och uppslukad av en radikal och socialistisk variant (radikalfeminismen). Den är besatt av utfall; en 50/50-fördelning av män och kvinnor i samhällets alla delar (ja, åtminstone de status- och maktfyllda). Den ser människor som enbart delar av olika kollektiv, vilka i sin tur ställs mot varandra i olika, konfliktfyllda konstellationer. Det är den gamla retoriken och maktpyramiden från marxismen – nu med andra grupperingar än proletärer och överklass. Radikalfeminismen har varit minst sagt framgångsrik i att dels definiera jämställdhet som något som enbart feminismen står för och dels muta in innehållet i feminismen till den socialistiska och identitetspolitiska varianten. Till och med de borgerliga partierna tävlar numera om att anamma dessa socialistiska tankegångar i jämställdhetens namn. Borta är individens frihet och fria vilja, jämställdhet är något som definieras av lika utfall och åstadkoms medelst social ingenjörskonst. För representanter av det synsättet är det ointressant om lika många kvinnor som män inte vill bli ingenjörer, teknikföretagare eller satsa primärt på karriären. Jämställdheten definieras ju av att lika många kvinnor som män gör t ex de ovannämnda sakerna, annars är det något som politiken måste korrigera. (Allt detta leder tillbaka till en syn på människor som enbart produkter av sin miljö, som socialt konstruerade). Men nog om detta, jag har bloggat om det många gånger redan.
Den liberala varianten av feminism lyser med sin frånvaro, men i dagens artikel tar Teodorescu upp ämnet:
”Det är skillnad på lika utfall och lika rättigheter. Är jämställdhet detsamma som det första eller det andra? Av Jan Björklunds sommartal i helgen tycks lika utfall vara det enda rätta för en sann liberal. Det kan tyckas märkligt för den som inbillade sig att liberalismen stod för valfrihet och ökad egenmakt med individen som utgångspunkt.”
[…]
”När valen gjorts och dessa strider mot de politiska ambitionerna, föreslås åtgärder som begränsar valmöjligheterna. Ergo, om folket inte förstår sitt eget bästa ska politikerna, vars makt utgår från folket, styra upp valfriheten.”
En jämställdhetspolitik som sätter individens frihet och vilja i centrum och som är inriktad på allas lika möjligheter och skyldigheter (samt rättigheter) – finns det något parti som känner sig manat att ta sig an en sådan?
Publicerat i feminism, genus, genusvetenskap, identitetspolitik, jämställdhet, journalistik, Okategoriserade, politik
Etiketter alice teodorescu, feminism, föräldraförsäkringen, jämställdhet, jan björklund, liberal feminism, radikalfeminism
14 kommentarer
Aase Bergs märkliga värld och födelsedagen
Det är för varmt!
Nej, jag kommer inte att drömma mig tillbaka sen när det är vinter och växlarna frusit i spåren och jag vadar i knähög snö med en istapp i snoken. Ge mig en istapp i snoken – omedelbums!
Huvudet är fyllt med gröt och kolasås och jag känner mig som en strandad säl som rullat sig i sockerdricka, lika svettig och kladdig. Nu finns det tid, men inte ork, till att blogga och göra konst, men orkar man? Nej. Jo, eller förresten, jag har gjort en del, men allting fortgår i slowmotion och är inlindat i en kvävande filt av smetig hetta. Slut på dagens gnäll.
Vilket för över mig helt osökt på en av Aase Bergs alla små, misandriska uppstötningar. Idag har det publicerats ännu en i det feministiska propagandaorganet DN Kultur. ”Kränktheten är en man”, deklarerar den förutsägbara rubriken och jag har redan infogat artikeln i mitt inlägg om Misandri i media 2014 (en långtifrån fullständig lista på misandrin i svensk media 2014). Berg halkar som vanligt omkring i ett universum överskuggat av bitterhet och hat mot män och lyckas i den här artikeln även med en annan slags kollektivisering – den i grunden rasistiska. Eller varför jämför hon Yahya Hassan, född i Danmark och med palestiskt-danskt ursprung med Zlatan Ibrahimovic, född i Sverige och med bosniskt-kroatiskt ursprung? Ung man med indvandrade föräldrar – samma sak, antagligen, för någon som gärna ser alla som enbart delar av kollektiv. Artikeln är i övrigt så full av absurda påståenden och speglar en så förvriden verklighetsuppfattning att den andas indoktrinering och fanatism. Toklandet/WTF har redan varit inne på detta här.
Valet närmar sig och precis som befarat fortsätter tävlandet i radikalfeminism hos de flesta partier. Igår kom ett utspel från Jan Björklund om en ytterligare pappamånad och fördubblad jämställdhetsbonus. Björklund talade på tv-nyheterna om att företag satsar hellre på unga talanger som är män, eftersom kvinnorna kan antas stanna hemma längre med barnen (inte i exakt den här ordalydelsen, men andemeningen var denna). Finns det några belägg för detta eller har vi att göra med ytterligare en feministisk floskel som nötts in så att den har blivit sanning? Hur mycket ”väljer företagen att satsa” i relationen ”väljer kvinnor att satsa” på det ena eller det andra?
Det har väl hänt en hel del annat också, men bloggandet har varit något nerprioriterat till förmån för andra saker på sistone. Dessutom häller värmen grus i maskineriet.
Jo, jag fyllde år häromdagen! På morgonen när jag gick upp hittade jag denna på köksbordet tillsammans med en lapp innehållandes mycket trevliga ord:
Jo, det här underbara, superkitschiga nipperskrinet som skatan jag blev förtjust i på sista trippen till Gripsholm, men som jag inte hade budget för då.
Även detta år blev undertecknad bloggerska fullständigt bortkollrad angående presenten. Jag, som traditionellt har varit icke-lurbar blir numera varje gång vilseledd i gissningarna. Tack Uffe för den fina presenten och för det trevliga firandet!
Nästa vecka är det utställning så det är mycket fix just nu. Dyrt att vara konstnär är det också. Ni är alla, som sagt, jättevälkomna! Ta med er tjocka plånböcker!
– : – : – : –
Läs även Jussi H. Lundells inlägg om Aase Bergs artikel här.
På Aktivarum dissekeras och pulvriseras Bergs argument: här.
Publicerat i blodtryckshöjare, feminism, genus, genusvetenskap, medier, misandri i media, Okategoriserade, politik, pseudovetenskap, religion
Etiketter aase berg, dn, feminism, födelsedag, gripsholm, identitetspolitik, jan björklund, nipperskrin, påfågel, present
6 kommentarer
Design för header
För en tid sedan blev jag kontaktad om en header till en blogg:
Header för bloggen Löjesguiden av undertecknad.
Till min stora glädje blev bloggaren mycket nöjd med headern!
Idén till bloggen verkar lovande och intressant och nu finns det en presentation och ett första inlägg publicerat. Kolla in allt här: Löjesguiden
Publicerat i medier, Okategoriserade, politik
Etiketter blogg, digitalt collage, header, Löjesguiden
5 kommentarer